Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Med rätt att fela

+
Läs senare

Egentligen är det Hans Tjörnerydsfel, eller förtjänst(?), att Östen med Resten,det folkliga gänget med sin alldeles speciella nisch i underhållnings-Sverigemöter vad som sannolikt är bandets största möjligakontrast, nämligen en symfoniorkester.

Det sker på fredag och lördag i Gävle konserthus.I konserthuset har gänget varit tidigare och gjort stor succé.Men nu blir det ett annorlunda möte, nämligen med Gävlesymfoniorkester.

En konsert var planerad, men evenemanget tycktes lockande,en extrakonsert är inlagd till lördagskväll.

Så vad har Tjörneryd med den här saken attgöra? Jo, det var han som pratade med Östen Erikssonpå landshövdingens mottagning på Trettondageni fjol.

Och det var han som introducerade Östen för BerylLunder, intendent för symfoniorkestern.

Ett stimulerande och givande samtal som ledde till att detvå började smida planer.

Och nu är sanningens stund snart inne.

Östen håller på för fullt med att studeraarrangemangen, från bland andra Anders Ekdal och StaffanOdenhall. Det är inte så lätt. Östen ärvan att spela på gehör och notläsningen sitterinte som den borde. Han har också hunnit träffa konserternasdirigent, gävlesonen Mats Nilsson med erfarenhet frånbåde klassisk musik och musikaler.

Sitt musikrum har Östen i längan med portlider somhan byggt själv, utan ritningar. Alldeles nybyggt ärdet. Det berättar han med berättigad stolthet närvi träffas hemma hos honom, i Sonkmo strax utanför Enånger.

Konstigt namn, tycker jag och Östen svarar att det egentligenbetyder den sanka mon, på dialekt. Huset, eller snararehusen, ligger lågt, på ett sankt ställe. Sonkmoär ett gårdsnamn, helt enkelt.

Huset köpte han 1984, med höns och allt, efter attha träffat sin fru Anneli på Mon Cheri i Gävle.Där spelade Östen den 2 april 1982 som inhoppare ochnär han såg Anneli var det kärlek från allraförsta sekunden.

Anneli är hemma när vi träffas, liksom hundenElsy, en sjuårig pigg softy-dam med positiv attityd tillbesökande. Hönsen såg jag aldrig, däremothönsens plats på gården. Inte heller den 14 årgamla kattdamen, som är den som bestämmer på gården,enligt Östen. Inte heller de två sönerna, somnaturligtvis var i skolan.

Vi slår oss ner vid frukostbänken i köket.Östen bjuder på kaffe i vackra keramikmuggar.

- Dom är så goa att dricka ur. Och vackra, sägerÖsten och berättar att det är en keramiker i Bjuråker,Margot Öjemark, som gjort dem.

Varför en symfoniorkester och hur ska det gå till?

- Vi jobbar alltid från fel håll. Vi har alltidgjort saker som inte är så vanligt, inte det man börgöra. Vi har alltid letat nya vägar. Musik är störreoch mycket mer än vad vi alla är och vi letar efteringångar, för att förädla oss självaoch utveckla oss. Sen får man se om vi klarar av det. Detär så modernt med utmaningar, men det här handlarmer om att få hålla musiken vid liv.

Vems idé var det?

- Det var nog min. Och Beryl Lunder var väldigt positiv.Hon gillar olika influenser. Vi har ju spelat i Konserthuset tidigareoch det har gått väldigt bra. Vi spelar ju akustisktoch det gör symfoniorkestern också. Det finns baraelva halvtoner och dom får vi samsas om, alla musikstilar.Huvudsaken är att det blir bra och känns rätt.

Men sen, vilken grej att få spela med en symfoniorkester!

Hur ska det gå till?

- Vi ska väl duellera litet. Vi ska försökaspela klassiskt på vårt sätt, med litet humor.Vår violinist, Gunnar Morén, är klassiskt skolad,ungefär samma typ som Tjoppe, alltså Anders Jakobsson,som är orkesterns konsertmästare. Dom kan bådaleka med musik och det blir vi andra i bandet influerade av.

Jag sitter och jobbar nu och försöker bena ut vaddet är vi ska göra och det är inte så lätteftersom jag måste förlita mig på gehöret.När man jobbar med en symfoniorkester måste man anpassasig. Det är spännande och nytt. När det bara ärvi gör det inte så mycket om vi spelar fel, fårdå kan vi ta om. Nu går inte det. Nu har vi tvåföreställningar och det gäller att göra såbra vi kan.

Vilka kommer och lyssnar?

- Både vår och orkesterns publik och kanske någranya också som tycker att det låter spännandeoch är nyfikna. Vi gör sex låtar tillsammans.Sen spelar dom själv och vi också, men det blir inteså mycket tid över. Det blir seriöst, allvarligtoch humorfyllt. Symfoniorkestern får vara med och leka medoss.

Förra veckan gjorde vi också något nytt.Då hade vi scenshow på Scalateatern i Stockholm. Detblev konsert för teaterpublik och då fick man jobbapå ett litet annat sätt.

Varför klassisk musik?

- Jag upptäckte den klassiska musiken för någraår sen och köpte en bok, Klassisk musik för dummies,som var väldigt bra. Den hjälpte mig hur man kan lyssna,lärde mig vad en sonett är, hur en symfoni är uppbyggdoch vad en kadens är, till exempel. Tidigare hade jag juhört att det lät bra, men nu fattade jag varför.Det blev en öppning för mig. Och jag tänkte attvarför skulle vi inte kunna jobba med en symfoniorkester,om vi anstränger oss och spelar så bra vi kan. Såvar tanken.

Sen tycker jag alltid att det är roligt med kulturkrockar,vad det än gäller. Till exempel Ale Möllers Folkmusicbig band, där han blandar folkmusik och musiker frånolika länder, som Afrika, Grekland och Sverige. Folk frånolika håll i världen samsas och spelar och det bliralltid bra musik. Jag vill vara en del av det också.

Hur lyssnar du på musik?

- Jag lyssnar på skivor. När jag är hemmagår jag sällan ut. Jag började med att lyssnapå äldre musik och insåg att barocken och Bach,det är rock'n roll. Bach måste vara tusentalets störstakonstnär, ett av de största genierna. Sen gillar jagromantiken, eftersom jag själv är romantisk. Jag gillarDebussy.

Och Mozart?

- Självklart. När jag såg Milos Formans filmsatt jag och grinade och det är en av få filmer somfått mig så rörd. Och Beethoven, det ärdom tre man pratar om först och främst.

Jag är nyfiken på hur det kunde låta påden tiden. Vilken hastighet spelade dom? Var det ösigare?Och hur välstämda var instrumenten. Hur noga var dom.Mozart kunde ju göra saker med en axelryckning, som Trollflöjtensom inte var en opera utan vaudevill. Man kan ju fundera övervilken musik från vår tid som kommer att gällaom 200 år!

Vad tror du?

- Det kan vara Andrew Lloyd Webber. Queen, som ocksågjorde en sorts klassisk musik på 70-talet. Gershwin kanske.Varför inte Benny Andersson? Finsmakare kanske rynkar pånäsan åt hans Chess och annat. Men det gjorde dom åtMozart också.

Du pinade folk redan som treåring med att sjunga ochuppträda.

- Ja, visst sprang jag omkring och uppträdde förfolk i tid och otid och ibland kunde jag nog bli jobbig, Men mammavar snäll. Vi är en stor familj. Jag är nästyngst bland nio syskon. Min lillasyster föddes 1963 och senskaffade familjen teve och då blev det inte fler barn.

Pappa spelade dragspel och mamma sjöng litet. Men jagkommer inte från någon stor spelemanssläkt, somHärdelin och dom. Jag är en vanlig bonngrabb. Pappavar skogsarbetare som kom över skogen från Delsbo föratt få jobb. Och i Larsbo bodde morsan. Sen flyttade domtill tegelvillan och där växte jag upp, alldeles intillE4. Jag höll på att bli överkörd någragånger.

Hur lärde du dig att spela?

- Av kantorn i Enånger. Vi fick spela blockflöjti trean och i fyran var det en tjej som spelade gitarr. Jag frågadeom jag fick spela med henne istället för blockflöjt,som var mycket svårare. Och det fick jag. Sen uppträddejag och spelade på ett bröllop i Njutånger närjag var elva år.

Jag sjöng, spelade gitarr till och berättade roligahistorier. Det är ingen större skillnad mot nu.

Varifrån får du din humor?

- Det är nog självironi och det handlar om att hamycket distans, att inte ta sig själv på allvar. Jagvet inte vad humor är, kanske att man lurar folk att skratta.

När insåg du att du ville ägna dig åtatt underhålla folk?

- Jag kommer ihåg när jag var liten och satt ochtränade på en fiol. Det lät inget vidare såpappa kom och gnällde och tyckte att jag terroriserade dom."Vänta du tills jag blir stor och berömd. Då kommerdu aldrig att säga så här", svarade jag.

Vilka instrument spelar du?

- Gitarr och mandolin, mandola. När jag fyllde 40 årfick jag en harpa och det är det häftigaste instrumentjag vet. Det låter vackert till och med när man stämmerdet. Det är en folkharpa. Att spela den är meditativt.

Skriver du egna låtar?

- Ja, två av dom ska vara med i Gävle, Mulan, envanlig enkel, nån sorts folkmusikaktigt och Bolero, somjag och en kompis skrev, både text och musik, mellan Oskarshamnoch Kalmar när vi var ute på turné.

Andra som skrivit åt er är Sjöberg, Forsbergoch Wastesson. "Hon kommer med solsken" ligger tvåa påSvensktoppen.

- Ja, det var verkligen en grej. De har så fina sextiotalsnamn,Svenne, Larry, och Lelle. De har skrivit bra låtar längeoch inte fått ut dom. Plötsligt var det rätt platsoch rätt tillfälle. Gammeldags schlager med stråkar,harpor och klockspel. Och det passade perfekt. Det gick bra bådei schlagertävlingen och nu på Svensktoppen därvi legat tvåa i tre veckor. Etta ligger en schlager medBrandsta City Släckers, där har grabbarna ocksåen låt.

Hur mycket jobb har ni i sommar?

- Det är i princip fullt. Så här mycket harvi aldrig haft. Vi kommer till Furuviksparken också ochdå tar vi med oss trummor och keyboard och spelar solskenslåtar.Det kanske är jobbigt för folk att vi inte hålleross till en stil utan är ute och vinglar. Men vi har i allafall kul.

Du är en äkta entertainer som älskar att ståpå scenen.

- Ja, det är en sorts drivkraft och jag har undrat omjag är exhibitionist. Men jag tror att det är en drift,ett kall, att jag bara måste. Hade jag inte ståttpå en scen hade jag nog stått i något gathörnoch skrikit. Det är nåt som gör att man måsteuppträda för folk.

Det är ganska fantastiskt att du kan ha en karriärsom underhållare och ändå bo på vischan.

- Egentligen är det här väldigt centralt, 100mil till Kiruna och 90 till Malmö. Men visst märkervi att vi måste till Stockholm ibland. Annars existerarman inte. Men vi gillar att slåss litet underifrån.Och jag trivs väldigt bra här. Men visst skulle jagkunna tänka mig att flytta.

Till Gävle kanske?

- Ja, varför inte. Jag har mina svärföräldrardär och det är otroligt fint i Gävle, åtHemlingbyhållet till exempel. Men då måste jagbo i hus, inte i lägenhet.

Vad har du för livsfilosofi?

- Det viktiga är inte vad man sysselsätter sig medutan huvudsaken är att man blir lycklig. Det säger jagåt grabbarna också. Jag är väldigt lyckligsom har fått det så bra som jag har det, som fårspela. Jag kan gå ut i skogen och sätta mig påen stubbe och filosofera och lyssna på koltrasten. Iblandfunderar man om man gjort sig förtjänt av all dennalycka. Men så kan man inte tänka.

KERSTIN MONK
Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons