Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Libanons kullar nu på Sätrahöjden

+
Läs senare
/
  • Runt kocken Jad Bader doftar det av koriander, citron, mynta, persilja och vitlök. Foto: NICK BLACKMON

En skål bärs in och en skål till och en skål till...
När bordet är så fullt av skålar och fat att tallrikarna knappt får plats är det dags att hugga in. Vi plockar, doppar varmt bröd i rörorna, gnager på knapriga kycklingvingar, biter i frasiga piroger.

Allt vill man prova. Fräscha sallader bildar motvikt till de friterade och grillade köttanrättningarna.

En grå och snöslaskig eftermiddag på Sätrahöjden hämtar värme från Medelhavet, den sydöstra sidan, Grekland, Turkiet, Syrien men framförallt Libanon.
Det är därifrån han kommer Stefan Gebara. I Uppsala träffade han Marja från Finland. De hamnade i Gävle och drev mataffär just här i 14 år. Men nu är det bowlinghall och restaurang här - med det av myndigheterna påbjudna fönstret emellan. Fönstret hindrar bowlarna från att se vad restauranggästerna har för sig - de kan ju dricka något alkoholhaltigt.
Det är något av en smygpremiär, riktigt på allvar kommer den libanesiska restaurangen att komma igång i slutet av februari. Alla varor finns ännu inte på plats, fler prydnader från Libanon ska upp på väggarna och de vattenpipor som aldrig kommer att användas, för här råder rökförbud, ska ställas ut. Men skylten har kommit.

Här ska man ta det lugnt. Stefan poängterar det flera gånger. En libanesisk middag är inget man kastar i sig. Idealet är att vara ett gäng. I lugn och ro äter man meza, alltså alla de små rätterna. Kanske tar man ett glas arak till, en anisdoftande dryck, lik den grekiska ouzon. Man gör en paus, spelar lite bowling, och återvänder till bordet och de varma huvudrätterna. Olika slags grillad kött serveras på ett fat av bröd som påminner om en pizza. Det är saftiga kycklingbitar, kryddiga färsrullar, fläskfilé.
Jo, man äter fläsk i Libanon, den kristna befolkningen vill säga, och vildsvin är en riktig festrätt.
Här på Vinbärsvägen har man klätt potatisen i libanesisk dräkt också, något som Stefan tyckte var djärvt. Men jag tror att vi potatisätande svenskar bara är glada att få ännu en variant på pärerna.

I köket runt kocken Jad Bader doftar det koriander, citron, vitlök men även mynta och kanel. Krossad vete dyker upp i både sallader och färsrätter. Jad kommer från Libanon där han är utbildad kock och hade jobbat på Restaurangskolan i Sandviken när Stefan fick tips om honom. Stefan hade sökt just en sådan kock men nästan gett upp. Och Jad var på väg hem till Libanon...
Men nu blir det Sätra och "King Pin" i fortsättningen.
Att åstadkomma en riktig stor libanesisk buffé på egen hand är nog överambitiöst men några smårätter kan vara gott och roligt att testa hemma. Som Jads kycklingvingar som ska ätas direkt. De blandas direkt efter friteringen i ett kryddsmör. Jad gör en stor sats av smöret, som när det mixats, formas till en korv, läggs i folie och förvaras i frysen. Bara att skära en skiva när man behöver.

Lotten Löfblad
Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons