Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Monk möter Lena Munkhammar

+
Läs senare

Lena Munkhammar blev verksamhetschef förgeriatriken i Gävle-Sandviken i höstas. Hennes ambitionär att ge oss en god äldrevård.

Namn: Lena Munkhammar

Ålder: 41 år

Yrke: Läkare

Född: I Kiruna

Familj: Sambon Johannes Larsson, barnen Samuel,11 och Sara, 6

Bor: Parhus i villastan

Aktuell: Håller på att byggaupp den nya äldrevården i Gävle-Sandviken

Är du rädd för att bli gammal?

Både ja och nej. Jag skulle inte vilja varagammal i dag. För mig känns det plågsamt och svårtatt se hur den generation som byggt upp Sverige, som inte haftfem veckors semester och barnledigt, behandlas. Det är domvi sparar in på. Det som kan få mig att må riktigtdåligt är när jag möter gamla som ärtacksamma och säger att det var värre förr.

Det handlar mycket om värderingar. Bara för attman är gammal är man inget värd, man spelar enundanskymd roll och lever kanske isolerat. Det är ett föraktför ett människoliv med lång erfarenhet. Närjag sitter och samtalar med gamla människor häpnar jagofta, tycker att de är en guldgruva. De är spännandeoch kloka men man tar inte tillvara deras erfarenheter och detär resursslöseri.

Är det på grund av den här inställningensom du tagit jobbet som chef för äldrevården?

Ja, jag hoppas kunna bidra till att äldrevårdenär bättre när jag blir gammal. Vi kan ha kommiten bit på väg då.

Varför har äldrevården så lågstatus?

Det är inte glassigt och häftigt. Det handlarinte om byten av organ och utryckningar med blåljus. Detär inte tjusigt som i såporna på TV därman bara ser unga, vackra människor, både bland personaloch patienter. I stora delar av västvärlden har gamlamänniskor låg status i samhället och därförhamnar geriatriken långt ner på statusskalan. Detavspeglar sig när unga människor gör sina yrkesvalinom vårdområdet.

Ändå blir vi alla gamla!

Ja, och vården är inte anpassad till dengamla människan som behöver tid för att komma tillsin rätt. Allt ska gå så fort, tio minuter ochså in och ut. De får inte tid att prata i den lugnoch ro en gammal människa behöver.

Nu är det ditt jobb att ge oss en god äldrevård?Hur har du tänkt dig? Vilka är dina visioner?

Det handlar i grunden om värderingar och detär väldigt viktigt att vi pratar om det. Att vi somarbetar med äldrevården är stolta över attfå arbeta med just den patientgruppen. Det finns en mytatt man kommer till äldrevården om man inte duger tillnågot annat. Men jag älskar det här jobbet.

Jag minns när jag studerade att det var två specialitetersom jag inte kunde tänka mig, nämligen geriatrik ochpsykiatri. Efter läkarexamen gjorde jag AT-läkarpraktiki Söderhamn, som för alltid kommer att vara sjukhuseti mitt hjärta. Därefter vikarierade jag på geriatriskakliniken här i Gävle. Det var tänkt som ett kortvikariat, men kliniken som leddes av Rutger Seth, var en fantastiskarbetsplats med en mycket bra vård. Efter en månadvar jag omvänd och geriatrik blev på så sättmin första specialitet.

Sedan kom Ädelreformen och då fanns det inte längrejobb så jag fick sluta och kom till länssjukhuset därinternmedicin blev min andra specialitet. Sen blev jag ocksåneurolog när det visade sig vara svårt att rekryteraneurologer. Men jag har trivts på alla jobb. Jag ären flexibel människa. Och alla de här tre specialiteternahänger ihop, det finns beröringspunkter.

Du pratade om värderingar!

Ja, att alla människor oavsett ålder ärlika värda och att alla har samma rätt till en god vård.Och att vi som valt att arbeta med gamla människor ska varastolta över detta, sträcka på ryggarna och sedet som en förmån, för det är det vi villoch det är detta vi är specialister på.

Här i Gävle-Sandviken är det mycket som ärbra men det är också mycket som kan göras bättre.

Min vision, det är att ha fokus på framtiden. Morgondagenspatienter kommer tack och lov inte att stå och buga ochtacka. De kommer att ställa krav och då ska vi erbjudaden allra bästa vården, som är lika högkvalitativoch tillgänglig även om man är gammal. Såär det inte i dag. Och för att vi ska kunna erbjudaden goda vården måste arbetsplatsen också varaattraktiv så att medarbetarna väljer oss.

Hur då?

Organisationen inom vården är stelbent.Man gör lika i dag som för 30 år sedan. Man börjarförsta arbetspasset klockan sju på morgonen. Och dåtar man inte hänsyn till att många inom vårdenär ensamstående kvinnor med småbarn. Hur tänkerman? Ska de lämnar barnen på dagis klockan sex påmorgonen? Man måste kunna anpassa arbetslivet efter denfas man är i livet.

Hur resonerar du?

Så här, jag har bara ett liv och ingenannan än jag kommer att fixa det för mig. När jagblir 80 år vill jag inte se tillbaka på mitt liv somförgrämd och bitter. Och gör jag det har jag baramig själv att skylla.

Kraften får jag från både mitt privatlivoch mitt arbetsliv, men mitt fokus, varifrån jag tar minaavgörande beslut, finns alltid i den privata sfären,hos familjen. Och faktiskt blir valen oftast självklara.Arbetslivet tjänar på att mina val får hela mittliv att hänga ihop. Två tredjedelar av mitt liv cirklarkring mitt privatliv, en tredjedel kring arbetslivet. Det gälleräven medarbetarna och då blir viktiga frågortill dem, hur ser ditt liv ut? Har du småbarn? Man ellerfru? Det är viktigt att ditt privatliv fungerar föratt du ska må bra och kunna göra ett bra jobb. Ochdå går det inte att väcka barnen vid 5-6 tidenpå morgonen, ha upprivna samtal över frukostbordetoch komma stressad till jobbet med 180 i puls. Det är viktigtatt börja dagen med att ha en mysig stund tillsammans. Dåblir man optimalt effektiv på jobbet. Då mårman bra. Och det är viktigt för mig. Jag har tänktha samma man hela livet ut och njuta av både honom och minahärliga ungar och därför är privatlivet viktigast.

Har du själv kunnat genomföra det?

Ja, det har jag alltid gjort. Jag går aldrigpå sammanträden klockan sex på kvällen fördå vill jag vara med mina barn. Och inte heller tidigt påmorgonen. Och förklarar man situationen så blir manockså respekterad. Det handlar inte om att smita fråneller vara lat. Att vara chef och vara på jobbet frånsex på morgonen till tio på kvällen, det behövsinte. Det handlar i stället om att omge sig med goda medarbetare.Jag har inga problem med att medarbetare växer ikapp mig,eller förbi mig. Det finns många oslipade diamanteri vår verksamhet och det är härligt att se närde slipas till.

Så hur ser du på chefskapet?

En traditionell chef ska vara bäst påallt. Min ambition är i stället att om jag slutar imorgon ska ingen sakna mig. Och jag är ute en hel del, somledamot i Läkarförbundets styrelse och jag föreläserockså en hel del. Och det går alldeles utmärkt.Det är en myt att man måste offra allt när manblir chef. Bullshit, säger jag. Det sägs att någonfrågade Eisenhower hur många timmar i veckan som hanvar USA:s president. Svaret var 30 timmar. Resten av tiden segladehan eller spelade golf. Skulle jag då inte klara av attvara chef på 30 timmar, eller åtminstone 40. Mångachefer tror på myten att de måste jobba hur mycketsom helst och ha full kontroll. Men då är risken attde kväver andra. Jag kan inte göra allt bäst. Detfinns andra som kan bättre. Om en chef tillbringar 70 timmari veckan på jobbet kan man undra vad han gör. Det ärresultatet som räknas, inte tiden. Jag kan vara oerhörteffektiv och fokuserad och få mycket gjort på någratimmar. Det gäller att jobba med hela sitt sinne, hela sinperson. Men många har tankarna på andra hållnär de är på jobbet.

Hur blev du så här klok?

Arv, gener och miljö. Jag är föddi Kiruna av en mycket klok mamma och pappa. På mammas sidavar de renskötande samer och mormor var också laestadian.Det var en miljö där man stod varann nära, manpratade och lyssnade på varann. Jag bodde där tillsjag var sju år, sedan flyttade vi till Stockholm. De förstaåren är ju viktigast. Jag växte upp med närhettill naturen, till "det inre". Det fanns ingen flärd . Detvar arbetarbakgrund där man värderade annat ändet materiella.

Morfar var en enkel snickare. Pappas familj hade en litenfärghandel. Det fanns inga akademiker i släkten. Menvi pratade mycket med varann och jag tyckte om att följamed farmor till syjuntan. Jag tyckte om att prata med gamla människor.Fjällen och vidderna var viktiga. Jag återvänderofta till naturen i tankarna, till tystheten och stillheten. Föratt orka vara stark och ge utåt måste man vara trygginåt.

Jag har låtit känslan styra i mitt liv. Och jagstår i känslan hos familjen, hos barnen. Man måstevara ärlig och prestigelös och kunna säga, jagorkar inte mer. Jag har aldrig varit i närheten av att varautbränd. Jag har roligt och trivs på jobbet. Jag njuterav mitt arbete.

Varför blev du läkare?

Det var mamma och pappa som bestämde det ochsom god dotter gjorde jag som de ville. Jag hade läshuvudoch för dem var doktor det finaste man kunde bli. Dessutomhade jag god hand med människor. Själv var jag mer innepå juridik eller Handelshögskolan. Jag kom in påläkarutbildning och tänkte att jag kan ju alltid hoppaav. Det var tråkiga studier, mest korvstoppning som intekrävde någon djupare intelligens utan framförallt sittfläsk för att ta sig igenom all medicinsk litteratur.Det är sant att kommer man in på utbildningen såkommer man också ut. Det blev roligt först närjag fick träffa patienterna. Jag har jobbat som sjukvårdsbiträdeockså och tömt många bäcken.

Varför sökte du ett chefsjobb?

Jag tror att jag är en bra chef, en sådanchef som jag själv skull vilja ha. Jag tycker det ärstimulerande att ge människor möjligheter att utvecklas.Innan jag blev chef var jag ordförande för länetsläkare, 800 medlemmar. Och många undrade vad som skullehända när jag lämnade eftersom jag var såförknippad med facket. Men jag har fått noll samtalsen jag lämnade och det är jag stolt över. Detär kvitto på att jag lyckats. Att trots konflikterfå människor att jobba tillsammans mot ett gemensamtmål. Sen finns det mycket att göra inom geriatriken.När jobbet blev ledigt tänkte jag att det passar migbra.

Behövs det inte pengar för att genomföravisioner?

Jag tror inte att pengar är lösningen.Med mer pengar riskerar man att konservera förhållandeni stället för att hitta nya lösningar. Pengar kanbehövas till projekt, till exempel forskning, nya behandlingsmetoder,apparatur och då måste det vara tydligt att pengarska gå just dit. Jag har ett konkret exempel. Vi fick inteihop budgeten och tack vare det kunde jag genomföra bra verksamhetsförändringartidigare än planerat.

Men neddragningar har drabbat personal. Läkareär långtidssjukskrivna och utbrända, liksom sköterskor.Vad kan man göra åt den situationen?

Jo, det är sant. Folk mår dåligtoch arbetar för hårt. Då måste man gåtillbaka och se på orsakerna. Jobbar vi på rättsätt? Folk blir trötta om de jobbar på tider sominte passar dem. Varför kan vissa jobba oerhört hårtoch ändå inte bli utbrända medan andra jobbarrelativt litet och ändå blir utbrända? Jag trordet är avgörande om man känner att man har kontrollöver sitt arbete, om man har inflytande och känner sigdelaktig. Sedan finns naturligtvis förslitningsskador inomvården och det måste man lösa med tekniska hjälpmedeloch ibland med fler händer. Sen gäller det ocksåatt se möjligheter, inte svårigheter.

Men helt klart har belastningen ökat under de senastetio åren. Det är färre personer som ska klaraav samma jobb på kortare tid. Pressen har ökat. Personalensgenomsnittsålder har ökat och många kanske blickartillbaka och ser alla dessa dagar som kom och gick. Det kan varafrustrerande och göra att man orkar mindre.

Vad tycker du om politiker?

Jag har aldrig träffat någon dåligpolitiker. Jag är helt oförstående införpolitikerföraktet. Jag beundrar människor som vill ägnaen så stor del av sin tid, av sitt liv, till att bygga uppett bättre samhälle. Varför skulle man föraktamänniskor som vill bidra och ta ansvar för samhällsutvecklingen?Man måste förstå de politiska spelreglerna, attde måste ta hänsyn till många omständigheter.Vi måste förändra vår syn på politikeroch ge dem en chans att göra ett bra jobb. Jag har haft enhel del kontakt med politiker och det har varit givande samtal.Jag har fått mycket klokskap, kunskap och hjälp.

Om du hade magisk makt, och kunde vifta med ett trollspö,vad skulle du göra?

Då skulle jag vilja vifta med spöet övermänniskor så att de ser möjligheter i ställetför hinder. Jag skull
Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons