Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Monk möter Christina Magnuson, del 1

I förra veckan besökte Christina MagnusonGävle i egenskap av ordförande för Röda korset.

Namn: Christina Magnuson
Ålder: 57 år
Yrke: Ordförande i Röda korset
Född: I Stockholm
Familj: Maken Tord och barnen Gustaf, 25,Oscar, 23 och Victor, 20
Bor: I villa Beylon, Ulriksdal

Hur ska jag skriva ditt namn, prinsessan Christina,fru Magnuson?

Christina Magnuson duger bra. Magnuson med ett s.

Hur upplevde du ditt besök i Gävle?

Oerhört positivt. Jag besökte Gävle som endel av flera besök runt landet, för att träffalokala Röda-korskretsar och se det frivilliga arbetet. Ochjag mötte stor entusiasm inför vår höstkampanj.Det betyder så mycket att en del av det man gör gårtill lokal verksamhet. Samtidigt mötte jag också storblygsamhet inför det otroliga arbete som de frivilliga gör.En attityd av, "det jag gör betyder inte så mycketmen jag gör det för det är så roligt". Ändåvet jag att till exempel besöksverksamheten kan vara en livlinaför många människor. Att en person regelbundetkommer till en under ett par timmar, det kan den personen levai flera veckor på.

Det finns många ensamma människor som av olikaskäl inte kommer ut, för att man inte kan, orkar ellervågar. Det kan vara personer i fängelser som ärisolerade och inte kan ha normala kontakter.

Hur ser du på traditionen med välgörenheti Sverige?

Det är en stark tradition men har nu fått ett heltannat fokus. Inte längre på välgöraren utanpå dem som man gör något för. Att mottagarenfår det bättre. Vi arbetar tillsammans så attdet blir ett ömsesidigt givande och tagande.

Vilka är de viktigaste frågorna just nuför Röda korset?

Det allmänheten uppfattar som vår viktigaste verksamhetär den internationella hjälpen där vi är enstor och väl fungerande global organisation med stort förtroendehos vår regering och våra biståndsorganisationer,som Sida som ger oss stora katastrofbistånd. Sveriges regeringger mycket stora bidrag till både konflikter och naturkatastrofersom de kanaliserar genom Röda korset.

Men det vi gör hemma är lika viktigt i det lillaperspektivet. Att vi samlar in kläder till exempel. Vi vetatt de behövs vid katastrofer där familjer ofta tvingaslämna sina hem vind för våg, utan ägodelar.Det är en naturlig del av biståndsarbetet.

Sen säljer vi också insamlade kläder i secondhandbutiker och i dem, som Kupan i Gävle, handlar det om socialsamvaro på ett otroligt opretentiöst sätt. I debutikerna får människor en möjlighet att träffavarandra, att prata över kaffe och en bulle. Det handlarom social samvaro där människor kan få upplevaatt de inte är ensamma, att andra befinner sig i samma situation.Där kan man också gemensamt göra saker, till exempelbabypaket som består av allt en liten baby på upptill sex månader behöver, från skjortor, filtoch blöjor till mat. Det är ett konkret och enkelt sättatt delta och man vet att en mamma någonstans blir gladöver gåvan.

Så inkomsten från försäljningenär sekundär?

Ja, den ska täcka ruljansen, hyra och andra omkostnaderman kan ha för deltidsanställda. Och det som blir överska användas i den sociala verksamheten.

Du är ordförande i Röda korset. Vadgör du? Hur ser din arbetsdag ut?

Jag ska leda styrelsen som består av tolv personer somvalts direkt av stämman som hålls vart tredje år.Vi ska träffas minst sex gånger om året men detblir fler gånger.

Jag är också den som tillsammans med generalsekreterarenrepresenterar Röda korset mot samhället i stort, införmyndigheter, regering och riksdag och även internationellt.Jag har ju dessutom varit med så länge att jag harhamnat i ett antal kommittéer.

Det blir en del resor?

Ja, främst för att företräda organisationen.Jag tycker det är viktigt att jag åker ut och träffarmänniskor, att jag stöttar, lyssnar och peppar.

Du har varit engagerad länge i Röda korset!

Ja, i drygt 20 år.

Hur kom det sig att det var just den organisationensom du blev engagerad i?

Som så ofta handlar det om omständigheter, händelser.I mitt fall var det en person i min omgivning som mycket starkttyckte att jag skulle engagera mig i Röda korset. Det varEstelle Bernadotte, änkan till Folke Bernadotte.

Är han en förebild för dig?

Ja, på sätt och vis. Han levde i en annan tid ochkunde göra andra saker. Han var ordförande i Rödakorset från 1945. Det var när han var FN-medlare iPalestinakonflikten som han sköts i Jerusalem 1948.

Men jag aspirerar inte på någon medlarroll, precis.

Den konflikten är ännu idag inte löst.Vilka tankar har du kring det?

Många! Jag var där för knappt en månadsedan, i månadsskiftet september-oktober. Jag skulle besökasysterorganisationerna på Västbanken och träffademånga människor för vilka de humanitära frågornaär viktiga. Israel står utanför det internationellasamarbetet eftersom de inte kan acceptera någon av våraskyddssymboler, halvmånen eller korset. De använderDavidsstjärnan. Vi försöker nu hitta en ny neutralsymbol för det är många länder som inte kanacceptera korset eller halvmånen av nationella, etiska ellerreligiösa skäl. Ändå är inte vårasymboler religiöst, etiskt eller nationellt menade ellerladdade. Men de uppfattas så och det kan vi inte ändrapå. Vi skulle ha haft ett möte nästa vecka i Genèvei den här frågan, men mötet har ställts inmed anledning av de senaste händelserna. Och det ärförfärligt sorgligt.

Vi behöver en helt neutral symbol för den humanitärahjälpen som ska vara både neutral och opolitisk.

Hur länge har halvmånen funnits med somsymbol?

Redan från 1800-talets slut. Sedan 1929 har vi hafttre symboler, även Röda lejonet och solen, som användesav Persien, shahdömets Iran. Röda Davidsstjärnanvar på förslag 1949 men det föll på en röstoch sedan dess står Israel utanför och kan inte varamedlem i den internationella Rödakors-familjen.

Hur ser det nya förslaget ut?

En öppen fyrkant, en romb.

Kan du misströsta när du ser hur de humanitäraöverenskommelserna bryts så fort ett krig bryter ut?

Ja, det är klart. Men varje gång det sker kan vipåtala det och flytta fram positionerna. Ofta är detnumera konflikter inom länder i stället för mellanstatligakonflikter och det kan vara paramilitära grupper inblandadesom inte har undertecknat de olika Genève-konventionerna.

För oss är det viktigt att påtala hur viktigtdet är att civilbefolkningen hålls utanför. Viger inte upp. Vi finns med. Och det är viktigt att vi hållerdialogen igång.

Konflikter är också så känsliga, vilketman ser beträffande reaktionerna på drottning Silviasuttalande om barnen i Palestina.

Det är ju fullständigt självklart att det ärsom hon sa. Det är det som gör konflikterna såsvårbemästrade, det hat som ärvs från generationtill generation och som de inte kan frigöra sig från.Man ser unga människor som själva aldrig upplevt grundentill konflikten men som ändå är uppfyllda av hat.Det går inte att bemästra med logiska medel. Det ärsamma sak på Nordirland med oförrätter som gjordesför flera hundra år sedan. På Balkan samma sak.

Så vad kan man göra?

Det är här Röda korset har en uppgift, medklar ideologisk grund och principer för humanitet, medmänsklighet,opartiskhet och neutralitet. Vi har ett djupt förborgat sättatt agera, med vår speciella struktur i symbios med våraregeringar. Det är det här som gör mitt arbeteså fascinerande. Här finns den stora världen menockså förankringen i myllan, till exempel verksamhetenvid Kupan i Gävle. Hela spännvidden finns.

Medelåldern i Röda korset är hög,liksom i många frivilligorganisationer. Vad kan man göra?

Det finns en enkel anledning till det. Det är förstnär man trappar ner i yrkeslivet som man får tid övertill ideellt arbete. Vi har oerhört vitala pensionärersom arbetar med full kraft, både psykiskt och fysiskt ochsom engagerar sig.

En annan grupp som engagerar sig är ungdomar.Hur når ni dem?

Vi hade en lång tid en aktiv barnverksamhet. Den ärinte lika aktiv i dag. Nu är verksamheten inriktad påatt nå gruppen från gymnasieelever upp till 30-årsåldern. De engagerar sig gärna i diskussioner om solidaritetoch bistånd.

Får du betalt eller är ditt arbete heltideellt?

Det är ideellt men frågan diskuteras om ordförandeni framtiden kan få ett arvode. Min mandattid går utom ett och ett halv år. Då har jag suttit i tre mandattiderom tre år och kan enligt stadgarna inte sitta längre.Jag har haft kontakt med valberedningen och det vore bra om minefterträdare vore mitt i livet. Och det får gärnavara en man. Det här är så viktiga frågoratt vi inte bör förbehålla dem kvinnorna utanäven bör spilla över dem på männen.

Vad ska du själv göra?

Jag har så mycket för mig så det äringa problem.

När jag gick journalistutbildning på 60-talet studeradedu vid universitet Radcliff i USA och då tänkte jagatt du måste vara en spännande person att intervjua.En prinsessa som både är skärpt och vågargå egna vägar. Kommer du ihåg hur du tänkteoch kände då?

Det betydde mycket för mig. Det kan låta banaltmen det var en frigörelseprocess för mig. Och det varett mycket medvetet steg från min sida att åka tillUSA. Jag ville så långt bort hemifrån som möjligt.USA var nytt och annorlunda. Och det är ofrånkomligtatt den tiden påverkade mig.

Var det svårt för dig att få åka?

Nej, inte alls. Enda frågan var, när jag nu villefortsätta att studera, varför jag skulle åka sålångt. Kunde jag inte studera någonstans närmare,i Europa? Men för mig var det viktigt att lägga ettvisst antal mil emellan.

Ingen av oss kan välja sin egen bakgrund. Duär född prinsessa. Har det varit en fördel ellerett hinder i ditt liv?

Det har varit många fördelar. Om man användersituationen på rätt sätt har det väldigtstora fördelar, om man agerar inom vissa givna ramar. Detfinns så mycket att göra, så mycket positivt.Så har det känts. Jag har aldrig känt mig hindrad.I stället har det varit en språngbräda.

För många små flickor är högstadrömmen att vara prinsessa. Var det en dröm att växaupp som prinsessa?

Om jag själv klädde ut mig till prinsessa? Det vetjag inte. Däremot gillade jag att klä ut mig, som deflesta barn. I mammas klänningar och i högklackade skor.Jag tror att det handlar om ett sökande efter identitet,en egen roll. Det är viktigt att man tillåter barnatt göra det och inte fya dem. Det vore dumt.

Vad tror du att du hade blivit om du inte haft kungligbörd?

Ingen aning. Jag har aldrig kunnat bestämma mig. Menjag tror att jag är bra på att kommunicera. Mitt förstaarbete hade jag på Utrikesdepartementet i Stockholm, påinformationsavdelningen. Det var oerhört spännande.Jag fick lägga upp program för journalister, vetenskapsmänoch forskare som skulle besöka Sverige eller gästföreläsahär. Jag hade nog sysslat med information på någotsätt.

Du är yngst av flickorna och på den tidenvar det manlig tronföljd. Vilka tankar har du kring det?

Inga andra än att med den roll som statschefen spelari dag gör det inte någon skillnad. Det är varkenbättre eller sämre att vara man eller kvinna. De kangöra samma goda jobb för sitt land i den ceremoniellafunktionen.

Är det så du ser kungahusets uppgift idagens samhälle?

Ja. Och så är det i de flesta länder att regeringschefenoch statschefen har skilda funktioner.

Du har starka intressen för kultur. Vad betydermusik, dans, opera och teater för dig?

Mycket. Musiken, dansen, konsten betyder väldigt mycketför mig. Det är ett uttryck för ett personligtintresse att omge mig med musik. Konst också. Jag deltaraktivt i en massa organisationer. Och eftersom jag är denperson jag är använder jag "ramen" som språngbrädadär också.
Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons