Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Monk möter Jan Berglin

Annons
När Jan Berglin fick årets kulturprisav Gävle kommun blev han uppriktigt förvånad.- Jag gör ju inte konst utan spelar i en egen division, sahan.

Namn: Jan Berglin

Ålder: 40 år

Född: I Valbo

Familj: Hustru Maria, barnen Stina, 10 ochDavid, 8, hunden Mikka, 5

Bor: I hus i Sörby

Hur känns det att vara kulturpristagare?

Märkligt. Det har faktiskt stört mig litetgrann.

Har den värsta förvåningen gåttöver?

Ja, men det har legat kvar i flera veckor. Jag troddeatt jag var en cool kille men jag var skitnervös vid presskonferensen.

Det var litet roligt när Göran Severin ringde ochberättade att jag hade fått priset. När han senhade lagt på luren tänkte jag, tänk om han ljög.Så jag tänkte ringa upp och fråga. Men dåringde han en gång till, så jag slapp. Det kunde juha varit ett practical joke.

Håller du med om att du är mannen som gettdet moderna livets vånda ett ansikte?

Nja, sådana här haranger blir gärnahybrider, de har parat sig med varann. Men någonstans därär det som jag sysslar med. Det finns med även om jagtycker att det jag gör är roligare än vånda,för det mesta. Jag känner mig inte som en dysterkvist.Men det är roligt att någon orkar formulera, orkaryttra sig om en. Risken är bara att det blir ett epitet somstannar kvar.

Du är rädd att få en stämpelpå dig?

Ja, litet grann. Men det är ingen osann stämpel.

Alla tycks älska dina teckningar. Men det finnsundantag, som Lasse Ekstrand. Hur känns det att bli såsågad som du blev av honom i Gefle Dagblad?

Jag blev litet mallig över att någon skrevtvå spalter om mig. Jag blev nästan hedrad. Jag fickmig ett gott skratt.

Kan du känna dig som salig Åsa-Nisses efterföljare?

Det var nog bara för att vara elak och förolämpafolk.

Föraktar du kulturnissar, som Ekstrand påstår?

Nej, verkligen inte. Det är ju sånt somjag själv ägnar mig åt.

Det är tacksamt att driva med de som är hängivnanågot, som sportfånar till exempel. Det är litetkomiskt att skriva djuplodande, intellektuella artiklar till kultursidansom kanske fem procent av läsekretsen läser. Liksomman kan undra över hur många som ser bildprogram somsänds sent på tv.

Samtidigt kan inte allt vara lättsmält, att troatt allt är kultur och bjuda in allt till kulturbordet. Dåblir det urvattnat. Begrepp som att allt är kultur och konst,det blir som allt eller inget.

Stryker du en bekväm och försoffad läsekretsmedhårs?

Nej, det tycker jag var taskigt skrivet. Vad vethan om läsekretsen? Jag har inte tänkt svara Lasse Ekstrand,men kommer att tänka på Verner von Heidenstams repliknär han fick näsvisa frågor: Vill herrn ha ensup?

Annars brukar du beskyllas för motsatsen, attdu är för intellektuell!

Ja, jag förstår egentligen inte vad hantjatar om. Precis så är det. Jag blir själv stördnär jag läser en text som hänvisar till böckerjag inte läst eller citat som jag inte kan. Därförgrunnar jag ofta på om det jag hänvisar till ärbekant.

Varför är dina gubbar så fula?

Jag tycker inte att dom är fula. Jag kan interita bättre. Figurerna blev som de blev. Om man inte kanrita så bra gäller det att göra det bästamöjliga av figurerna. Mina gubbar rör ju inte såmycket på sig.

Kan du förklara för mig vad humor är?

Här skulle jag naturligtvis komma med ett bracitat eller någon bra formulering. Jag tror att det ären kombination av något som tycks oförenligt, ett mötedäremellan. Det blir ett slags skärningspunkt.

Det sant mänskliga är alltid roligt. Jag jobbarmycket med en text över och en text under, det ena vad mansäger och det andra vad man egentligen menar. Jag tror attdet gäller att hitta skärningspunkten på någotvis.

Vad skrattar du själv åt?

Min fru, för det mesta. Jag har ingen speciellserie som jag följer nu. Men förr var det tre stödbensom jag stod på, Kalle Anka, Svenska Mad och Claire Bretècher.Av dessa tre har jag lånat lika delar.

Varifrån får du uppslag till dina teckningar?

Från allt omkring mig, från vardagslivet.Det händer att folk säger något och tycker attjag ska använda det. I den här branschen gällerdet att tjuva, att ha långa tentakler.

Min teknik är att mejsla ut allt det roliga. Det tyckerjag att jag är duktig på. Att hitta en teknik som fungerar.Om något börjar med stora avsikter och sedan bara blirplatt fall, så kan det bli roligt. Själv kan jag skrattaåt en fågel som kommer och landar litet lustigt.

Känner du en press på dig?

Det händer. Särskilt nu, i bakvattnet avpriset. Det blir litet Nobelpris-effekt. Men nu, när jagär 40 år fyllda, har jag lärt mig att det måstefå gå dåligt också ibland. Det måsteman kunna unna sig i den här branschen. Och det är OKför mig som inte behöver känna panik. Det ärvärre för dem som är nya och som måste varakanonbra hela tiden. De bästa skämten, de är somsvalor som bara flyger in under hustaket. Men de är inteså vanliga.

Du gör dina teckningar på lördagar?

Jag försöker ha åtminstone idénklar till fredag. Jag gör ett par teckningar i veckan. Underhektiska veckor kan lördagen komma alldeles för fortoch jag är helt blank. Då kan det vara skitsvårt.Skämt är en skapelseprocess som måste fångasi flykten.

På sommaren blir det färre.

Tar du aldrig semester?

Jo, jag tar litet semester. Svenska Dagbladet brukarköra repriser på sommaren.

Du kombinerar skämttecknandet med att vara lärare?Vilken är din huvudidentitet?

Den börjar komma i gungning. Länge harlärare varit mitt riktiga jobb, det man går till.

Det här med att rita är besynnerligt. Barnen fattarinte att det är ett jobb. Det var först nyligen närjag hade några teckningar publicerade i tidningen "Larson"som barnen läser som det gick upp för dem vad jag gör.Det är bara när jag håller på med tuschningsom de inte får dunka till bordet. Annars kan de komma ochstöra när som helst. Jag är ju inte involveradi några djupare tankar. Det är inte som när manskriver och måste få vara ostörd.

Jag såg att du vill börja plugga svenskaigen och har sökt en magistrandtjänst. Hur har det gått?

Bra. Jag hade väldig flax och fick den. Detär suveränt. Jag får plugga på kvartstid.

Vad ska du läsa?

Om läsekonsten. Det kommer att ske i Gävleoch jag tror att det blir extremt mycket egenstudier.

Vad är det som lockar?

Jag har jobbat i tio år nu och har inte fåttstudera under den tiden, inte fått fördjupa mig. Dethar ibland känts förflackat, helt enkelt.

Förr i tiden kunde man läsa på B-avdrag. Manfick lika mycket som sjukpenningen och med den kunde man studerai flera år, kanske till och med skaffa sig en helt ny utbildning.Det var suveränt.

Du trivs som lärare?

Ja, det är väldigt roligt. Man behöverbara öppna mun så lyssnar folk. Det är ett varieratarbete med ständigt nya kurser och nytt folk.

Du undervisar på Komvux?

Ja. Vi lever på arbetslösheten. Ju sämredet går för Sverige, desto bättre för oss.30 procent av de som söker till högskolan kommer frånKomvux. Det är inte dåligt.

Du är rädd för att upprepa dig ochhar efterlyst annorlunda frågor. Så, när grätdu senast?

Till filmen Mulan i lördags. Disney har en makalösteknik. Man kan se oerhört sorgliga svenska filmer utan tårar.Så ser man en sockrad Disney och berörs så detblir pinsamt. Amerikanarna kan det där med att görasnyftare.

Vilket barndomsminne har gjort det starkaste intrycketpå dig?

Jag tycker att jag hade en oerhört rik barndom.Mycket var roligt. Jag kommer ihåg ett speciellt tillfälle.Det var en stekhet julidag och vi lekte i Sippan, det ären ravin i Ludvigsbergsområdet där dom lämpadesten från Siporexfabriken. Ravinen låg så attsolen aldrig kom åt. Vi gick ner i den och det blev kallt.Längst ner, under stenarna hittade vi snö. Det var enfantastisk upplevelse. Sippan var förresten en underbar lekplats.Det var en riktig Tom Sawyer-miljö. Det var en brant sandravinoch där fanns långa gummislangar som rep som man kankunde hänga i. I ravinen grävde vi ner oss som backsvalor.

Hur såg ditt sista skolbetyg ut?

Från gymnasiet, strax över fyra.

Med vem skulle du vilja bo på en öde ö?

Min fru. Avgjort.

Har du något smeknamn?

Nej, bara Janne.

Hur fick du sexualupplysning?

Genom mina kompisar och tidningar som Piff och Paffoch Riff och Raff, Fib Aktuellt och Lektyr.

Blev du agad som barn?

Nej.

Vilken var din lyckligaste dag?

När jag slutade i nian. Nu börjar livet,tänkte jag. Och det gjorde det. Jag kände att jag blevvuxen. Jag fick börja i gymnasiet i Gävle och fick skrivapå min egen frånvaro.

Vad är lycka för dig?

Otroligt svårt att säga. Lycka kan varanågot nästan magiskt, när allt stämmer. Närman lyssnar på en fånig schlager och solen lyser.Helt enkelt när saker fungerar på olika plan, närallt hänger ihop. Lycka är ett välbefinnande ochdet är magi när det infinner sig. Ett benådattillstånd.

Vad gillar du mest hos dig själv?

Det borde jag kunna svara på.

Vad är det du ogillar då?

Att jag är dryg, lättirriterad, gnetig,tjatig, spattig. Inte en hel dag utan ett gnäll.

Jo, vad jag gillar hos mig själv är en viss iakttagelseförmåga,på ett ytligt plan. Jag är fenomenal på att sedetaljer.

När var du första gången riktigt förälskad?

När jag gick i andra klass.

När var du i kyrkan senast?

I januari när jag gick igenom domkyrkan i Uppsala.Ända sedan jag jobbade där älskar jag att kännadoften i domkyrkan. Jag jobbade där som vaktmästareunder min studietid. Extraknäck ett par kvällar i veckan.

Det var suveränt. Man fick träffa så mycketmänniskor, så många knasbollar som söktesig dit. En av dem kallade vi Gråtarn. Han satte upp porträttpå hela sin familj på högaltaret, sen ömsomgrät han och gjorde honnör. Han hördes pålångt håll.

En annan kallade vi för Fiskarn. Han försöktefiska upp mynt från fattigbössan.

Tror du på Gud?

Nej. Det räcker med det som är. Livet äralldeles makalöst.

Vad är meningen med livet?

Att vara snäll. Jag tror det.

Hur ser ditt liv ut om tio år?

Som nu.

Du har fyllt 40 år i år. Någon kris?

Ja, men bara rent fysiskt. Knäna krånglaroch jag känner av ljumskbråcket. Jag tycker att jaghar blivit sned i hela kroppen sedan jag hoppade längdhoppi september och hamnade snett.

I vilka situationer kan du tänka dig att ljuga?

För att vara snäll mot någon.

Hur vill du bli ihågkommen?

Bara att bli ihågkommen, det räcker.
Annons
Annons
Annons