Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Monk möter Claire Wikholm

Annons
Claire Wikholm spelar vanligtvis teater påStadsteatern i Stockholm. Nu är hon också ute i landetoch spelar i Sandviken i kväll och i Gävle måndagoch tisdag.

Namn: Claire Wikholm

Ålder: 55 år

Yrke: Skådespelare

Född: I Stockholm

Familj: Sonen Ludvig, 20

Bor: I lägenhet på Söderi Stockholm

Aktuell: I Molières "Den girige" iSandviken och Gävle.

Är det här din första turnéi landsorten?

Japp.

Hur är det?

Egentligen rätt kul. Vi åker runt och spelar. Detär rätt jobbigt också för mig som ärallergiker och inte tål luftkonditionering. I vissa hotellrumbullrar det så man tror att man befinner sig på enhelikopterplatta. Och mathållningen blir också rättmärklig. Ibland hittar man ingenstans att äta. Annarsär det väldigt roligt. Och man slipper städa själv.

Man upptäcker också att på söndagarhänder absolut ingenting, vilket det gör i Stockholm.Det är alldeles dött, ingenting är öppet.

Blir man blind för landsorten när man somdu mest jobbar i Stockholm?

Ja, det blir man nog. Nu inser jag att det finns någotbortom Stockholm också.

Vad har Molière att ge dagens teaterpublik?

Det är en väl beprövad klassiker. Den ärväldigt rolig. Att den handlar om girighet passar rättväl på vårt samhälle också.

Hur uppfattas pjäsen i landsorten jämförtmed Stadsteatern i Stockholm?

Det är ingen större skillnad. Publiken är väldigtlyssnande. Den låter mindre än i Stockholm men applåderarmycket. Det har varit en alert publik överallt.

"Den girige" handlar inte bara om en snål gubbeutan även om könsroller. Du spelar äktenskapsmäklerskanFrosine. Vilken bild av kvinnan ger pjäsen?

Hm. Det är en ganska konventionell kvinnobild, den ärju skriven på 1600-talet. Men jag har ett yrke, den endakvinnan i Molières pjäser som tjänar pengar.Annars kan man säga att den handlar mer om pengar och ungdomän könsroller. Ålderdomen är inte mycketvärd. Och alla är som besatta av och beroende av pengar.

På onsdag är det internationella kvinnodagen.Hur firar du?

Det glömmer jag alltid bort. Men jag ska nog fira migsjälv med ett litet glas och för att jag tillhördet starka könet.

Behövs det en speciell dag för kvinnor?

Jodå, det är trevligt. Då kan man begrundavad som hänt sen sist. Man kan minnas hjältar och hjältinnor,de gamla sufragetterna som gjort stora saker.

Vad tycker du om kvinnans situation i dagens samhälle?

Ja, det finns ingen jämställdhet. Det är alldelesför få kvinnor på ledande positioner. Sättetatt uppfostra flickor skiljer sig från pojkar. Det medföratt kvinnan känner sig mindre värd och inte såsäker. Och därför inte lika benägen att takommando.

Är du feminist?

Jaha. Absolut!

Vad innebär det för dig?

Att inse att kvinnan måste kämpa mer än mannen.Att kvinnor måste hålla ihop och inte låta sigförtryckas. Och det gör man inte om man hållerihop.

Har du några kvinnliga förebilder?

Ja, Astrid Lindgren, Margareta Strömstedt, Gudrun Schyman,Kerstin Ekman.

Hur är det inom teatern? Råder likställdhet?Har ni kvinnolöner?

Vi har kvinnolöner. Teatern är en spegel av samhälleti övrigt. Det finns fler bra manliga roller än kvinnliga.Kvinnan duger bara som ung eller gammal. Om man är över35 år är man inget värd. Men det hållerpå att ändras. Det kommer en ny generation därrollerna inte är lika stereotypa.

Teaterchefer och regissörer är oftast män!

Ja, med några enstaka undantag. Det är männensom dominerar.

Vad fick dig en gång i tiden att väljaskådespelaryrket?

Det var en ren slump. Det var inte meningen. Jag hade tänktbli filmregissör, tror jag. Någon sa åt mig attjag borde ha skådespelarerfarenhet. Då jobbade jagpå Pistolteatern som var en experimentscen. Så jagsökte till Dramaten och kom till tredje provet men inte längre.Då sa någon att Dramaten, herre Gud, dom vill baraha material som dom kan forma. Sök till Malmö i stället.Till min stora förvåning kom jag in där. Jag togdet inte särskilt allvarligt. Tyckte det var rätt braatt få en treårig utbildning och studielån.

Hur gick det med filmregiplanerna då?

Jag kom ju in på scenskolan i stället. Jag villeförresten bli journalist också ett tag. Jag ville blikulturskribent. Men så blev det inte.

I stället skriver du krönikor i Aftonbladet.

Ja, det har jag gjort i sju-åtta år nu.

Hur mycket betyder skrivandet för dig?

Mycket. Det är väldigt roligt. Jag är språkmänniskaoch läser väldigt mycket. Det är skönt attha något annat än skådespeleriet som ärsom en slavmarknad. Det är inte jag som väljer utannågon annan som väljer mig. För mig har skrivandetbetytt att jag fått en annan självkänsla. Detär också mer beständigt. Teater försvinnerju när man har spelat färdigt.

Vad brukar du skriva om?

Absolut allt. Jag har total frihet att skriva vad jag kännerför. Oftast har jag ett kvinnoperspektiv. Det brukar varanågot som jag blivit upprörd över, i politiken,i tidningar, i världen. Jag kan skriva en hel krönikaom ett hotellrum. Eller om vidriga typer som dom i Billdal utanförGöteborg som protesterade mot ett behandlingshem förknarkare. Det gjorde mig fruktansvärt upprörd. Och dåuppmanade jag läsarna att åka till Billdal och bajsapå deras gräsmatta och vara besvärliga i störstaallmänhet.

Får du många reaktioner?

Ja. Nu finns det ju också en internetsida där folkkan skriva sina kommentarer. Men min internetuppkoppling fungerarinte för närvarande. Jag får gulliga brev också.Ofta skriver jag om rasism och främlingsfientlighet. OchInvandrarverkets asylpolitik.

Känner du att du kan påverka?

Ja, det tror jag. Jag fick till exempel ett brev frånen kvinna som hade ett kolikbarn. Hon skrev och berättadeatt hon inte stod ut och kände sig deprimerad. Så hadehon slagit upp Aftonbladet och läst min krönika ochfått livsmod igen. Gud, då blir man glad!

Politik då? Du har ju många synpunkter.

Nej, aldrig chef eller politiker. Jag har varit chef, fören scen på Stadsteatern. Att ha makt är rätt kulmen till slut vet man inte om folk är vänliga föratt dom gillar en eller för att man är chef. Folk börjarsmöra en och det är inte nyttigt. Till slut blir manparanoid. Och kall. Och det måste man vara för attkunna fatta beslut. Det är alltid någon man tramparpå tårna.

Varför inte politik?

Jag klarar inte av partipolitik. Jag har aldrig varit medi något parti. Visst är jag vänstervriden ochröstar på v. Men det skulle aldrig falla mig in attgå med i partiet. Och jag håller inte med i allt.Andra partier har också rätt. Politik är tillför strebrar.

Vad har varit höjdpunkten i ditt yrkesliv?

Vet inte. Jag har så dåligt sinne för årtal.

Är det något du ångrar eller helstvill glömma?

Ja, att jag inte skaffade fler barn. Och att jag inte harvarit mer sniken så att jag hade varit rikare och kunnatha litet lyx. Eller kunnat äga något. Förresten,jag har det bra som jag har det.

Du är storkonsument av deckare. Varför läserdu den genren?

Jag gillar pussel och gåtor. Jag gillar en bra story.Jag tycker att deckare är spännande. Jag är fascineradav hur långt människan är kapabel att gå.Var går gränsen mellan våld och ickevåld?Bor det en mördare i mig? Det leder till existentiella frågor.Seriemördare är väldigt spännande.

Har du funderat på att skriva någon deckaresjälv?

Det är för svårt. Och det finns så mångabra deckarförfattare. Jag tror att det svåraste somfinns är att skriva en bra deckare.

Favoriter bland deckarförfattare?

Ruth Rendell, Minette Walters, Patricia Highsmith. Och AgathaChristie. Det är kvinnor som är de bästa deckarförfattarnamen jag gillar Håkan Nesser också.

Vad är viktigt i livet för dig?

Kärleken. Sen, att ta sitt ansvar som medmänniska.Man har ett personligt ansvar för andra än en själv.

Om du hade gudomlig makt, vad skulle du göra?

Jag skulle utrota all rasism och göra alla människortoleranta och fredliga. Och att alla skulle ha någon attälska.

Vad förväntar du dig av framtiden?

Vet inte. Att världen ska bli en millimeter bättre.Att få leva och vara frisk. Att ingen närståendedör. Att inte bara goda människor dör och att ävennågra dåliga får dö då och då.
Annons
Annons
Annons