Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tv-serierna som ger en alternativ historieskrivning

/

SKÄRMEN: Kristian Ekenberg noterar flera tv-serier som ägnar sig åt kontrafaktisk historieskrivning. Men är det av intresse för det förflutna eller vår tids utmaningar?

Annons

Alternativ historia, så kallad kontrafaktisk historieskrivning, är ett roande sällskapsspel. Vad hade hänt om Hitler mördats i ett attentat? Hur hade världen sett ut om aztekerna stått upp mot invasionen från Europa? Hade världen varit en bättre plats om JFK aldrig mördats?

En sysselsättning som seriösa historiker fnyser åt, men som utgör en underhållande intellektuell lek om man accepterar att spekulationerna bara är nonsens. I essäboken ”Tystnadens historia” skriver historikern Peter Englund om kontrafaktisk historieskrivning med följande ord:

”Det frihjulsfilosoferande som brukar kallas ukronier eller kontrafaktisk historia har sina problem. Som intellektuell lek blir det snabbt tröttande, då det snart planar ut i ett massivt staplande av antaganden, som underhållning lätt tråkigt, då det ofta handlar om att man återvänder till samma typ av gångjärn i tiden: vad skulle ha hänt om X förlorade – eller vann – slaget vid Y, vad skulle ha skett om Z blivit – eller inte blivit – mördad?”

Tv-makare har inte något krav på sig att vara seriösa historiker, så den kreativt tacksamma genren kontrafaktisk historia ligger vidöppen. Formen är som gjord för Fredrik Lindström, som i SVT-serien ”Tänk om” gjort sitt bästa för att imitera Herman Lindqvist som överexalterad ciceron i svensk historia. Premissen har varit hur Sverige hade sett ut om inte adeln funnits och vad som hänt om Karl X Gustavs armé hade sjunkit genom isen vid Bält 1658, för att ta ett par exempel.

Kritiken har varit hård mot ”Tänk om”, men om man accepterar det luftiga i programidén, och dessutom är svag för hur Fredrik Lindström roas av sig själv, har tankeexperimenten varit underhållande att följa.

Att just Fredrik Lindström, med känsla för vad som rör sig i tiden, tar sig an kontrafaktisk historieskrivning, ser jag som ett tecken på ett växande intresse för hur världen hade sett ut om historien tagit en annan riktning.

Två andra tv-serier leker med liknande premisser som Fredrik Lindström bollar med. En, ”The Man in the high castle”, föreställer sig att Nazityskland vann Andra världskriget och delade upp USA med japanerna. Den andra, ”11.22.63”, försöker inte bara föreställa sig USA utan Kennedy-mordet utan försöker aktivt att stoppa det via en tidsresa.

”The Man in the high castle” baseras på och utvidgar en historia av Philip K Dick, som Peter Englund för övrigt berömmer i sin essä. I den dras den unga Juliana med i en motståndsrörelse mot förtryckarna, påeldad av mystiska arkivfilmer som visar att de allierade faktiskt vann kriget. Hon smugglar en sådan film från den av Japan ockuperade västkusten till det ingenmansland i Klippiga bergen som utgör en buffertzon mot nazisterna i öst.

Intrigen i ”The Man in the high castle” är utdragen och sömnig, men grunden är så vital att man ändå dröjer sig kvar i den. Ty även om berättelsen lunkar på, är det världen som tv-serien har byggt upp som fascinerar med sin detaljrikedom. Ett USA där nazismen har blivit vardag, där hakkorsen har tagit över och fått den roll i den visuella miljön som Coca Cola-skyltar fick i historien som vi känner den.

”The Man in the high castle” visar också hur även en förändrad historia tenderar att skapa nya monster, som kritikern David Sims konstaterar i sin recension av serien. En insikt att ha i åtanke när man sysslar med tankeleken vad som hade hänt om Hitler aldrig blivit Führer.

Ett citat från den Stephen King-baserade ”11.22.63” säger någonting om hur vanskligt det är att föreställa sig en alternativ historia. En av karaktärerna konstaterar att ”om du gör någonting som jävlas med det förflutna så jävlas det förflutna tillbaka”. Det är omöjligt att härleda hur det ena leder till det andra i historiens kedjereaktioner.

Här är tankeleken vad som hade hänt med USA om Kennedy fått leva. I grunden finns det en ljus, i det närmaste naiv förhoppning om en bättre värld. En ung man, spelad av James Franco, får i uppdrag att via en portal ta sig tillbaka till 1960 och stoppa mordet tre år senare. Men han får erfara att historien, precis som han blivit varnad för, inte är villig att ändra sig när tidens trådar väl har sytts fast.

Som en Under strecket-artikel i Svenska Dagbladet av Erik Åsard konstaterar, säger kanske intresset för genren ”betydligt mer om vår kaotiska samtid än om händelser i det förflutna”.

När vi inte gör tillräckligt för att stoppa den globala uppvärmningen, förhindra antibiotikaresistens och när världens mäktigaste land är på väg att välja en narcissistisk dåre till ledare, är det betryggande att se tv-program som föreställer sig en ny chans för att göra om och göra rätt.

Fotnot: Skärmen är en krönika om trender och fenomen inom rörlig bild.

Läs mer: Krönikor och kommentarer av Kristian Ekenberg

Läs mer: Fler Skärmen finns att läsa här

Annons
Annons
Annons