Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Monk möter Jim Axley

+
Läs senare
/

Under ett år har Jim Axley, professor vid prestigefyllda Yale univerisity i USA varit gästforskare i Gävle. Nu packar han väskorna och återvänder hem tillsammans med sin hustru Ruth. Och med många intryck av Gävle, en stad han kommer att sakna.


Välj en favoritplats i Gävle där du vill bli fotograferad! Jim Axley föreslog Rådhuset, som är Gävles centrum men till slut blev det Konserthuset som fick bilda bakgrund.
Konserthuset var bland det första som Jim och hans hustru Ruth såg när de flyttade till Gävle för ett år sedan.
Jims tanke då var att det var helt tokigt att bygga ett runt konserthus. Det är mer eller mindre ett tabu med tanke på akustiken.
Men han ändrade snabbt uppfattning när han hört Gävle symfoniorkester spela där och själv kunde konstatera att akustiken var utmärkt, till och med underbar. Det är ett hus som fungerar mycket väl i olika sammanhang och därför av stor betydelse för Gävle.

Jim är expert på många områden men det som han sysslat med i Gävle är att forska i hur vindar påverkar klimatet i städer. Meteorologin har stor kunskap om vindar, hur det påverkar vårt väder och kan presentera exakta prognoser.
Men fortfarande vet man inte hur vindarna i vår stadsmiljö fungerar. Det har Jim forskat kring, bland annat med hjälp av vindtunneln i Byggforskningens lokaler på Sjötullsgatan där Institutionen för teknik och byggd miljö håller hus. Han har kommit fram till komplicerade matematiska formler som nu ska testas.
Så hur kommer det sig att en professor från Yale väljer att komma till Gävle för att forska här under ett år?
Anledningen heter Mats Sandberg, som forskar inom samma område som Jim. De kände till varandra sedan lång tid tillbaka och när de stötte ihop på en konferens i Japan år 2007 sa Jim att han kunde tänka sig att besöka Gävle. Dessutom hade han möjlighet att ta ett sabbatsår.
Absolut. Kom, uppmanade Mats Sandberg och så blev det.

Jim Axley har mycket gott att säga om Gävle.
På många sätt är det en exemplariskt planerad stad. Stadskärnan är kompakt och väldefinierad. Byggnaderna är tre till fyra våningar höga. Här samsas både bostäder, affärer och kontor. Man kan promenera överallt och det finns tjugo mil cykelstigar.
Det finns tydliga byggnader, som ger staden karaktär, som kyrkan, Vasaskolan, Rådhuset, Högskolan, Konserthuset.
Gavleån som drar genom staden bidrar till att luften här är frisk.
Att det ibland luktar kaffe och godis bidrar till charmen, tycker Jim. Kaffedoften påminner honom om Paris.
Det han däremot är förundrad över är varför Korsnäs tillåts släppa ut sina avgaser, som påverkar luften i Gävle. Att ingen reagerar över det tycker han är märkligt.
Han är också orolig övar att ombyggnaden av Stortorget tar så lång tid. Det är en påfrestning för handeln som är så viktig för en stad. Han är imponerad över att de lyckas konkurrera och existera, trots konkurrens från Valbo Köpis.

Gävle är en idealisk stad på många vis, nästan lika bra som Aalborg i Danmark, som är ett föredöme när det gäller stadsplanering.
Jim tycker också att Högskolan i Gävle har en perfekt placering, nära stadens centrum, i ett vackert område, med ett riktigt campus.
Men han är förvånad över den låga energi som verksamheten har. Både lärarkår och studenter är bortskämda, anser han.
Det han är mest kritisk över är att lärarna inte är tillräckligt tillgängliga för studenterna. Efter klockan två pågår det knappast någon verksamhet.
– Det vore otänkbart vid amerikanska universitet att lärare inte kommer till föreläsningar. De skulle få sparken direkt. Det är heller inte acceptabelt att studenter kan missa tentor och sedan kunna göra om dem.
Samtidigt reflekterar Jim över de olika kulturerna. Kraven på studenter och elever och inte minst lärare och forskare är mycket större i USA, vilket leder till högre stress. Sverige har en mer avslappad kultur, vilket nog är bra för vår hälsa.

Drivkraften för Jim har i hela livet varit hans stora nyfikenhet och han ser sig som en hängiven lärare och forskare. Han gör allt för sina elever. Uppmuntrar och ger mycket tid till de som behöver extra hjälp för att hänga med och stimulerar de som går snabbare fram och behöver större utmaningar.
Det har lett till att han har engagerat sig på många områden, både som ingenjör och arkitekt och framför allt, alla tänkbara aspekter på vår miljö.
Vitsen med att studera vindarnas rörelser i städer är att det kan leda till kunskap om hur man bygger stadskärnor så att vår miljö påverkas så gynnsamt som möjligt. Att kalla städer inte blir så isande kalla på vintern och att städer med hett klimat blir drägliga.
Där är Stockholm ett föredöme. Tack vare allt vatten kring staden hålls sommartemperaturen på en dräglig nivå.
Luftkonditionering är ett stort miljöproblem. Inte nog med att de konsumerar energi, de bidrar också till att de varma städerna blir ännu mer varma.
Hur ska man kunna förebygga det? Är naturlig ventilation ett alternativ?
Det är frågor som Jim har brottats med rent konkret. Han har varit rådgivare när ett område av regnskog skulle förvandlas till en förort till Singapore och framför allt, han har varit rådgivare när man nu bygger en helt ny stad för 500 000 invånare vid Kaspiska havet i Kazakstan, Aktau, ett område med mycket kalla vintrar och mycket varma somrar. Det är den enda staden vid vatten i Kazakstan, ett land lika stort som halva Europa. Där har det varit speciellt viktigt att anpassa den nya staden så att klimatet blir drägligt och därmed även landets mest attraktiva turistort.

Att värna om vår globala miljö ligger Jim varmt om hjärtat. Han är uppvuxen i en akademisk miljö i Wisconsin, pappan var professor i biologi och många av hans kolleger slog sig samman och byggde hus i samma område. Där kunde den unge Jim få impulser av många olika forskare, intressen som han burit med sig i livet.
Han har fortfarande massor av projekt planerade och väntar nu på beslut om pengar till dem från Barack Obamas adminstration.
Att gå i pension är inget som finns på hans agenda.

Och hur tänker han om framtiden för vår miljö?
Jo, han är optimistisk. Och anledningen är alla unga, entusiastiska hängivna studenter som han möter och som han har största förtroende för, när det gäller att lösa våra miljöproblem.

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons