Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vågar jag skriva om Bokmässan?

KRÖNIKA: Kristian Ekenberg om den infekterade Bokmässan.

Annons

Att åka eller inte åka till Bokmässan. Årets stora kulturfråga.

Själva frågan är i och för sig inte ny, även om den i år har ställts med helt andra förtecken. Aldrig har någon lyckats ställa till med sådan oreda genom att ställa sig i ett hörn som tidskriften Nya Tider gjorde när de i fjol släpptes in i Bokmässans värme.

Läs mer: Fler krönikor och kommentarer av Kristian Ekenberg

Även om frågan nu handlar om att ta debatten och stå upp för yttrandefriheten eller inte normalisera rasismen, har frågan tidigare mest handlat om huruvida Bokmässan har spelat ut sin roll som samlingspunkt för Litteratursverige. Det enorma mässgolvet stimulerar inte direkt hjärnan – påminner mer om att tränga sig fram genom en köttmassa på en stadsfest i en mellanstor svensk stad – och väl hemma från mässan brukar åtminstone jag alltid känna ett behov av att stänga in mig i ett mörkt rum i en vecka, alternativ dra mig tillbaka från mänskligheten för gott (den obligatoriska förkylningen efter mässan bidrar).

Svenska Dagbladet skildrade inför mässan de infekterade stämningarna bland landets intellektuella, där många enligt artikeln inte vågar säga sin mening om bojkotten av mässan. Opinionsbildare som ber om att få uttala sig anonymt. Skrämselhicka. Snabbt kom repliken från de som pekades ut som tystare eller upplevde sig som utpekade: Det där stämmer inte alls. Irritationen i svaren stärkte snarare artikelns tes.

Tävlingar om vem som är mest renlärig brukar snart urarta till obehagligheter.

Rimliga argument finns på båda sidor, och som journalist är beslutet att åka till Göteborg lättare att ta än för de författare och utställare som är en del av mässan. Journalister ska finnas på plats och rapportera där det händer, inte minst vid samhällets konfliktytor, och mycket av det som debatten har kretsat kring de senaste åren koncentreras till Göteborg i helgen.

Läs mer: Cecilia Ekebjär: Tack, kulturpengar som äntligen når utanför tullarna

Anledningen till de alternativa bokmässor som nu i helgen arrangeras, i regi av bland andra Göteborgs Litteraturhus och ETC, är tråkig, men även utan Nya Tiders närvaro hade en vitalisering av dessa bokhögtidsdagar i Göteborg varit nödvändig. Kolossen behöver utmanas och i år har den mött sådant motstånd att jag väl på plats nästan väntar mig se Gothia Towers svaja. Återstår att se om de alternativa mässorna överlever på sikt, men gemensamma fiender tenderar att ha en sammansvetsande funktion.

Tendensen som Svenska Dagbladets artikel visar om hur rädsla, utfrysning och repressalier letar sig in i debatten, leder dock inte till någonting gott. Tävlingar om vem som är mest renlärig brukar snart urarta till obehagligheter. Ett samtalsklimat där många hellre väljer tystnad än att tala gynnar bara de krafter som Nya Tider är förtrupp åt.

Annons
Annons
Annons