Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Varthän med Gävles teaterliv?

+
Läs senare

I förrgår tackade vi av och sa farväl till Gävle teaters intendent Anders Weick som efter 15 år i Gävle drar vidare mot nya teateräventyr i huvudstaden.

Jag kom sent (från en resa till Västerås) men hann i vackra Café Amadeus se att ”alla” var där. Man höll tal, berömde och saknade redan den teaterprofil som nu skulle lämna stan.

Under sina många år som intendent blev Anders både omtyckt och respektrad. Han kom till sin post som skådespelare, bland annat på Skånska teatern. Känner därmed teaterns värld inifrån, vet allt om dess hemligheter, de dolda kodspråk vi vanliga dödliga bara tror oss ana.

Hans stora kunskaper, erfarenheter och konstnärliga intuition gör att han inte kompromissar med kvaliteten. Helt sanningsenligt kunde jag säga honom att efter Gösta Sjöblom – intendent mellan 1968 och 1983, lika många år på posten som Anders – har han varit den bästa av intendenter. Alla ska veta att detta är stort beröm. Gösta var en mentor för mig, ja, nästan som en far. Än i dag kan jag komma på mig själv hur mycket jag saknar honom.

Även om repertoaren de senaste åren flackat ur en smula – med fler ”breda”, populära än ”svåra” och smala gästspel gav oss Anders Weick spännande ting att se.

Tänk bara att satsa på den ”omöjlige” Thorsten Flinck, svensk teaters noggrant uppdaterade enfant terrible. Han kom med ”Fadren” och visade i den upp en Strindberg ingen tidigare eller senare sett. Han försåg ”Doktor Glas” med nerver och nådde djup man inte anade fanns. Till det oförglömliga hörde de intervjuer med Thorsten Flinck nere i Stockholm jag med Anders hjälp och kontakter fick göra.

Samma sak med Lars Norén som jag träffade på Nedre Östermalm inför ett gästspel, inte alltför många år efter Sju tre-debaclet. Olika Dramatengästspel med mötet med Gösta Ekman en lunchtimme uppe i Amadeus i våras som given höjdpunkt.

Det är nog Anders förtjänst att dansen blivit alltmer populär i Gävle. Han tog hit Cullberg och alltmer avantgardistiska companier. Och han lät den mest modernistiska musik hyperventilera i Ventils tillställningar.

Minst road eller imponerad, om jag nu ska vara ärlig, har jag väl varit av de så populära picknickföreställningarna. Teaterhösten avslutas för övrigt just med en sådan nu på torsdag då Olof Buckard kommer med ”Galenskapelsens förförelse”.

Gävle teaterliv mår bra på Gävle teater. Gästspelen ångar på i stor variation och det är ofta lapp på luckan då den röda cirkellyktan lyser grant på teaterns fasad. Rolf Lassgård och Johan Ulvesson drog massor av utsålda hus i den där historien om Bjarne. Är Petter Karlsson på besök måste extraföreställningar läggas in. Robban Broberg drar. Ståuppkomiken ser ut att ha kommit för att stanna. Vid picknicken är det trångt vid borden.

Som gästspelsscen hävdar sig teaterföreningens repertoarval väl. När Folkteatern kom till befarade en del att vi skulle komma att sakna samarbetet med Uppsala i Upsala-Gävle stadsteater.

Så blev det inte. Folkteatern med Peter Oskarson i spetsen innebar en injektion när den startade sin verksamhet med ”Tre systrar” hösten 1983. Gävle hamnade i Teatersveriges centrum. Och gästspelen blev inte färre på Gävle teater. Teaterlivet har där hela tiden varit aktivt.

Men i dag är det Folkteatern som är det stora bekymret. Om det kan jag inte hymla.

Jag grubblar nästan dagligen över vad som sker därborta. Över vad som inte sker.

Det är när det är tyst kring en teater som den i fara. När den inte ser ut att engagera publiken (eller för den delen kritikerna).

Det har varit några floppar på sistone. Det är förstås inte bra. Även om det nog är bättre med en utskälld föreställning som kan locka till debatt och nyfikenhet. Risken är nu stor att likgiltigheten sprider sig.

Och om politikerna då vill strama till ekonomin ännu mer – jodå, jag vet att den är ansträngd och att det gör det svårt att fixa uppsättningar – ja, då finns ingen opinion redo att försvara teatern.

Det är då man är illa ute.

Ur strategisk synpunkt tror jag att den gångna säsongen har varit ett bortkastat år. Sommarteatern med Goldoni uppe i Järvsö floppade rejält (jag har inte träffat någon som tyckte föreställningen var bra; själv satt jag som så många andra, bara som ett stort frågetecken).

Sen satte man upp några smärre föreställningar, bland annat för skolbruk. Det där ”Älgaslaget” var den konstigaste och man envisades med att fara ut och visa den på små orter i länet. Möjligen är det ”fint” ur något slags demokratisk synvinkel. Men jag tror inte på det. En teater måste väcka uppmärksamhet och en säsong utan en rejäl föreställning i Gävle – stort anlagd, gärna i Gasklockorna – är en förlorad säsong.

Vårens satsning på Shakespeare med Birgitta Egerbladh i gasklockorna ser på papperet intressant ut. Men floppar den...

Sen tror jag att det betyder alldeles för mycket att Peter Oskarson försvann. En teater behöver en karismatisk ledare som kan försvara teatern om den hamnar i blåsväder. Vad jag kan sakna föreställningar som ”Bröderna Karamazov” och ”Äktenskapsskolan”. Vad har egentligen hänt sen dess?

Visst, jag kan förstå om personalen tyckte att man nått vägs ände med Oskarson. Men valet av Michael Cocke till konstnärlig ledare var inte det bästa. Jag upplever honom som för svag. Han ger inte de avtryck som behövs. Kanske är han för ”snäll”?

Då är det bättre fart på Skottes just nu med sina lördagssatsningar i gasklockeområdet (där Folkteatern mer naturligt borde hålla till). Man satsar brett och på barngrupper men borde nog tänka på att allt som görs inte bör utsättas för kritisk granskning.

På Gävle teater mår teaterlivet bra och kommer säkert att fortsätta så. Men när det gäller Folkteatern bävar jag mer än hoppas.

Visst, jag kan förstå om personalen tyckte att man nått vägs ände med Oskarson. Men valet av Michael Cocke till konstnärlig ledare var inte det bästa. Jag upplever honom som för svag. Han ger inte de avtryck som behövs.

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons