Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Monk möter Malin Söderström

Annons

Malin Söderström är stjärnabland kockar. Regelbunden gäst i morgon-TV, framgångsrikunder många år i Kocklandslaget. Nu har Gävletjejenäven kommit ut med sin egen kokbok.

Namn: Malin Söderström

Ålder: 31 år

Yrke: Kock

Född: i Gävle

Familj: Sambo Micke, mamma Eva i Stockholm,pappa Bosse och syster Anna i Gävle.

Bor: på Kungsholmen i Stockholm.


Varför är det så få tjejer blandmästerkockarna?

Den frågan har jag fått väldigtmånga gånger. Det finns en massa tjejer som blir bra,så snart behöver jag inte svara på den frågan.

Hur har du gjort för att lyckas?

Jag har haft otroligt bra handledare, chefer ocharbetskamrater.

Vad gör du egentligen nu för tiden?

Jag har väldigt varierande uppdrag med storbredd. En vecka kan det vara reklamfotografering, en annan veckamatlagningskurser eller mat till kalas och fester.

Ska inte kockar jobba i en restaurang?

Jo, så är det och det har jag alltid gjort,stått i krogkök. Men i storstan fungerar det att varafrilans som jag är. Utbudet är så stort. Jag harjobbat som frilans i två och ett halvt år nu.

Berätta om din roll som kock i TV4:s Nyhetsmorgon.

Det gjorde jag under en period på tre månaderi våras. Vi får se om det blir något mer senare.

Har du några förebilder bland TV-kockar?

Väldigt många. En person som varit minmentor är Norbert Lang. Dels för hans mattänkandemen också för den person han är, både ödmjuk,rar och pedagogisk.
Andra förebilder är Melker Andersson och MattiasDahlgren. Alla har sina speciella sidor. Sedan finns det andra,som Gert Klötzkle och Tore Wretman.

Och vad är det speciella med dig som kock?

Jag har jobbat så kort tid och har ingen inriktningän. Jag är diversearbetare.

Berätta om din kokbok!

Det är TV4 som har gett ut den och den bestårav alla recepten från TV-programmen. Det är middagstips,vanlig mat. Inga dyra råvaror, utan sådant som ärlätt att få tag på och som man kan slängaihop på kvällen.

Du har gjort fler kokböcker.

Ja, en kokbok för diabetiker som var väldigtrolig att jobba med. Den gjorde jag tillsammans med en dietisti Uppsala och det var lärorikt att vara med i det projektet.

Egentligen borde vi alla äta som diabetiker.

Precis. Sen är jag också med i en boksom Ica-förlaget gett ut, "Det svenska köket" som bestårav klassiska recept. Den är också översatt tillengelska och tyska.

Och just i dag har ytteligare en bok kommut ut. Den heter"Kokkonst för en självläkande människa".

Det är Susanna Edin som först skrev boken "Den självläkandemänniskan". Det här är en fortsättning medrecept till hennes matförslag. Det är mat som görgott för kroppen. Man bör tänka på vad manäter. Att inte bara äta för att bli mätt utantänka på hur olika sorters mat påverkar kroppen,olivolja, fibrer och grönskaer till exempel.

Är du själv oroad över vår mat,alla olika tillsatser?

Jag kanske borde vara det. Själv väljerjag rena produkter, till exempel betalar jag hellre mer fören köttbit som jag vet ursprunget till. Och jag köperhellre mogna kvisttomater framför gröna holländska.Men annars är jag inte speciellt orolig.

Däremot ser jag vilken skillnad det är påutbudet i affärer. I Stockholm finns allt. I Gävle ochSöderhamn däremot är det trist att handla. Föratt inte tala om småorter i fjällen. Där blirman bestört. Men det blir inte bättre förränkunderna ställer krav.

Kanske matlagningsprogram i TV gör att vi blirmer krävande.

Ja, de kanske gör gott i det långa loppet.

De flesta kockar drömmer om en egen restaurang.Vilka är dina drömmar?

Jag har alltid haft klara mål som jag satsatpå, ända sen jag var barn. Men just nu har jag ingetsom jag jobbar emot. Visst har jag visioner, det har jag alltid.Men nu tar jag det som det kommer. I början var det såmånga hinder att övervinna. Nu njuter jag av livetoch tar jobb som är roliga.

Men självklart har jag en liten dröm, långt,långt därinne.

Drömmer du inte om en egen krog?

Jo, men jag vet inte på vilket sätt ellerhur den skulle vara. Ingen stor restaurang. Fast egentligen vetjag exakt vad jag vill men jag vill hålla det för migsjälv.

Har du alltid varit intresserad av matlagning?

Ja. I lågstadiet gick jag på Hemgårdenefter skolan på "Koka, baka, steka". Vi fick göra olikasaker och jag har fortfarande recept från den tiden. Jagkommer ihåg att vi fick göra ischoklad, apelsinsoppaoch korv stroganoff.

Jag har hört att du bara gillade godis som barn.

Det vet jag inte. Det är inget jag kommer ihåg.Gillar inte alla barn godis?

När bestämde du dig för att bli kock?

Jag ville antingen bli journalist som farfar ellerkock. Men min svenska var inte på journalistnivå.Jag hade ingen aning om vad det innebar att vara kock. Det fannsinga sådana traditioner i familjen. Det var först närjag började på restaurangskolan som jag fick veta det.

Hur var det att gå på restaurangskolani Sandviken.

Jätteroligt. Det var inte så roligt igrundskolan. Men på gymnasiet blev man respekterad som person,mer som en vuxen. Och då upptäckte jag att det varroligt att plugga. Och att jag inte behövde plugga såmycket för att det skulle gå bra. Jag ville inte gåpå en teoretisk linje utan ville jobba praktiskt.

Så du valde rätt?

Ja, och jag hade en bra lärare, Sven-ÅkeLarsson, som jag fortfarande har kontakt med. Han har sparkatmig i rumpan. Det är så lätt att tjejer stårtillbaka. Men när det kom möjligheter sparkade han påmig.

Du pluggade även i USA?

Ja, på ett college där dom hade vidareutbildningför kockar. Jag åkte egentligen över föratt gå på ett vanligt college för att läramig språket. Men fast jag kom in i högsta klassen varjag helt exotisk bland asiater och latinamerikaner bland annat.Jag förstod inte deras engelska och det var trist. Sådå fick jag höra om kockskolan genom min morbror ochgick där några månader, i staden Hyde Park iNew York State. Det var ett område med enorma hus. Därhade till exempel prisident Roosevelt bott.

Trivdes du?

Det var lärorikt och nyttigt att få lärasig att ta hand om sig själv. Och det som var fascinerandemed skolan var de enorma resurerna jämfört med i Sverige.Det var 2 000 elever och en otrolig disciplin.

Vad lärde du dig?

När det gäller matlagning var det ungefärdet jag redan just hade lärt mig. Jag lärde mig språketoch en massa småsaker som jag har användning förän i dag, till exempel atyt göra färs till paté.Nu skulle jag kunna tänka mig att åka över ochgå någon enstaka kurs.

Vad tycker du om matkulturen i USA?

I de större städerna finns det otroligtbra krogar.

Hur kom du med i kocklandslaget?

Det var min lärare Sven-Åke som uppmuntrademig att söka. Det gjorde jag genom att skicka in recept ochskriva om mig själv. Sen var det också en uttagningstävling.

Vad minns du helst från dina fem år ilandslaget?

Det var jätteroligt, intressant och läroriktoch jag hade inte kommit dit jag är nu utan kocklandslaget.

Du har blivit en kändis?

Det låter så dumt.

Men i alla fall känd i kockkretsar?

Jag har i alla fall fått mycket kontakter ochdet är aldrig helt fel. Det jag minns är helheter, detvar crazy och roligt. Både träningen och tävlingenoch även om det var jobbigt då så minns man detroliga efteråt.

Din största miss?

Jag gjorde massor med missar, ofta. Men under träningenså väl vid tävlingen var det aldrig någonkatastrof. Vi tränade så mycket.

Fick du många internationella kontakter?

Nej, vi var en sluten grupp och hade ett stenhårtprogram. Det var inga mingelkvällar. Det är bara vårcoach som är frontfigur som kommer i kontakt med de andralagen.

Vad är det som kittlar när man tävlar?

Att man tänker på att göra det bättrehela tiden. Om man kommit på åttonde plats i en tävlingså tänker man att nästa gång går alltbättre.

Varför slutade du?

Jag hade bestämt att jag skulle vara med ettantal år. Allt har ett slut. Och det gäller att slutamedan det är jätteroligt. Att vara med i kocklandslagettar enormt mycket tid, både av privatlivet och yrkeslivetoch det är omöjligt att kombinera med ett liv som frilans.Det är svårt att kombinera med ett fast jobb också.När jag slutade i landslaget sa jag också upp mig frånmitt fasta jobb.

Vilken kontakt har du i dag med kocklandslaget?

Jag håller koll och jag har kontakt med mångai laget. Vi pratar med varann av olika anledningar.

Och med dina gamla hemtrakter?

Jag har pappa, syster och syskonbarn i Gävleså jag är hemma litet då och då. Påsomrarna är vi på landet i Söderhamn och dååker jag direkt dit.

Tidernas väg, vad är det för projekt?

Det är vägen som går i inlandet frånUppsala till Järvsö och där har jag varit inblandadnär det gäller krogarna längs vägen. Den vägenska erbjuda andra upplevelser och inte vara en transportsträckasom E4.

Till upplevelserna hör maten och vi har haft tre träffaroch pratat regional mat. Vi som jobbar i Stockholm träffasregelbundet. Det är lätt att få ispiration ochidéer av varann. Men på landsbygden kan det varasvårare, därför är träffarna viktigaoch stimulerande. Man ser vad man har och vilken nivå manbefinner sig på.

Vilken är den bästa krog du själv ätitpå?

I Sverige har jag två absoluta favoriter, Fredsgatan12 där Melker Andersson från Forsbacka är chefoch Bon Looc på Regeringsgatan. Där är maten otroligtbra.

Och utomlands?

Det är så blandat och är oerhörtsvårt att säga. Det finns så otroligt mångabra krogar, i San Fransisco, i New York, i London, ja i de flestastorstäderna. Den roligaste var nog en krog på östkusteni Spanien, nära franska gränsen i staden Roses. Däråt vi en meny på 27 rätter. Det var småsmakbitar hela vägen. Kankse inte det godaste jag någonsinätit men väldigt speciellt.

Vilken är den roligaste krog du själv harjobbat på?

Alla har varit viktiga på något sätt.Jag har fått allt mer ansvar. Mitt sita jobb var påOcean på Norr Mälarstrand. Dessförinnan har jagjobbat på Föreningssparbankens gästmatsal, detvar skoj. Och på Hasselbacken, Paul och Norbert påStrandvägen, Café Artist i Gävle och Seglarhotelleti Sandhamn.

Har du en egen matfilosofi?

Den har nog ändrat sig på sista tiden.Mat ska inte bara smaka bra, man ska också känna sigbehaglig efteråt. Man ska bli behagligt mätt och intetung.

Favoriträtt?

Det är väldigt varierat och beror påårstid. Men goda köttbullar med potatismos ärvääldigt gott. Kokt torsk. Ostronsoppa.

Vilka är dina dryckesvanor?

Jag dricker kopiösa mängder vatten.

Hör inte vin och mat ihop?

Jo, det blir litet vin nån gång.

Varifrån kommer de godaste vinerna?

Jag är för dålig på vin föratt kunna säga något om det. Men det finns jättegodaviner i Italien till exempel. Däremot kan jag rekommenderaett rött dessertvin som passar jättebra till choklad.Det heter Ala. Det finns inte på systembolaget men jag brukarköpa det när jag är ute och reser.

Har du några fritidsintressen?

Vi har en liten motorbhåt och att vara utei den är det absolut bästa jag vet. Jag tycker om attvara ute och träffa folk och leva utomhus.

Du tar dig fram med cykel här i Stockholm?

Ja. Men alltid med hjälm! Det är mest praktiskt,enkelt och snabbt. Förut bodde vi i Sundbyberg men nu närvi bor på Kungsholmen kan jag nog cykla längre frampå året.

Vad gör du om tio år?

Är lycklig!

Vad är lycka för dig?

Det handlar nog om olika tillstånd som manbefinner sig i. När man lyssnar på musik i bilen somfår en att jubla. När man sitter på bryggan ochser ut över vatten. Eller när man lagar mat, kanksetill en fest, och gästeran är glada och nöjda.När man är nöjd med sig själv och allt kännsbra.







Annons
Annons
Annons