Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Vart är Ryssland på väg?

+
Läs senare
/
  • Biltrafiken i Moskva 20 år efter kommunismens sammanbrott för tankarna till Chaplins Moderna tider. Alla jagar mot egen lycka.

Efter Stalins skräckvälde gav Nikita Sergejevitj Chrustjov (1953-1964) regimen i Sovjetunionen ett mänskligare ansikte, trots att även han var blodbesudlad efter utrensningarna i Ukraina på 1930-talet och skulle komma att brutalt krossa Ungernrevolten 1956 och föra världen kusligt nära ett kärnvapenkrig genom Cubakrisen 1962.

Han och robusta hustrun Nina charmade USA vid ett statsbesök, han fick förtroendet att sitta vid årorna i Harpsundsekan men lönade Tage Erlander illa genom att i ett lunchtal fråga om Sverige fortfarande hade anfallsplaner österut.

Färgstark, impulsiv och burdus med grovkornig humor (nekulturnyj, obildad, sa belackarna) var han ett exotiskt inslag bland stela koryféer i Kreml. Självsäkert proklamerade han att Sovjet skulle överträffa kapitalistländernas jordbruks- och industriproduktion. Redan 1970 skulle man gå om USA.  Kazakstans oändliga stäpper odlades upp och fabrikerna spottade ut lastbilar och traktorer.

Men den sovjetiska statskontrollerade ekonomin saknade förmåga till marknadsanpassning och innovationer och ekonomin stagnerade. Avsaknaden av fri prisbildning gjorde det omöjligt att sätta rätt pris på en vara. Energikostnaden hölls nere vilket ledde till ett gigantiskt slöseri.

Utvinningen av naturresurser förödde miljön, vilket jag själv kunde konstatera under min resa i Sibirien 1986. I Bratsk stod det romantiska namnet på vårt hotell, Tajga, i bjärt kontrast till den döende skogen vid ett aluminiumsmältverk utanför staden. En skylt på ett hustak I Novosibirsk utropade Leve den sovjetiska vetenskapen, ”Slava sovetskoj nayki”, ackompanjerat av en ensam Lada som kryssade fram på den överdimensionerade huvudgatan. Om fem år skulle Sovjet falla ihop, järnridån rämna och kommunistpartiet förbjudas. 

Ryska vetenskapsmän hade nått obestridliga framgångar i rymden medan tillverkningsindustrin för konsumtionsvaror var undermålig. Stalins stöd åt genetikern och charlatanen Lysenkos teorier om att förvärvade egenskaper kan ärvas – så kallade progressiva sanningar – hade utgjort ett vetenskapligt bottenmärke.  Under stalinismen ideologiserades naturvetenskapen på ett sätt som varit Marx främmande.  I en löjeväckande parallell skrevs historien om i takt med att den ene bolsjevikledaren efter den andre föll i onåd. Sanning var inte det som i verkligheten ägt rum utan vad den politiska ledningen bestämt. Den politiska förljugenheten bidrog till den ekonomiska stagnationen.

 

Även om Gorbatjov inte hade lanserat glasnost (öppenhet) och perestrojka (förändring) på mitten av 1980-talet, skulle systemet förr eller senare ha gått i graven. Ekonomin förblödde, då Sovjet försökte hänga med i militärkapplöpningen med USA. Femårsplanerna producerade massor med varor som ingen ville ha och blev en uppvisning i konsten att ljuga med statistik. I skämttidningen Krokodil illustrerade en jättelik spik hur målet för ståltillverkning överträffades.

Biltrafiken i Moskva 20 år efter kommunismens sammanbrott för tankarna till Chaplins Moderna tider. Alla jagar mot egen lycka. Bilarna, liksom hästarna i fontänen i Alexanderparken utanför Kreml, rusar åt olika håll.

Vart är Ryssland, världens största land med en befolkning om 142 miljoner (2007) och 11 tidszoner på väg? Bilden från Moskva ger sken av en framgångsrik utveckling och att Chrustjovs vision kanske kan infrias. Men verkligheten ser annorlunda ut.

Det ekonomiska uppsvinget vilar på bräcklig grund.  Ryssland är helt beroende av inkomsterna av sin råvaruexport, främst olja och gas. Med stigande världsmarknadspriser har landet kunnat bygga upp en av världens största valutareserver, betala sin utlandsskuld från Jeltsintiden och lägga upp jättelika fonder.

Men exportintäkterna spär på inflationen. Produktionen av olja och gas kommer att minska. Bristen på rättssäkerhet och oklarhet om spelreglerna håller tillbaka utländska investeringar i Ryssland. Ryska industriprodukter är endast undantagsvis attraktiva på världsmarknaden. Generellt är rysk industri inte konkurrenskraftig inom teknologiskt avancerade branscher såsom tillverkning av datorer, flygplan, bilar och medicinsk utrustning trots att Novosibirsk med ett dussintal universitet med IT-inriktning fått smeknamnet Silicon Tajga.

Jordbruket under den kommunistiska tiden var ett sorgebarn. En sovjetisk ko gav inte hälften så mycket mjölk som en svensk. Produktiviteten är fortfarande låg och efter kommunismens fall har mark köpts upp i spekulationssyfte med följd att den odlade arealen minskat kraftigt.

Det råder en markant obalans mellan de ryska regionerna. Moskvas konsumtion per capita är dubbelt så hög som i någon annan region. Arbetslösheten i Ryssland var förra året officiellt sju procent, men tros i verkligen vara dubbelt så stor, varvid är att märka att storstadsområdena snarast led av brist på arbetskraft medan arbetslösheten på landsbygden ofta översteg 50 procent.

Demografin är olycksbådande. Mellan 1996 och 2006 minskade befolkningen med fem miljoner. Nativiteten låg under Putins första presidentperiod på 1,3 barn per kvinna medan 2,1 behövs för att hålla befolkningen konstant. Här finns en krutdurk då nativiteten hos den muslimska delen av befolkningen är högre, varigenom Ryssland kan bli en muslimsk nation redan 2025. Även medellivslängden har minskat efter Sovjets sammanbrott.  För män uppgick den till 59 år (2006) – mer än tio år kortare än det europeiska genomsnittet – vilket för med sig att det finns tio miljoner färre män än kvinnor i Ryssland. Tjetjenienkrigen har brutaliserat det ryska samhället och den tilltagande rasismen visar att folkblandningen är svårbemästrad.

Den ryska alkoholkonsumtionen tillhör de högsta i världen. Antalet alkoholrelaterade olyckor tredubblades mellan 1991 och 2005 samtidigt som antalet mord och självmord fördubblades. Hiv fick epidemisk spridning 2005 och antalet fall med konstaterad hiv/aids uppskattas till över en miljon.  Ryssland tillhör de länder i världen där hiv sprids snabbast. Enligt WHO röker 64 procent av vuxna män, vilket gör landet till ett av de länder där rökning är vanligast.

Härtill ska läggas att Ryssland är ett av de mest korrupta länderna i världen och ryska borgmästare tillhör landets mest korrumperade politiker. Riksåklagarämbetet uppskattar att stats- och myndighetsföreträdare tillsammans tar emot 240 miljarder dollar om året i mutor (hur man nu kan beräkna det?), vilket är nästan lika mycket som hela statsbudgeten. Att detta är förödande för samhällsutvecklingen och tilltron till myndigheter säger sig självt. Den utbredda gängkriminaliteten, den farsartade Chodorkovskijrättegången och morden på Anna Politkovskaja och andra journalister, obekväma för regimen, visar på fundamentala brister i rättssäkerheten.

Alla rysslandsbedömare är överens om att styret under Putin blivit mer auktoritärt. Staten har tagit ett fastare grepp över medborgarna och oppositionen i den ryska riksdagen, duman, är obefintlig. Det Kremltrogna partiet Enade Ryssland vann en överlägsen seger med 64 procent av rösterna i valet 2007. Putin är populär efter att ha skapat ordning och reda efter Jeltsintidens ekonomiska kaos, så populär att en kvinnlig popgrupp gett ut ett album med titeln Takovo kak Putin (En man som Putin).

Efter Stalins död 1953 behöver ryssarna knappast frukta nattliga besök av säkerhetstjänsten.  Levnadsstandarden har långsamt stigit även om den ligger långt under den i väst. Omräknat efter köpkraft var inkomsten år 2006 per capita 12 000 dollar jämfört med 30 000 dollar i OECD-länderna.

  Invånarna behöver inte längre stå i kö för dagligvaror. Ett otal köpcentrum har uppförts och inte bara i Moskva och Sankt Petersburg. Tidigare var det vanligt att familjer delade kök och badrum (ryska språket saknar ett ord för privatliv), nu har Ivan Ivanovitj 20 kvadratmeter att röra sig på. De mer välbärgade har råd att resa utomlands (på Finlandsfärjorna är ryska väl så vanligt som svenska och finska).

Men välståndet är ojämnt fördelat.  Moskva har länge innehaft förstaplatsen i världen med högst andel dollarmiljardärer medan 80 procent av invånarna upplevde 2006 att de inte kunde köpa nödvändiga hushållssaker. 300 000 välsituerade ryssar bor i London medan var femte i Ryssland 2007 levde under fattigdomsgränsen 100 dollar per månad. Med en platt skatt om 13 procent för alla blir det svårt att finansiera satsningar på de sämst ställda. 

Det finns hos ryssarna en utbredd uppfattning om att landet varken tillhör öst eller väst. Ett ryskt ordspråk lyder: Skrapa på en ryss och du kommer att finna en tatar. Med Sovjets och kommunismens fall förlorade många sin nationella identitet och söker nu nostalgiskt historiska substitut. Och då räcker det inte längre att lyfta fram segern över fascisterna i Det stora fosterländska kriget. Med yttre pompa och ståt läggs historien till rätta som vid statsbegravningen i Sankt Petersburg 1998 av den siste tsaren Nikolaj II och hans familj.

Den ortodoxa kyrkan, som upplever en renässans, och Moskvas borgmästare lyckades skrapa ihop 360 miljoner dollar för att återuppbygga den av Stalin rivna Frälsarkatedralen i Moskva.

Samtidigt är uppgörelsen med det förflutna halvhjärtad. Stalin, ansvarig för miljoner människors undergång vid kollektiviseringen av jordbruket på 20-talet, vid utrensningarna på 30-talet och i fånglägren, är fortfarande populär i vida kretsar.

Nadezjda Mandelstam, änka efter poeten Osip M (en niddikt om Stalin kostade honom livet), skrev i sina memoarer: ”Varje mord ursäktades med att vi byggde en ny värld, där det inte skulle finnas våld, och att inget offer var för stort.”

Gulagmuseet i Moskva har få besökare, märkligt mot bakgrund av att var och varannan familj drabbades.

Har prövningarna varit så svåra, att ryssarna bara vill glömma? Men hur kan en nation, som inte gjort upp med gårdagens förbrytelser, finna sin själ och identitet? Under ”tövädret” efter Stalins död skrev tidskriften Junost (Ungdom): ”Ingenting i världen är viktigare än sanningen.” Ett steg i rätt riktning utgör dumans beslut nyligen att anta en deklaration som pekar ut Stalin som ansvarig för Katynmassakern 1940.

Det är svårt att se hur Ryssland ska komma till rätta med sina ödesfrågor utan en demokratisering av det politiska systemet och en förstärkning av civilsamhället. Olyckligtvis har ordet demokrati fått en negativ klang efter privatiseringen under Jeltins tid vid makten (läs Gabriella Håkanssons recension 14 feb i DN av Claes Ericsons bok: ”Oligarkerna. Om snabba pengar och förgänglig makt i kapitalismens Ryssland”).

De ryska ledarna måste – som Stig Fredrikson efterlyser i sin bok ”Daterat Moskva” med underrubriken ”Rysslands väg leder bort” (2010) - börja visa förtroende för sina medborgare och ge dem inflytande över centrala samhällsfrågor. Nuvarande ordning där invånarna strävar efter att maximera sitt eget välstånd och överlämnar den politiska makten till Putin och hans gelikar håller förstås inte i längden.

Det räcker inte med lagar mot korruption och alkoholism. Ryssarnas attityder måste förändras i grunden och föreningar och organisationer engagera sig i samhällsfrågor såsom miljövännerna gjort genom att protestera mot motorvägsbygget genom Chimkiskogen utanför Moskva.

Det är tragiskt att ett land, som begåvats med författare som Tolstoj, Tjechov och Gogol och tonsättare som Tjajkovskij, Glinka och Prokofiev och vars folk lidit så mycket, inte nått längre på vägen mot demokrati och välfärd. Under andra världskriget lyckades ryssarna med heroiska ansträngningar besegra nazisterna.

Nu krävs en mobilisering av annat slag av politiker och gemene man för att vrida klockan rätt. Mäktar Ryssland med detta?

Demografin är olycksbådande. Mellan 1996 och 2006 minskade befolkningen med fem miljoner./.../Här finns en krutdurk då nativiteten hos den muslimska delen av befolkningen är högre, varigenom Ryssland kan bli en muslimsk nation redan 2025.

Tomas Attorps

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons