Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Uruppförande!

+
Läs senare
/
  • För två år sedan fick Per Tengstrand frågan om han ville uruppföra den pianokonsert som Tobias Broström tänkte komponera. Han tvekade inte en sekund. På torsdag kväll uruppför den svenska världspianisten Tobias Broströms verk. Här diskuterar de verket, Tobias till vänster, Per till höger.

– Publiken kommer att gilla det här på studs.

Per Tengstrand är helt övertygad inför uruppförandet av Tobias Broströms första pianokonsert, torsdag kväll i Gävle konserthus.

Tobias Broström var Gävle symfoniorkesters förste composer-in-residence med uppdrag att komponera sex verk under tre år, tre konserter och tre orkesterverk.

Nu är det alltså dags för den tredje konserten och vi sätter oss ner och pratar, Tobias, Per och jag.

Per är en sparsmakad artist.

– Det är fördelen med att vara en frilansande musiker. Ingen kan säga åt mig vad jag ska spela. Jag bestämmer själv, säger han.

Och uruppföranden har han undvikit. Han vill inte riskera att tvingas spela något som inte blev bra. Att säga att han är sparsam är ett understatement. Det här är faktiskt bara tredje gången som Per uruppför ett verk. Och det känns nästan som om det vore första gången.

Men när Tobias Broström frågade om han fick skriva en pianokonsert för Per tvekade han inte en sekund utan hoppade på direkt. Varför?

Och här blir samtalet nästan litet generande för Tobias, för här kommer vi in på jämförelser med både Mozart och Beethoven.

Per börjar med att säga att anledningen till att han tackade ja berodde på att de tillhör samma generation, men framför allt, att de har samma tankar om musik. Musikerns och kompositörens roll för människor. De har samma värderingar, helt enkelt. Till exempel att det är musiken som är viktigast, inte det som finns runt om.

Sen gillar Per den musik Tobias skriver för att den är direkt och för att det finns en stark intelligens bakom.

Och det är här jämförelsen med Mozart kommer in.

Att Mozarts musik besitter en sådan skönhet beror på den hyperintelligens som den är skriven med. Att den är så otroligt smart uppbyggd. Om man tar bort den minsta lilla del så rasar allt.

– Som jag, inflikar Tobias och det leder till ett avväpnande skratt.

Per förklarar vidare. Vi människor har starka upplevelser, av musik eller konst till exempel, utan att veta varför. En ton leder till en annan så att det sköna uppstår om det finns en intelligent struktur bakom och när proportionerna är de rätta. Det finns inget mer störande är när det saknas, när det bara blir pladder.

Beethoven kommer upp litet längre fram i samtalet. Då har Tobias berättat om sin konstnärliga process.

Hur han i somras kom till stugan i skogen i Småland där han brukar vara på somrarna. Där skulle han skriva pianokonserten. Han packade upp alla sina prylar och satte sig vid pianot. Det är ju hans arbetsredskap.

Så slog han an några ackord, men tyckte att det bara blev banalt.

Han hade tänkt sig en pianokonsert för hel orkester.

Men allt eftersom han kom in i processen ledde det ena till det andra. Det är som en upptäcktsresa. Den här gången kunde Tobias också arbeta utan tidspress. Han hade gott om tid och ingen solist som krävde noterna direkt.

Han visste att han inte ville skriva ett romantiskt verk, typ Rachmaninov, även om han älskar romantisk musik. Men det skulle inte bli ett verk som krävde sex toner i varje hand.

Skapandeprocessen ledde till att Tobias tog bort alla instrument, utom stråkarna.

Ett tag hade han tänkt ha med en solotrumpet, som Sjostakovitjs hade i sin första pianokonsert. Men det tog han också bort.

I stället har han inspirerats av Sjostakovitjs andra pianokonsert, speciellt den andra satsen, en vemodig sats.

 

Per Tengstrand har tillbringat mycket tid med att spela Beethovens alla pianosonater.

Så jag undrar hur det är att jobba med Broström, om det finns beröringspunkter.

Och här berättar Per att han har försökt sätta sig in i Beethovens skapandeprocess, genom att studera och utgå från hans verk.

– Och det är precis så som Tobias nu beskriver sin process, säger Per.

Och pianokonserten har blivit precis som han önskat, nämligen ett verk med innehåll varje sekund och samtidigt koncentration. Och inte för långt, 20 minuter.

– Han fick med precis allt, både balans och proportioner, med gravitas i mitten, en vacker vemodig sats, två yttersatser med annorlunda karaktär och så ett kabom-slut, säger Per som kommer att framför verket många gånger, hoppas han.

Så varför ville Tobias att just Per skulle uruppföra hans pianokonsert?

– Jag tycker om hans spelstil, hans sätt att frasera, hans dynamik. Han kan spela både med kraft och med lätthet. Han har det tunga artilleriet om det skulle behövas man kan också spela transparent.

Så hur har samarbetet varit?

– Smärtfritt. En bra, positiv process, säger båda.

Per har inte lagt sig i, säger att han inte vill ha facit innan konserten är klar. Tobias har undrat om han har varit så tydlig, eftersom det inte har kommit några frågor under processen.

Jag är nyfiken på vad det har betytt för Tobias att ha varit huskompositör här i Gävle.

– Mycket mer än jag förstod. Och det betyder fortfarande mycket.

Här i Gävle fick han skriva en stor repertoar på kort tid. Och de verken har fått egna liv och spelas även på andra ställen.

Han har inte bara fått en identitet som lett till så många beställningar att han är uppbokad flera år framöver. Viktigast är att han fått självförtroende som kompositör.

Han talar också med värme om den trygghet han upplevde i Gävle, det varma välkomnande han fick, både av musikerna och ledningen men kanske framför allt av publiken.

Och som grädde på moset kommer nu alla hans verk som han skrivit för Gävleorkestern att spelas in under våren. Så i juni till exempel återkommer Per Tengstrand för att spela in pianokonserten. Även trumpetkonserten med Håkan Hardenberger spelas in.

– Bättre visitkort än så kan man inte få, säger Tobias, som redan börjat fundera på titeln på skivorna. Kanske ”Composer’s Cut”.

Tobias är nämligen sin egen producent och gör själv alla klipp.

Uruppförandet nu spelas förresten in av radion och kommer att sändas under våren.

Så hur känns det inför uruppförandet?

– Alltid förväntansfullt, säger Tobias. En skön nervositet. Jag är inte nervös beträffande Per eller orkestern. Men jag är spänd, det är en förväntan i luften och det är underbart. Det är för den känslan jag komponerar.

Och Per?

– Jag kommer säkert att vara nervös. Det är ett intensivt verk med komplicerade rytmer. Jag måste vara hyperkoncentrerad men jag ska också försöka ha kul. Jag tror att jag når publiken bättre när jag själv har roligt.

Kerstin Monk

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons