Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Välkommen in i Villastaden

/

Gävles mest exklusiva kvarter presenteras nu i en coffee table-bok. Kulturredaktör Kristian Ekenberg läser "Villastaden i Gävle".

Annons

Efter att ha suttit inne och läst den nya boken om Villastaden i Gävle en hel förmiddag, känner jag ett behov av att se kvarteren med egna ögon, strosa runt bland de stora villorna. Gatorna och husen är förstås bekanta sedan tidigare, men lokalhistoria skänker ett nytt informationslager om platsen som får bebyggelsen att leva på ett annat sätt. Det är som i en science fiction-film där en skärm fälls ner för ögonen med mer information om världen än vad blott blicken förmår att se.

Läs mer: Lockar stadsarkitekten lika mycket nu?

Läs mer: Missa inte det senaste – följ GD Kultur på Facebook

Lokalhistoriska böcker har oftast en gedigen grund men en bristande presentation. En anklagelse som inte kan riktas mot ”Villastaden i Gävle” av Birgitta Lundblad med fotografi av Dieter Stöpfgeshoff (och texter av fler skribenter, som Länsmuseets Ann Nilsén). En maffig coffee table-bok som blandar äldre svartvita fotografier med nytagna bilder med särskilt intresse för arkitektoniska detaljer.

Villastaden i Gävle började växa fram under 1890-talet som en av de första i sitt slag i Sverige. Medan andra borgerliga villastäder, som Djursholm och Saltsjöbaden, låg längre bort från stadskärnan, ligger Gävles villastad endast en kort promenad från det som då var stadskärnans bebyggelse. Ändå var miljön lantlig, ett odlingslandskap som kunde skänka såväl en fridfull oas utanför den trångbodda staden som en bekväm närhet till dess lockelser.

Tidsandan i slutet av 1800-talet hade upptäckt naturen och det svenska kulturarvet. Det var i denna atmosfär, med Carl och Karin Larsson som ledstjärnor, som de svenska villastäderna byggdes. Arkitekter som Sigge Cronstedt, Jacob Gate och Fritz Ullrich ritade, men även Gävles stadsarkitekter Erik Alfred Hedin, Gunnar Wetterling och Sven Henrik Wranér. Stora tomter, med villan en bra bit in från vägen, restes som en manifestation av drömmen om en egen borg.

Villastäderna var också en manifestation av den nya tiden, den dunkande industrialismen som spottade ur sig en ny, driftig samhällsklass.

I dag ser vi på Villastaden som ett segregerat reservat för en elit, och delvis var det en elit som byggde dessa ståtliga villor när det begav sig. Men bilden är inte fullt så enkel. I idén om villastaden fanns en vision om att samla skilda samhällsklasser i den nya bebyggelsen. Även om byggherrarna har titlar som fabrikör och civilingenjör, var det inte i huvudsak den forna tidens överklass som byggde Villastaden, utan en entreprenörsklass som själv byggt sitt välstånd. Husen ser grandiosa ut i dag, påpekar Birgitta Lundblad, dock inte lika överdrivet rymliga med tidens stora barnaskaror i åtanke.

Boken presenterar kvarter för kvarter, som skiljs åt av de slingrande gator som följer terrängen, i kontrast till stadens rutmönster. Villastadens framväxt blir tydlig, hur arkitektoniskt mode har växlat och hur tiden har gett nya förutsättningar som har resulterat i bland annat att de stora tomterna styckats till mindre. Även det som i dag räknas till Vallbacken inkluderas. Birgitta Lundblad öser på med information om villorna och speglar hela den varierade bebyggelsen, från de pampiga husen i nationalromantisk stil till de enklare kataloghusen.

Många av texterna, i synnerhet där informationen har varit mer knapp, liknar mer faktarutor. Störst nöje har jag av de villaskildringar med rik historik, som beskrivningen av Ahlgrens villor i kvarteret Eoulus. Det är i denna del som fotografierna verkligen får spela en huvudroll.

Mot slutet nämns Villastadens framtid, med Strömvallens öde som den stora rysaren. Ivern att ersätta fotbollsplanen med bostäder hade måhända inte varit fullt så saliverande om inte marken legat nästgårds med Gävles mest åtråvärda kvarter.

Gissningsvis kommer ”Villastaden i Gävle” ligga under många julgranar i dessa kvarter. Även i de hem där intresset för lokalhistoria inte är stort. Inför framtida försäljning är boken en god investering och svårslagen som homestagingobjekt.

Men som Birgitta Lundblad påminner tillhör stadens kulturhistoria oss alla, även om vissa har mer direkt tillgång till den.

”Det bästa skyddet är dock fastighetsägarens kunskap och insikten om vilka pärlor som förvaltas, så att området får behålla sin särprägel. Ägarskap av en fastighet är i praktiken ’ett lån’ på begränsad tid.”

Annons
Annons
Annons