Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Monk möter Lars Sjösvärd

Länsmuseet Gävleborg som för60 år sedan startade sin verksamhet som Gävle museumfirar sitt jubileum med en nyhängning av museets konst ochmycket annat.

Lars Sjösvärd är chef för museet.

Namn: Lars Sjösvärd
Ålder: 50 år
Yrke: Museichef och landsantikvarie
Född: På Söder i Stockholm,uppvuxen i Blackeberg
Familj: Hustru Kerstin och sönerna Erik,22, Thomas, 20 och Björn, 15
Bor: Hyr ett av fiskarhusen på Brynäs

Vad är det för vits med museer egentligen?

Jag tror inte att vår roll har förändrats.Vi har alltid påverkat. Vi har samhällets uppdrag attpåverka utifrån ett historiskt perpektiv. Kultur ären viktig del i livet. Det hjälper ungdom att få perspektivpå tillvaron, på områden där skolan interäcker till.

Det är underhållning också.

Det är viktigt att jobba med pedagogiken, att man prataroch för samtal. Däremot ska vi inte jaga folk föratt dom pekar på saker.

Vilken roll spelar museer i samhället?

Vi har en roll i samhällsdebatten ävenom vi inte når alla. Vi kanske når 10-20 procent ochegentligen är det dom andra som är viktiga.

Vi påverkar samhället ur ett historiskt perspektiv.Jag tycker att beslutsfattarna är dåliga på attutnyttja det historiska perspektivet. Där vill vi gärnahjälpa till.

Vad betyder länsmuseet för gävleborna,tror du?

Jag tror att länsmuseet är viktigt förgävleborna. Det märktes inte minst när vi visadeCarls Larssons foton från Gävle. Då strömmadedet av folk hit och folk på gatan kom fram och tackade.

Vi vill vara en del i gävlebornas världsbild. Detär ju också en pampig byggnad som gävleborna kännertill. Vi är också en remissinstitution. Jag tror attdet finns en stolthet bland gävleborna över museet.Att Konserthuset har stått i fokus några årär bara naturligt.

Och för länet?

Där jobbar vi på flera olika plan, kulturhistorisktoch med rådgivning. Där har vi uppsökande verksamhet.Vi stöttar också de andra museerna i länet.

Vad lockade dig att söka tjänsten som chefför länsmuseet ?

Först var det många som jobbade härsom ville att jag skulle söka. Dessutom var jag färdigmed mitt gamla jobb. Jag ser det som en förmån attfå jobba med olika saker. Jag visste att det fanns ekonomiskaproblem men jag tänkte att sånt går över.Det som lockade mig var bredden på verksamheten därjag kan jobba med helheten.

Det tråkiga är att en del av personalen fåttsluta. Men nu känner jag att vi jobbar enat, att vi draråt samma håll.

Även familjen var mogen att flytta, efter 20 åri Vallentuna.

Vilken var din bakgrund. Varifrån kom du?

Jag är uppvuxen i Blackeberg i Bromma på50-talet. Det var en ny förort med otroligt mycket barn.Jag tror det var 100 barn på vår gård.

Mina föräldrar var politiskt aktiva för högerpartietoch det ledde till konflikter ibland i den miljön.

Jag hade mycket kompisar och var ganska bråkig i skolan.Ifrågasatte mycket. Och det ledde till att det blev en sporretill att plugga.

Min mamma jobbade som korrekturläsare på Expressenoch Dagens Nyheter, pappa på en grossistfirma. Mamma varden första i släkten som läste vidare och det gjordehon på äldre dar, samtidigt med mig. Vi lästeetnologi och religionshistoria tillsammans på universitetet.Det var rätt kul.

Vad drömde du om?

Arkeologi. Jag var med och hittade ett svärdi Blackeberg. Ett värdefullt, gammalt svärd.

Kommer du ihåg känslan?

Ja, håret reste sig på armarna. Jag harvarit med om det några gånger.

Annars var det fiskar jag hade tänkt syssla med. Vi vartre kompisar som hade 60 sötvattensakvarier. Vi hade tänktåka till Afrika och hämta hem fisk men pengarna togslut när vi var i Europa.

60 akvarier, var fick de plats?

Vi hyrde lokal. Och tjuvkopplade elen. Det var jätteroligt.Där satt vi och tittade på fiskarna och lyssnade påJimi Hendrix. Men mest fick vi hålla på och görarent.

Sen kom jag på att jag nog trots allt skulle bli arkeolog.Vi var tre kamrater som satsade på det.

Jag tog det mer som en hobby eftersom det tog tio årinnan jag fick fast arbete.

Vilka spännande platser har du grävt på?

Riksgropen i Stockholm, där hittade vi väldigtmycket. Sen var jag med om att hitta en hel by i Hälsingland,Björka utanför Hudiksvall. Den var från åren400-1400. Jag har också hittat en tärning med runskriftpå och en hjälm från vendeltiden, från600-talet. Om den tiden började jag skriva min avhandling,om rinkebyar, krigsbyar, om tärningen där runskriftenberättar om HaukR, som betyder hök. Där fanns kopplingentill vapen, till svärdet.

Sen har avhandlingen inte blivit klar. Det går inteatt kombinera med jobb.

Så det får bli när du får pension?

Ja, så får det bli. Jag hade ambitionenatt bli klar innan jag fyllde 50 men det gick inte heller.

Du är också landsantikvarie. Vad innebärdet?

Som landsantikvarie har jag ansvar för länet.Jag sitter med i hembygdsförbundet, i hembygdsföreningaroch i olika styrelser, för Järnriket och Tallbo blandannat. Det betyder att jag åker ut mycket och träffarfolk.

Hur bör museer finansieras, tycker du?

Vi har ett samhällsansvar. Hälften av våraintäkter kommer från landsting och stat. Resten frånsponsorer och olika uppdrag. Om stat och landsting krävermer av oss, till exempel ett pedagogiskt ansvar, tycker jag attde också ska bidra med mer.

Det har varit tufft för oss att jobba med sponsorer ochdonationer men det innebär också att vi har fåttskärpa oss. Det är bra med en viss press. Nu har vibra ekonomi. Vi behöver inte tigga mer.

I London är det gratis på museer. Varförtar ni inträde?

Det är ett beslut som togs före min tid.Det ger en inkomst även om det bara kostar 25 kronor i entré.

Det är en väldigt liten del av budgeten, kanske200 000-300 000 kronor. De flesta länsmuseer har entréavgift.Men det är en fråga som vi kan ta upp igen och ifrågasätta.Ungdomen går in gratis och det kostar heller inget om manbara vill gå in och fika eller sitta i faktarummet.

Att vi tar betalt är en markering att det här harett värde. Och många bäckar små. Ävennär museet var nytt tog man entré, en krona i inträdeoch det var rätt mycket pengar då.

Vilket förhållande har du till konst?

Jag är inte konstvetare men jag har mångakonstnärer i släkten. Jag går ofta på vernissagermen tolkar det jag ser på mitt eget sätt. Jag har barnsom målar, som är konstnärliga.

Jag tycker det är viktigt att man gör konsten förståelig.Det underlättar med förklaringar och att de fårett sammanhang.

Konst kan vara både tankeväckande och någotvilsamt. Själv tycker jag det är skönt att åkaut till Tallbo. Där går jag ner i varv.

En riktigt bra utställning, vilka ingredienserhar den?

En utställning som integrerar all kulturverksamhet.Där alla delar får komma till tals, som når barnoch ungdom, som innehåller både lek och allvar. Enutställning som jag tyckte var otroligt bra var "Gud har99 namn" på Kulturhuset i Stockholm. Där fick man möjlighetatt leva sig in i olika religioner, till och med klä ut sig.

Hur har ni tänkt inför museets 60-årsjubileum?

Vi har gått tillbaka till själva historienoch har liksom när museet öppnades, en utställningmed Ecke Hedberg. Vi har haft en fest för speciellt inbjudna.Det hade man då också. Vi vill visa hela vårverksamhet och hade därför öppet hus där vikunde visa både delarna och helheten.

Det har hänt mycket på 60 år. Vi har en störrebredd nu och det är fler som arbetar här. Men det varett bra museum redan då.

Egentligen är det fantastiskt att de kunde bygga ettmuseum mitt under brinnande krig.

Det kanske mest radikala som händer inför jubileetär omhängningen av museets konstsamlingar där konstenmöts i teman och som blir permanent.

Ingenting är permanent. Det får hänga såhär ett tag. Det är en väldig anspänning bådefysiskt och psykiskt att hänga om konsten. Nu vill vi visaden på det här sättet. Kanske hänger vi kronologisktigen eller i andra teman.

Själva museibyggnaden är inspirerad av ettpalats i Köpenhamn. Är den avskräckande?

Till viss del. Vi jobbar med utsidan. Det ärett vackert hus men nu jobbar vi med att få liv utanförhuset, det är viktigt.

Det sägs att ni planerar att bygga om receptionenigen. Stämmer det?

Ja, vi vill sänka receptionen så att detinte upplevs som ett fort. Receptionen är det förstaman ser och vi vill att det ska framgå att vi är ettlänsmuseum. Vi vill också satsa på butiken ochpå fiket. I butiken ska alla vilja köpa sina presenter.Vi vill bli en samlingspunkt, ungefär som biblioteket harblivit.

Vilka visioner har du?

Att vi ska kunna bli ännu bättre med merpedagogik så att vi når längre. Att vi har möjlighetatt fortsätta i länet med verksamhet som i dag. Attbli en del av navet i kulturprocessen. Att medverka till att viblir en sjöfartsstad igen.

I samband med Briggen Gerdas sjösättningfanns tankar om att använda sig av museets sjöfartssamlingaroch kanske göra en museifilial på Briggen-området.

Vi har kompetensen och vill gärna medverka omGävle vill bilda ett sjöfartsmuseum. Vi har mycket materialoch ställer gärna upp. Mats Öström har nogredan idéer kring det här. Och redan nu medverkarvi när det gäller Atlasområdet och gasklockorna.Vi har en otrolig potential.

Karlskrona har profilerat sig med marinmuseet, medmassor av galjonsfigurer.

Ja, och sjöfartsmuseerna i både Göteborgoch Stockholm skulle vi kunna samarbeta med.

För oss är det också viktigt att lyfta framindustrierna, inte järnriket, där finns redan bådeHögbo och Forsbacka. Jag tänker främst påkeramik. Vi har otroligt mycket keramik i samlingarna och vi skullekunna jämföra den med vårt Meissen-porslin. Därfinns en stark källa och det är av klart intresse ochkommer att dra mycket folk. Hälsingland har allmogekulturen.Här i museet ska vi värna om gästrikekulturen.Det är bara synd att vi har en begränsad yta. Lars Matton,som medverkade till att museet byggdes, tycker att vi ska byggaut. Men det är det inte läge för. Jag har kontaktmed Lars Matton minst en gång i månaden.

Men det viktiga för oss är att finnas till. Härska folk kunna fika, titta, hitta inspiration. Det ska inte finnasnågot motstånd.

Sedan har vi ju en fantastisk konstsamling. Den har potentialatt locka folk från hela landet och den jobbar vi med attmarknadsföra.

Bjuder ni in rikspressen till era utställningar?

Ja, men de kommer när de kommer. Att de hargenomslagskraft visar när Axmar brygga blev omskrivet. Dååkte folk från Stockholm för att äta där.För oss gäller det att göra attraktiva paket.
Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons