Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vädrets makter V

Annons

ädrets makter I en tidigare söndagskrönika skrev jag om kontrafaktisk historieuppfattning eller om-historia som det också kallas. Vad skulle ha hänt om inte det eller det inträffat? Kontrafaktisk historiesyn var något som jag tidigt använde i min undervisning, dels därför att det var intellektuellt stimulerande, dels för att eleverna blev intresserade. Bland marxistiskt anstuckna bemöttes jag med en fnysning.

Jag minns ett exempel, morden i Sarajevo 28 juni 1914 på det österrikiska tronföljarparet. Att det utlöste första världskriget var ett påstående som möttes med förakt av nyfrälsta marxister. Det var ekonomiska strömningar som bestämde historien, inte enstaka händelser eller personer. Att människor med den åsikten samtidigt hemföll åt besinningslös personkult av exempelvis Stalin och Mao har alltid förvånat mig. Numera har dock kontrafaktisk historiesyn accepterats av de flesta kloka historiker.

En enstaka händelse kan få betydelse enbart inom en viss struktur. Morden i Sarajevo hade förmodligen inte utlöst ett världskrig om de inträffat 1913 eller 1915. En paradox i sammanhanget. I GD uppmärksammades inte Sarajevo särskilt mycket. Ett nykterhetsmöte i Strömsbro fick mer utrymme i tidningen. Däremot kunde man efter några dagar läsa en ledare där skribenten ansåg att krigsrisken hade minskat på Balkan eftersom den mördade Frans Ferdinand ansågs ha varit aggressiv och militant.

Man kan spetsa till Sarajevo ytterligare. Chauffören som körde bilen med tronföljarparet kom fel och backade och råkade hamna mitt framför den utplacerade mördaren Princip som kunde avlossa revolverskott på nära håll. Utlöste en felkörning ett världskrig? En annan historieuppfattning är vilken betydelse vädrets makter haft, en tankegång som blivit aktuell i samband med den uppblossande debatten om miljöförstöringen. Kan som Göran Greider hoppas de smältande isbergen återuppväcka socialismen?

Klassiskt exempel på vädrets inflytande är Napoleons och Hitlers ryska fälttåg 1812 respektive 1941. Båda misslyckades. Napoleon kunde inta Moskva men måste retirera inför vintern. Hans stora armé smälte ihop.

Hitler nådde inte ända fram, intog inte Moskva, men lyckades bita sig fast i Ryssland i tre år. Båda misslyckanden har sagts bero på den ryska vintern, men forskarna har betonat andra faktorer. En sådan är logistiken. Både Napoleon och Hitler försummade tillförseln av proviant och krigsmateriel.

Avgörande var att man underskattade den ryska motståndskraften och trodde att Ryssland skulle bli ett lättfångat byte. Männen i Napoleons och Hitlers arméer hade bara sommaruniformer eftersom man bara räknade med ett sommarfälttåg. Den franska armén var inte lika slagkraftig 1812 som den varit tidigare. När det gäller kvaliteten på den tyska armén 1941 var den oförändrat hög ända in i det sista. Däremot var förutsättningarna för det berömda tyska blixtkriget betydligt sämre i Ryssland än i Västeuropa 1940.

Avstånden i Ryssland var betydligt längre och framförallt var vägarna mycket sämre. Man har sagt att underutvecklingen i Ryssland underlättade försvaret av samma land. En annan jämförelse mellan krigen i Västeuropa och Ryssland är att Hitler inte visade samma djärvhet i Ryssland som i Frankrike. I Frankrike hade han godkänt general Mansteins mejningsplan som gick ut på att genom en pansarstöt genom Ardennerna splittra den allierade fronten.

I Ryssland var det Hitler som försvagade den tyska invasionen genom att gå fram på tre fronter, mot Leningrad, Ukraina och Moskva i stället för att koncentrera sig på Moskva.

En ännu viktigare orsak till att Hitler förlorade i Ryssland var SS:s hänsynslösa behandling av civilbefolkningen i ockuperade områden. Massavrättningar vände befolkningen, som i början hälsade tyskarna som befriare från Stalins tyranni, mot tyskarna. Man kan om man så vill betrakta den nazistiska rasismen som den faktor som fällde Hitler.

Tyskarna betraktade ryssarna som lägre stående varelser som kunde behandlas hur som helst. Men trots alla misstag var tyskarna inte långt ifrån att inta Moskva. I början av december stod tyska trupper i Moskvas utkanter. I det läget startades en rysk motoffensiv som drev tillbaka tyskarna. En miljon ryska soldater drogs bort från Sibirien och sattes in utanför Moskva. En rapport från en tysk spion, Richard Sorge, lyckades övertyga Stalin om att Japan inte hade några planer att angripa Sovjetunionen.

Låt mig ta några exempel på hur vädret påverkade de krig Sverige förde. Först den beryktade dimman i Lützen 6 november 1632. Den svenske kungen Gustav II Adolf hade dessförinnan haft häpnadsväckande militära framgångar, mycket på grund av en ny revolutionerande taktik. Hans planer växte med framgångarna. Vid invasionen sommaren 1630 hade Gustav Adolf relativt defensiva planer. Hans syfte var att tvinga kejsaren att dra tillbaka sina trupper från norra Tyskland. Efter slaget vid Breitenfeld augusti 1631 vidgades planerna.

Han avsåg att skapa ett förbund av protestantiska stater under svensk ledning. Under sin marsch mot Wien för att göra slut på kriget tvingades kungen att gå mot norr för att hindra kejsarens fältherre Wallenstein för att skära av den svenska arméns förbindelselinjer med Östersjön. Wallenstein räknade inte med att Gustav Adolf skulle anfalla och spred därför ut sina trupper för att gå i vinterläger. Det svenska anfallet måste skjutas upp på grund av dimman och i de strider som följde stupade Gustav Adolf.

Kriget drog ut på tiden i ytterligare 16 år och vid de freder som följde, Brömsebro 1645 och den Westfaliska freden 1648, erhöll Sverige stora landområden. De danska landskap som införlivades, Jämtland, Härjedalen och Gotland, lämnade danskarna ingen ro. De försökte gång på gång återerövra dem när Sverige var i krig på annat håll, något som hörde till ordningen på 1600- och 1700-talen. Första gången det inträffade var när Karl X Gustav var i trångmål i Polen 1657.

Karl Gustav marscherade med till att börja med 6 000 svenska elitsoldater genom norra Tyskland. De danska styrkorna var svaga och otränade. Den danske kungen hade räknat med att besegra svenskarna till sjöss. Den danska fästningen Fredriksodde stormades varefter Karl Gustav erbjöd Fredrik III, den danske kungen fred, Men Fredrik vägrade förhandla i förhoppning om att få stöd från andra länder. I januari 1658 fryste de danska sunden till och Karl X Gustav genomförde den berömda marschen över Bält. Stora Bält lär aldrig ha frusit till efter den 5 januari 1658. I freden i Roskilde erhöll Sverige Skåne, Blekinge och Halland.

Karl Gustav var dock inte nöjd med detta utan gick i krig mot Danmark på nytt. Hans avsikt var att införliva Danmark med Sverige. Köpenhamn utsattes för en belägring. I februari 1659 vågade svenskarna sig på en stormning som dock slogs tillbaka.

Hade Danmark kunnat assimileras med Sverige? Nationalismen var inte stark på den tiden. Jag minns från en historikerkonferens i Bergen 1962 en isländsk historiker beklaga att stormningen inte lyckades. ”Då hade vi alla talat svenska nu”.

Genom meteorologin kan vädret numera förutses. Inför invasionen i Normandie tolkade överste James N Stagg, chefsmeteorolog vid brittiska flygvapnet, läget så att ett uppklarnande väder skulle inträffa fram till den 6 juni 1944 för att därefter försämras. En förutsättning för en lyckad landstigning var överraskningsmomentet. Under tre dagar, 5, 6 och 7 juni, fanns en lämplig kombination av ebb och flod i Engelska kanalen. En liknande kombination skulle dröja en månad.

Hade general Eisenhower, den allierade överbefälhavaren, skjutit upp invasionen en månad var risken stor att tyskarna kunnat slå tillbaka den. Hade utgången i andra världskriget blivit en annan, tysk slutseger? Man vet att den allierade militärledningen räknade med förutsättningarna för en framgångsrik invasion uppgick till fifty-fifty. Om företaget skjutits upp och tyskarna fått information om var invasionen skulle äga rum är det inte otroligt att tyskarna lyckats driva de allierade ut i havet. Hade tyskarna då vunnit andra världskriget?

I mitten av juli avled kultursidans mångaårige

medarbetare Lennart Ödeen. Som den flitige skribent han var hade han redan många historiska krönikor

klara. Vi är överens med hans familj om att publicera dem, ett sätt för oss att visa på hans stora betydelse

för kultursidan och för våra läsare.

Kan som Göran Greider hoppas de smältande isbergen återuppväcka socialismen?

Lennart Ödeen

Annons
Annons
Annons