Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Detta är en annons
Annons

Monk möter Bengt Wiklund

I dag, på julafton, kommer Bengt Wiklundsom vanligt att vara i tjänst.

Det är tradition att han leder midnattsgudstjänsteni Gamla Gefle.

Namn: Bengt Wiklund
Ålder: 61 år
Yrke: Präst
Född: I Gävle
Familj: Hustru Gunilla, egna barnen Tobias,39, Karin, 37, Anna, 35, Maria, 33 och Josef, 22. Gunillas barnJohan, 19 och Mika 10 år, som bor med familjen och förrafrun Evas dotter Sara, 29, som bor i Köpenhamn.
Bor: I Buregården

Vad betyder julafton för dig?

Jag kan inte hjälpa att förutom att varatillsammans med en stor del av familjen så är en delav julafton mitt jobb och har alltid varit det. Jag har bara varitborta från Söder en gång på 22 år.Då var jag sjuk och Fritz Walfridsson fick ersättamig.

Hur ser din julafton ut?

Här hemma har vi morgonbord i köket ochdå öppnar barnen sina strumpor, även de äldre.I strumporna kan det ligga en begagnad serietidning, tomtebloss,tandkräm, serpentiner, allt möjligt. Strax efter lunchblir det julaftonsandakt på Bergmästargårdenoch efter julbönen i kyrkan blir det middag och julklappsutdelninghemma. Strax efter elva träffas vi sedan hos Sonja Mattoni Gamla Gefle och går igenom vad vi ska göra. Av traditionsjunger Bengt Olerud bland annat "O helga natt" och Lasse Perssonspelar jazz på en synth. Och sen är det julotta i kyrkan.

Hinner du lägga dig emellan?

Det är inte säkert att jag klär avmig emellan. För några år sedan höll jagpå att missa julottan. Kyrkvärden ringde mig fem minuterföre och frågade om jag inte skulle komma. Jag sovoch blev alldeles vimmelkantig och nästan illamåendenär jag reste mig från sängen så snabbt.Jag beställde extra lång klockringning och alla versernapå "Var hälsad". Vid sista versen kom jag inskridande.Och nu törs jag inte klä av mig.

Hur började traditionen med julnattsgudstjänsti Gamla Gefle?

Det var Söderbröderna med Johnny Mattsoni spetsen som började. Då höll man till vid Islandskällan.Nu är vi bakom länsmuseet. När man tittar ut frånSonjas hus tio i tolv är det tomt. Fem minuter senare ärdet flera hundra som står där. Till traditionen hörockså att vi sjunger "Frid över julekväll" somJohnny skrev till musik av William Lind.

Vad betyder den här traditionen för digpersonligen?

Hemskt kul, oerhört kul. Men jag gruvar migalltid litet före. Inför att hitta rätt i det jagvill säga.

Och så måste du hålla dig nykterpå julafton?

Det blir väl litet glögg, förstås.Min dotter Anna stod en gång långt bak, intill tvågrabbar på fyllan. Den ena frågade den andra, serdu vem det är som pratar? Den andra vinglade rätt rejältoch sa, det är väl prästen. Jag har sett honomförut, när han begravde min mormor. Men då varhan nykter. Det tycker jag är en dråplig historia.

Hur mycket folk brukar det komma?

Sällan under 400, oftast upp mot 600. Jag tyckerdet har blivit en viss ökning och det tror jag är påjulottans bekostnad. Julottan har inte längre samma fastagrepp. Det är inte längre fullt i kyrkan då, intepå långa vägar när. Jag tror att mångastannar uppe till julnattsgudstjänsten istället, i kyrkaneller framför TV:n.

Tror du på Gud?

Ja. Det är enklast att bara svara så.Annars kan man lätt komma in i ett långt samtal omvad man menar med tro och vad man menar med Gud, vad det betyderför dig och för mig och det kräver ett kompliceratsamtal.

Berätta om din tro?

Det vore finurligt om jag kunde koppla det svarettill jul. Om jag vill ge Gud ett ansikte så är detJesus ansikte. Det är det mysteriösa i julen att Gudfår ett barnsligt ansikte genom barnet som föds i Betlehem.Och det betyder att bli sedd, bejakad, benådad, förlåten,befriad, älskad. Det är vad jag ser i Kristusbarnetsansikte. För mig är tron tilltron till den stora befrielsen.Att egentligen ingenting skulle behöva sättas gränserför.

Jag tror att vi aldrig tidigare i historien har levt i ettsamhälle som ställer så stora krav på osssom dagens samhälle. Och det börjar synas i hur vi hardet. Det är så många som mår dåligt.Och det har att göra med tyngden av konventioner, ekonomin,arbetslivet, de förväntningar man har på sig.

Och därför vet jag att den stora befrielsen ären jädrans flott grej, en fin sak. Som gör att man serden stora glädjen. Det tror jag sammanfattar vad min troär. För dig kan det verka oförnuftigt, oförståndigtoch det beror på att vi inte vågar ta till oss den,vi vågar inte leva i den. Det gäller i hela mitt liv,inte bara den religiösa biten.

Vad menar du med befrielse?

Att det inte finns något som håller migfången, inte vanor, konventioner, förväntningar.Du kan också säga frälsning. Det ger en kristenmänniska frihet men det betyder också att jag ärallas tjänare. Och det är ingen motsats. Eftersom jagbefriats från allt är jag och vill vara allas tjänare.Det innebär inte att jag blir ansvarslös utan att jagfår lust att vara till lags.

Min tro har väldigt litet med moral att göra. Dethar blivit så.

Har präster varit för stränga förr?

Jag vet inte. Var tid har nog vad den gjort sig förtjäntav. Utan Laestadius och hans rörelse hade nog stora delarav Norrlands befolkning supit ihjäl sig, till exempel. Detvar tack vare hans stränghet som folk överlevde.

Du själv är både frånskild ochomgift. Det hade varit otänkbart förr?

Ja, inte bara för präster utan ävenför vanligt folk. Det finns ju präster som vägradeatt viga frånskilda i kyrkan. Men det är inget problemför mig.

Vad är synd?

Jag tror inte att det går att göra ensyndkatalog. Jag träffade några mycket religiösakatoliker från Belgien och de berättade att det trevligastei deras församlingsliv var att stå i baren och drickasprit. Det skulle betraktas som oerhört olämpligt här,som något syndigt i vår religiösa tradition.De däremot var chockerade över att vi hade auktioneroch lotterier i vår församling. För dem var detsynd.

Med läsbarnen brukar jag tala om ont och gott. Och ontär det som förorsakar smärta, sorg, tåraroch lidande. Och är jag en del i det, om jag bidrar tilldet av eget val, då har jag nog syndat.

Det kan också handla om existentiella frågor.Det som är ont i ett sammanhang kan vara gott i ett annat.Frågor om synd är svåra.

Jag har ingen teologiskt fundamentalistisk inställning.Ordet, Bibelns ord eller koranens ord, ifall man är muslim,kan inte inta Kristus plats. Det vill jag passa mig väldigtnoga för.

Kan du tänka dig att viga homosexuella i dinkyrka?

Jag visste att du skulle ställa den frågan.Jag har inga problem när det gäller någon formav välsignelse. Men jag har svårt med termen äktenskap.Jag kopplar det till barnalstrande. Åtminstone tills vidarehar jag inte klarat det. Men jag tycker det är jättebraatt Robert Mattsson viger med självklarhet och självklartställer jag kyrkan till förfogande. Och det kännslitet taskigt att jag själv inte har kommit över det,det kan jag inte komma ifrån. Jag kommer väl att hittafram också. Jag har så många goda och näravänner som är homosexuella så jag har inga moraliskatveksamheter.

När har du inte trott på Gud?

Jag tror inte att det har hänt. Och det berornog på något som pappa berättade för mignär jag var barn. Han berättade om två som hadeöverlevt Auschwitz. Jag vet inte om han själv hade träffatdem. Den enes reaktion var att efter att ha sett helvetet ochallt lidande så var det omöjligt för honom atttro att det fanns en Gud, än mindre en god Gud. Den andrahade upplevt samma förnedring. Och han sa att om han haninte hade haft sin tro så hade han inte överlevt, dåhade han inte uthärdat. Och liknande berättelser finnsom Jesus, hela passionshistorien med frågor kring lidande,smärta och död. När Jesus kunde hamna i en situationdär han säger, min Gud, min Gud, varför har duövergivit mig, då får jag något att identifieramig med. Och slutet blev ju ganska kul.

Det är nog många som undrat och tänkt, efterallt som hänt mig, med en fru som tog sitt liv och den andra,som stack, att jag måste ha tappat tron. Men det kan jaginte säga att jag har gjort, tack vare att jag har kunnatidentifiera mig med Kristus. Det är en jättegrej ochjag vet att det hjälpt andra. En vän som fick cancerfick tröst genom att tänka, du och jag, Jesus.

Det kanske är kaxigt, men den sortens tvivel har jagaldrig haft.

Vad betydde det för dig att växa upp i ettprästhem?

Jag hade nog inte blivit präst annars.

Vad hade du blivit? Skådis?

Det blev min bror. Det vete sjutton. Det ärtvå faktorer som gjort att jag blev präst, dels attjag växte upp i ett prästhem och jag var med pappa Sture,som var präst i Hille, ganska mycket. Dels var jag sådålig i naturvetenskapliga ämnen. Däremot hadejag lätt för språk och humaniora och gick helklassisklinje med latin och grekiska. Och då fanns det inte såmånga alternativ. Jag kunde bli lärare, jurist ellerteolog.

Har du upplevt en kallelse?

Ingen aha-upplevelse, det har jag aldrig haft. Menjag har tänkt att kanske var min kallelse att jag var sådålig på matte och kemi. Och jag har aldrig ångratmig, så det var nog det.

Så om du inte hade blivit präst, var hadedu hamnat?

Jag vet inte. Jag är ju exhibitionist, det ärjag. Jag känner stor glädje i att vara med Korven ochMånen, när vi gör saker med musik och jag fårsjunga. Och det har funnits professionella musiker i släktenså det hade inte varit omöjligt.

Spelar du något instrument?

Piano tvingades jag till och jag klarar av att spela"Härlig är jorden", "Blott en dag" och några andrapsalmer. Jag spelade klarinett ett tag men det blev inget heltmed det. Det var Balzar Bäckström som hade gossorkesterhär i stan. Jag började spela esskornett men sen tycktehan att med min överläpp skulle jag passa bättreatt spela klarinett. Så det gjorde jag ganska länge.Sen tyckte han att det skulle passa ännu bättre medtvärflöjt, men då gav jag upp gossorkestern. Detblev aldrig tvärflöjt för mig. Men jag tycker omatt vara ute med pojkarna och sjunga och läsa dikter, egetoch andras.

Du har gett en plats i kyrkan åt konst, musikoch teater.

Ja, det kan man nog våga säga. Och närdet gäller musik är jag oerhört privilegierad somhar Gudrun Raccuja som organist. Vi jobbar väldigt näraoch passar bra för varann. Jag vet vilket helvete kyrkoherdaroch kyrkomusiker kan ha.

När det gäller gudstjänstrummet har jag enhögkyrklig attityd. Att gudstjänstrummet är ettspelrum för ett heligt drama. Björn Widegren skrev engång om min scenkostym och trodde kanske att han drev medmig. Men det är rätt. Gudstjänsten är ettdrama, mer än något annat. Och det begriper Peter Oskarsonsom var vår konsult under ett år, när vi jobbademed vår gudstjänstritual. Projektet hade namnet "Dramaoch skönhet i gudstjänsten". Bengt Pohjanen, som lämnadesvenska kyrkan för den ortodoxa var också med. MenPeter var viktigast. Han fick mig att förstå sambandeti gudstjänsten från det antika dramat genom medeltidentill vår tid.

Mässan är en helig berättelse om Jesu liv,i liturgisk form gestaltad. Och där har jag en roll, prästrolleni gudstjänsten.

Bengt Pohjanen har hjälpt mig där beträffandeikontänkandet. Att en ikon inte är en bild av Jesusutan faktiskt Jesus själv. Och min roll är inte attföreställa Kristus. Jag är Kristus.

Det är ett spel som gör oss delaktiga, en lek. Ochvi är delaktiga i det som leken föreställer.

Men formen är inte bra nog. Vi måste görabättre.

Kan du förklara för mig vad högkyrkligbetyder?
Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons