Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lugnet efter stormen

Annons
Känslorna har svallat ordentligt den senasteveckan. Elever, rektorer och inte minst några politikeri Gävle har gått i taket och agerat.

Beskyllningarna har haglat. Ord som maktmissbruk, ministerstyre,kollektiv bestraffning, till och med demokratiska grundprinciperhar flugit omkring.

Mitt i hetluften står Olof Leijonhufvud, rektor vidBorgarskolan, som är den som sagt ifrån när elevernaville åka på en studentkryssning till Åbo.

Sådana resor ska man inte göra på skoltid,anser rektorn och sa att i så fall blir det ogiltig frånvarooch indraget bidrag till studentbalen.

Det är att missbruka sin maktposition och kränkaelevernas människovärde, kontrade politikerna Ann Hedbom,s, Helene Åkerlind, s, Ulla Andersson, v, Bodil Ceballos,mp och Jakob Johansson, fp.

Då blev Olof Leijonhufvud så arg att han skreven insändare där han tyckte det var anmärkningsvärtatt politiker inte ställer upp på skolans strävanatt minska drogintaget. Sådana resor kan lätt urartatill att bli fylleresor.

Så vem är då denne rektor?

Jag träffar honom i hans stora, ljusa tjänsterumpå Borgarskolan. På väggarna hänger hansföreträdare, blott fyra personer under skolan långahistoria.

Olof är nummer fem och har redan hunnit verka i 17 år.

Hur var din egen skolgång?

- Jag gick i skolan i Stockholm, på Statensnormalskola. Realskolan låg vid Vasaparken och gymnasietvid Stadion. Själv bodde jag i Vasastan.

Jag hade roligt i skolan. Vi engagerade oss. När jaggick i motsvarande sjuan bildade vi en idrottsförening somgick med i Riksidrottsförbundet. Vi ordnade aktiviteter själva,gav ut en tidning som hette Var fjortonde dag. Den blev inte sålånglivad men jag har ett antal nummer kvar på vinden.

I gymnasiet var jag ordförande i idrottsföreningenoch vi var först med att engagera Bosse Parnevik som dågick på GIH och hade börjat göra sina förstagubbar.

Vilken linje gick du?

- Reallinjen, matematiska grenen. Jag var ingen direktstjärna men hyfsat duktig. Utom i språk, där varjag urbota dålig. Det betyg jag är mest stolt överär i franska. På den tiden läste man bådeengelska, tyska och franska på naturlinjen. Vi skulle slutamed franska i näst sista klassen och då fick jag c-varning.Det var sämsta tänkbara betyg. Men då tog jagmig samman och lärde mig alla läxor utantill, helt ochhållet, för resten av terminen och fick upp betygettill B? Därmed blev det godkänt, men jag hängdemed naglarna över kanten.

Tyskan gick också knackigt. Jag tog extralektioner somjag fick betala själv för att kunna få godkänt.

Jag hade en väldigt duktig historielärare som väcktemitt intresse. Nu tycker jag det är roligt att läsahistoriska romaner.

Vad ville du bli?

- Jag kom in på Tekniska högskolan efterstudenten. Det var något outtalat att man skulle sökain och hade jag kommit in på ellinjen, som var mitt förstaval hade jag nog blivit civilingenjör. Istället komjag in på maskinlinjen och det första året gickbra. Då handlade det om teori. Men sen skulle man börjarita, växellådor och annat och jag kan inte dra ettrakt streck. Så studierna gick åt pipan. Men jag gickdär i tre år och hade ständigt dåligt samvete.Jag satt över böckerna på helgerna och fick ingetgjort. Till slut sa min blivande fru att nu får du göranågot annat. Det måste i sådana lägen varanågon som fattar beslut åt en.

Efter det gjorde jag lumpen och gick ut som kursetta bland350 kadetter vid Svea livgarde och blev reservofficer.

Din pappa var militär.

- Ja, men han var inte den militära typen somman föreställer sig. Han var vid kustartilleriet. Ochjag hade aldrig några tankar på att bli yrkesmilitär.Jag sökte till GIH, kom in och tyckte det var kul. Jag harinte varit riktigt bra på någonting. Och jag har ingetbra bollsinne. Att jag fick bra betyg i gymnasiet berodde nogpå att jag var duktig i själva gymnastiken och jagkan fortfarande stå på händer och så.

När jag nu ser i backspegeln var dom tre åren oändliga.Nu går tre år som ett grisblink. Vi brukar titta påAlly McBeal på tisdagar och blir lika förvånadeöver att det gått en vecka igen.

Vilken grad har du?

- Jag blev kapten men jag tror att jag blev avfördvid 55 års ålder. Jag fick en väldigt bra ledarutbildningi militären och de kurser som lärare går pånu, ugl-kurser bygger på den gamla militärutbildningen.

Så blev du jympalärare.

- Ja, och första jobbet fick jag i Aspudden.Det var jag som fick vakta i matsalen, eftersom jag kändealla killarna. Då var ju gymnastiken uppdelad på pojkaroch flickor. När rektorn blev sjuk frågade studierektornmig om jag kunde tänka mig att bli studierektor en månad.Vad ska man göra då, undrade jag. Men det var ingaproblem.

Vi bodde i Bredäng i Stockholm och vi konstaterade attvi aldrig skulle ha råd att köpa hus i Stockholmstrakten.Vi började fundera på att flytta och jag söktejobb. Kriteriet var att det skulle ligga inom två timmarsbilresa från Stockholm där vi hade släktingar.

Då kom du till Gävle?

- Ja, när jag fick jobbet åkte vi uppen dag till Gävle och köpte ett hus i Stigslund. Detgick på en eftermiddag. Och hösten 1973 blev jag jympalärarepå Polhemsskolan och fick väldigt fin kontakt med BertilLjunggren, skolans blivande rektor. Redan första åretbad han mig att lägga schema, han hade sett i mina papperatt jag varit studierektor. Och 1975 blev jag studierektor. Jagtrivdes väldigt bra där. När sedan den härtjänsten blev ledig hade jag inte tänkt söka menflera bad mig. Och jag gjorde det med mycken vånda. Jagtycker inte om att prata, hålla tal och sånt. Dettyckte jag var skrämmande. Men i dag är det inga problem.

Det var 1984 som jag kom till Borgarskolan och sen dess hardet rullat på. Under den här tiden har jobbet förändratsotroligt mycket.

Hur då?

- Då fattade länsskolnämnden allasvåra beslut och att sätta löner var det aldrigtal om. Det var reglerade tariffer, inga konstigheter. Nu fårskolan en påse pengar som ska räcka till allting ochrektorn sätter lön till alla och bestämmer hurresurserna ska fördelas. Det är skojigt i sig men mycketjobbigare.

Jag tycker att vi har en oerhört bra personal häroch vi har blivit utnämnd som ett exempel på den godaarbetsplatsen. Det var tre arbetsplatser som blev utnämndaav Gävle kommun och det är väldigt stimulerande.

Förr måste man vara akademiker föratt bli rektor i en gymnasieskola.

- Ja, och när jag blev utnämnd var deten person som överklagade i alla instanser, jag tror ändaupp till regeringen. Men sossarna höll på mig.

Och nu får du bannor?

- Nej, det tycker jag inte. Jag är jättenöjdmed den förvaltningar jag har. Den är både braoch mycket effektiv. Där fungerar det bra.

Men de senaste händelserna, hur kunde det gåså här?

- Det undrar jag också. Jag trodde att vi gjordeklart i september att lov från skolan för en sånhär resa aldrig var aktuellt. Vi har aldrig hindrat folkatt resa på sin fritid. Det handlar om myndiga elever somgör som dom vill. Men att ta en extradag från skolantill det här har vi sagt nej till.

Men kryssningarna har anordnats i flera år!

- Ja, men alltid på fritiden. Första åretskedde det på skoltid och vi försökte läsain, men det fungerade inte bra. Sen fick vi kritik för det.

Anledningen är att resan inte är någon skolaktivitet.Det är säkert så att det är flera påresan som är nyktra eller inte berusade. Men det finns ocksådom som blir oerhört berusade. Jag har ju pratat med domsom varit med.

Nu tycker dom som kritiserat oss att vi ska skapa alternativ.Det tycker jag också vore önskvärt. Om vi fickpengar skulle vi kunna göra till exempel lägerveckori Idre och det skulle bli ett minst lika fint minne för livet,ja, det skulle ge oerhört mycket mer. Men allt kostar pengaroch vi brottas med en av Sveriges lägsta lärartätheterhär i Gävle. Vi har färre lärare per 100 eleverän andra kommuner i Gävles storlek. Därförhar vi inga pengar till sånt här. Om skolan ska arrangeranågot kan man inte tvinga folk att betala.

Däremot har en gymnastiklärare här ordnat enkurs i internationellt vinterfriluftsliv som avslutades med enresa till Alperna på sportlovet. Det var oerhört lyckatoch det var ingen elev som drack något.

Är det för mycket alkohol i dag?

- Det tror jag. Jag tror att debuten bland ungdomarsker mycket tidigare nu än tidigare. Första gångenjag drack alkohol var när jag tog studenten. Det ären oroande ökning och vi försöker stävja dethär. Vi berättar för eleverna att de blir avstängdafrån utsläpp om de kommer berusade till skolan ellerhar med sig sprit eller sprutar vatten inomhus, sådana saker.Jag tycker det är synd att behöva ta till hot men dethar visat sig vara den enda möjliga vägen. Det höllpå att urarta ordentligt och det var jättejobbigt.

Men jag måste framhålla att nästan alla våraelever är jättebra. Vi har en fantastiskt trevlig stämningpå skolan, både mellan personal, mellan elever ochpersonal och mellan elever. Vi gör utvärderingar ochfolk känner sig trygga. Det flesta är jättenöjda.

Har du själv varit berusad?

- Ja, jag var 20 år första gångenjag var riktigt berusad. Jag tror att alla som dricker alkoholkommer att gå igenom det någon gång. Och jagär ingen förespråkare för absolutism pånågot sätt. Men jag tycker inte att man ska drickai så tidig ålder. Och själv tycker jag inte attdet är trevligt att bli på snusen. Men man ska inteunderskatta alkoholens förmåga att lätta tungansband. Men tyvärr är det många i den svenska befolkningensom inte kan säga nej eller skruva på korken och dethär har visat sig vara en ärftlig benägenhet.

Själv dricker jag gärna ett glas vin, ävenen vardagskväll. Men jag dricker sällan starksprit.Jag är för snål.

Blev du förvånad när politikerna kommed sitt uttalande?

- Ja, oerhört förvånad. Jag tyckerdet är självklart att man lyssnar på bådasversioner innan man uttalar sig. Jag vet av erfarenhet frånkonflikter på skolan att i 99 fall av 100 uppfattar mansituationen på helt olika sätt. Nu har det blivit enrad felaktigheter, som att frånvaron skulle bli infördpå slutbetyget och att de som åker på kryssningenskulle behandlas annorlunda än annan ogiltig frånvaro.Så är det inte.

Jag tycker att jag har ett bra förhållande tillungdomar och har alltid haft ett gott förhållande tillstudentkommittén och jag är inte förbannad påmina elever, inte ens dom i studentkommittén. Jag förståratt de blivit pressade till det här. Men det är syndatt de inte tog upp frågan i höstas. Då hademan kunnat välja en annan dag, den 7 februari till exempel,när alla hade studiedag. Men resan var redan bokad, det fannstill och med upptryckta broschyrer, när man bad om lov.

Har det gått prestige i frågan?

- För min del är den utagerad. Jag kaninte se att jag skulle ha kunnat handla på något annatsätt. Och jag tycker inte att man ska behöva tålahur mycket som helst. Jag tycker själv att jag är väldigtengagerad. Jag har haft fosterbarn till exempel, och kännermig inte som någon som utövar maktmissbruk.

Att jag vill ha ökad närvaro i skolan är minkäpphäst. Jag tror att svaga elever behöver varai skolan hela tiden för att få bra resultat och lyckasi livet. Det handlar om omsorg.

Du har varit i pressen tidigare och framstårsom en ganska tuff ledare.

- Det är inte trevligt att bli utmåladsom buse. Men jag strävar efter en viss ordning och reda.Jag skulle lika gärna kunna använda den nya skolministernsord, att det ska vara ett lugnt arbetsklimat. Att det härär en god arbetsplats känner alla som kommer hit ganskasnabbt. Det finns en välkomnande, öppen och vänligatmosfär i skolan och den är vi väldigt räddaom. Jag är inte den som pekar med hela handen och kontrollerar.Men jag kämpar för att eleverna ska få bättrebetyg. Jag säger som den gamla socialdemokratiska devisen,betyg är den fattiges bästa vän. Den som har kontakteroch annat fixar det ändå. Den som inte har det, invandraretill exempel, för dem är ett väldigt bra betygett sätt att komma fram i livet och vi ska hjälpa till,med all vår kraft.

I vår skola ger vi dessutom eleverna ett omdömevid sidan om betyget om hur dom varit, om dom bidragit med ettbra klimat i klassen. I dag är social kompetens viktigt ochdet här tror jag vi är ensamma om.

Du själv har en privilegierad bakgrund, som adelsman.
Annons
Annons
Annons