Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Monk möter Barbro Lill-Babs Svensson

En turné till 60 platser i Sverige, en show med texter av Lars Forssell � det är programmet för Lill-Babs den här våren.

Namn: Barbro Lill-Babs Svensson

Ålder: 61 år

Yrke: Artist

Född: I byn Tå i Järvsö

Familj: Döttrarna Monica, Malin ochKristin

Bor: I lägenhet i Vasastan, Stockholm

Aktuell: Med "Showtime" i Gävle, Sandvikenoch Hofors

Har du tröttnat på "Lill-Babs"?

Nej, inte alls. Det är ju som Lill-Babs jagär känd för den äldre publiken och förmig spelar det ingen roll vad man säger. Det är välkanske i kulturella sammanhang som de tycker att Barbro Svenssonpassar bättre. För mig spelar det ingen roll. Kallamig vad du vill, bara du menar mig. I Tyskland kallas jag FrauBabs. Liksom Lill-Babs har det blivit ett begrepp, ett varumärke.

Ni fick lysande recensioner av GD:s Björn Widegrenför showen. Hur mycket betyder recensioner för dig?

Jag blev så lycklig att jag ringde till minadöttrar och berättade. Det är så sköntatt slippa bli kallad ett fenomen. Dessutom är BjörnWidegren så kunnig. Han kan sin Lars Forssell och kännertill omständigheterna. Det var verkligen skönt att vaknai morse.

Showen bygger på texter av Lars Forssell. Vadhar han betytt för dig?

Så mycket så det får du inte platsmed på den här sidan. Vi har känt varann sedan60-talet. Det var ett gäng som gick på Tegnér,Olle Adolphson, Sven-Olof Perzon, Barbro Hörberg, det gänget.Jag pratade mycket med honom och alltid fick jag ett ord påvägen. Då sträckte jag på mig.

Kommer du ihåg hur ni först träffades?

Nej, men det var nog på Tegnér.

Han skrev en show till dig på 80-talet som gickbåde på Bacchi Wapen i Stockholm och på Trädgårni Göteborg.

Ja, det var bara sanslöst roligt. Galet ochsvårt. Det tog så lång tid innan jag fick minaförsta texter. Så ringde han plötsligt en morgonoch sa, Barbro, jag är ett geni. Du måste komma. OK,jag kommer i eftermiddag, sa jag. Nej, du måste komma nu,sa han.

En akademiledamot och respekterad författareoch poet skriver texter till en schlagersångerska. Hur kändesdet för dig?

Jag fick fantastiskt bra kritik. Han sa att han hadevetat hela tiden vad jag gick för. Men jag hade ju en stämpelsom Lill-Babs. Dessförinnan hade jag gjort "Annie get yourgun" i Göteborg och dagen efter var hotellet fullt av journalister.En av dem frågade om jag skulle sluta turnera i folkparkernanu. Aldrig, sa jag, och om något är kultur såär det folkparkerna i Sverige. Det är synd att de harförsvunnit. Folkparkerna var jättebra för helafamiljen och en bra skola för artisterna. Där fick manlära sig jobbet.

Vilken kontakt har du med Lars Forssell i dag? Harhan sett föreställningen? Haft synpunkter?

Han håller på med en diktsamling ochhar inte hunnit. Han kommer till föreställningen i Södertälje.Han har inte sett några rep heller men vi har haft kontakthela tiden.

Det som har varit svårt med den här showen är,kill your darlings. Det är så ofantligt bra materialoch allt kan ju inte vara med. Karin Falck har jobbat i ett ochett halvt år med showen och hon känner Lars väldigtväl.

Förresten, en journalist i Skåne har släktforskatoch funnit att både Lars Forssell, jag och Ingmar Bergmanhar samma anfader. Lars släkt kommer från Ljusdal,från Edefors.

Jag såg föreställningen på teaternoch imponerades främst av din scennärvaro och din spelglädje.Hur känner du när du går in på en scen?

Jag mår så bra. Att ha bra texter ochfå berätta, det är lycka. Att få förmedlakänslor till publiken, att nudda vid strängar, att förmedlabåde glädje och gråt, att få folk att skratta.Det är också så härligt att få varaute med proffs som Mikael Samuelsson och Evabritt Strandberg.Allt är så genomarbetat.

Det var bara du som tittade upp till oss påandra raden av er tre. Hur mycket betyder publiken för dig?

Jamen, ni sitter ju överallt. Utan publik blirdet ingenting.

Hur påverkas du av publiken?

Den stora skillnaden är om publiken ärblyg eller inte. Jag kommer ihåg ett råd som jag fickav Bosse Parnevik att använda om det var någon i publikensom var full. Jag sa, "jag förstår precis hur du hardet. Om man går första gången på krogenså vet man inte hur man ska bete sig". Då brukar detbli tyst. Jag kommer ihåg en gång när det varett vansinnigt liv på vänster sida och jag skulle justtill att säga den meningen. Men jag tänkte att jag skullevänta en låt. Det blev lugnare så jag väntadeen låt till och då blev det tyst. Sen fick jag vetaatt det var någon som hade fått en hjärtinfarkt.Efter det kollar jag alltid innan jag säger något.

Det var förresten en psykolog som sa till mig att trointe att det är för dig publiken applåderar. Deapplåderar sina egna känslor.

Vad blir nästa utmaning för dig? En rentalroll?

Jag har gjort saker med både text och sångtidigare. Och jag är ju numera ute på seminarier ochdå pratar jag i 50 minuter utan en endaste liten sång.

Vad gäller sång, har du gått ochblivit tenor?

Jag har blivit bas, tror jag. På riktigt. Förrskulle man alltid säga till arrangörerna vilken somvar den högsta tonen man klarade. Och det innebar ju attman låg och harvade i höga lägen. Dom borde frågaefter den lägsta tonen istället.

Hur har du klarat av att vara sopran i alla år?

Jag vet inte, men jag har nog sjunkit en hel oktavsedan 60-talet. Jag trivs i det här läget.

Av er tre var det Mikael som sjöng i högstläge.

Ja. Visst har han en härlig pipa!

Nu har du visst börjat sjunga jazz också!Berätta!

Ja, det är jätteroligt. Egentligen börjadejag med jazz, eller standardlåtar när jag sjöngmed Simon Brehm på Wivers i Sundsvall. Det var låtarav Sammy Davies, Nat King Cole, Sarah Vaughan, Ella Fitzgerald.Och Alice Babs. Och jag har hela tiden bakat in jazzlåtarbland det svenska.

Det var när Dompan skulle öppna jazzklubb i Stockholmsom jag gick upp och jammade. Och när jag fyllde 60 årjammade vi också. Sen spelade vi in en skiva med standardlåtar.

I november var jag i USA och sjöng på Svenska handelskammarenmed Ulf Johansson Werre Trio. Då fick vi låna en studiogratis i två dagar och spelade in en cd. Steve Tyrell, hansom sjöng titellåten till filmen "Brudens far" harlagt på sång till min sång. Skivan hållerpå att mixas nu. Jag vet inte när den kommer ut.

Du sjöng också på Roger Moores födelsedagsfest.Hur var det?

Det var fantastiskt. Bara att få se GregoryPeck i verkligheten. Han är visserligen 83 år nu menhan har glimten kvar. Jag fick förresten en idé därifrån.Födelsedagsbordet var dekorerat med en trästam som vartäckt av rosor i alla färger. Och höga ljus intill.Det doftade ljuvligt. Och bordsunderläggen var ocksårosenblad. Jag skulle kunna tänka mig en liten trästammed vårblommor.

Där fick jag också bekräftat hur mycket vårfolkmusik betyder.

Du fyller snart 62 år vilken ingen kan tro.Hur håller du dig så fräsch?

Genom att jobba. Tack för att du sägerså, förresten. Jag har jobbat hela livet och har haftett underbart jobb. Tränar gör jag väldigt litet.Men jag får inte gå upp i vikt och därföräter jag sunt. Det blir sallad och inte en massa chips.

Jag har opererat båda mina tummar och har haft ont itvå år nu. Den andra opererade jag nu i december såatt jag ska vara OK till golfsäsongen.

Vad har du för fel på tummarna?

Det har svängt för mycket i mitt liv. Dehar blivit utslitna. Och beror det på att man haft kul skaman inte klaga. Jag har nog burit för mycket bagage ocksågenom åren. Sen är det väl åren som tarut sin rätt.

Vad gör du när du firar?

Dricker champagne. Men aldrig när jag jobbar.Jag skulle aldrig våga dricka något före en föreställning.Det hör inte ihop med jobbet.

Inställningen till alkohol har ändrats underdina år.

Ja, på 50- och 60-talen var det inte kul. Allablev så fulla. På 70-talet var det kvinnofrågorsom gällde. Då blev tjejerna mer fulla än killarnaoch det var rätt vidrigt. På 80-talet satt man ochspelade kort tillsammans och kanske drack en liten whisky. Nutar folk på sin höjd en öl efter föreställningen.De är uppe sju på morgonen och springer slingor, lyfterskrot eller spelar golf.

När ska du trappa ner?

Jag lovade barnen att jag skulle trappa ner närjag fyllde 50. Och när jag fyllde 55. Sen vid 60, men dåkom den här turnén med Riksteatern. Jag har lovatatt jag ska trappa ner men lägga av vill jag inte. Men jaghoppas få mer tid till mina barn, barnbarn och vänner.Tjejträffar vet jag inte vad det är. Jag har ju jobbatjämt på kvällarna.

Däremot har jag börjat spela golf och det ger migmycket. Jag trodde att det var en snobbsport. Därförhar jag inte spelat tidigare. Men det är det inte. Det ärjättekul. Jag har 28 i handikapp och det ska jag under. Närjag är ute på banan släpper jag allt. Man ärute i vacker natur, träffar alla sorters människor.Det är kul.

Jag träffade i veckan en person som påstodatt du har ett fantastiskt personminne. Stämmer det?

Jag kommer inte ihåg några namn men utseenden.Jag träffar ju så ofantligt många människor.Jag kommer ihåg en gång i Järvsö. Därträffade jag fyra sportklädda killar och den ena kändejag så väl igen så jag gick fram. Vi kramadesoch pratade ungefär en halvtimme. Till slut måste jagfråga var vi hade träffats. "Men kära Barbro,känner du inte igen din egen tandläkare", sa han. Detvar litet snopet.

Vad har det betytt för dig att växa uppi Hälsingland?

Mycket. Framför allt att man har rötternågonstans. Det är ett vackert landskap och därfinns jordnära människor som umgås utan att skickainbjudningskort. Jag får alltid en speciell känslanär jag svänger av E4:an mot Bollnäs. Jag var hemmanu i veckan. Det var tö och så härligt att kännadoften av grus och lera, det gav minnen av att spela kula.

Vad är viktigt för dig?

Mamma, min familj. Att ha ett stöd är oerhörtvärdefullt. Det har gett mig ett lugn. Vi har så kulihop, mamma, jag, mina syskon och barn. Vi bor alla intill varanni Järvsö. Och byn vi bor i heter Kramsta. Det namnetsäger allt. Bengan Jansson har också flyttat dit. Allatycker det är så vackert med de blå bergen. Detär något speciellt.

Kommer du ihåg vad du drömde om som barn?

Ja, jag ville bli gymnastiklärare, det var minhögsta dröm. Och så skulle jag jobba och sparatill heltäckande matta, franska gardiner, en vit telefonoch en flygel. Det var vad man hade sett på film. Närjag fick mitt första radhus i Helenelund la jag in heltäckandematta och fick franska gardiner i sovrummet. Vit telefon fickjag också men det dröjde innan jag fick en flygel.

Liksom jag och många andra har du fåttproblem med hörseln. Hur går det?

Det går jättebra. Jag har svårtatt höra när många pratar och jag har svårtatt förstå barnbarnen. Jag ska prova ut en hörapparatnu. Och det är inte märkvärdigare än att manskaffar glasögon eller lagar tänderna. Det är sålöjligt att det har varit tabu.

Vad är lycka för dig?

Att min familj mår bra. Och att jag fårgöra det jag gör. Jag har varit 46 år i den härunderbara branschen. Tänk dig 46 år utan come back.Det är jättefantastiskt. Och att nu få åkapå turné med Riksteatern och slippa ordna allt själv,det är också lycka. Annars får jag hållai allt själv.

Till slut, avslöja hur du gör för attfå alla män att bli kära i dig?

Jag tänker aldrig så. Jag har ju mestkvinnlig publik. Jag har för dåligt självförtroendepå det området för att tro att det skulle varaså.
Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons