Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Monk möter Marianne Eriksson-Frohm

+
Läs senare

Det har varit fullt varenda kväll sedanChurch Street Saloon öppnade i Gävle.

Nu ska succén säljas vidare, som franschiseföretag.Först ut blir en saloon i Örnsköldsvik. FörMarianne Eriksson-Frohm är drömmen att öppna ensaloon i Holland.

Namn: Marianne Eriksson-Frohm
Ålder: 54 år
Yrke: Krogägare, förskollärare
Född: I Stockholm, kom till Gävle1978
Familj: Maken Tommy, Peter, 34, Pia, 32 ochYlva, 18
Bor: I villa i Villastan

Är Church Street Saloon din egen idé?

Från början var det det.

Vad ville du?

Det blev ett koncept men det var inte min tanke frånbörjan. Vi var oerhört pressade ekonomiskt. Vi vissteinte hur vi skulle få det här att snurra runt. Vidtrodde att det skulle räcka med att ha god kunskap om mat,men det gjorde det inte. Och då var vi tvungen att hittapå något. Det var många nätter med tankar.Till slut var vi på en mässa i Stockholm där Marlborohade en väldigt bra marknadsföring, med tjejer med boots.Jag hade tänkt så mycket på vad som kunde passai Gävle. Och då kom jag på, saloon!

Det var väldigt lätt för mig att ta till eftersomjag har bonniga tankar. Jag tror på det grundläggande,jordnära. Jag kom på att min pappa och jag alltid hadetittat på cowboyfilmer och lyssnat på countrymusik,fast jag inte tänkt på det. Sen växte det härfram. Med min kunskap om mat och råvaror och ocksåmed en historisk tillbakablick. De som blev cowboys var ju svenskar,irländare, fransmän. De kom från Europa frånbörjan. Vi har tittat på historien från början.Om hur dom levde i fattigdom, med förhoppningar och längtan.Och Gudstron som man har i Amerika, kom ur att man inte hade någotannat. Inga kläder, ingen mat, och man blev med barn. Vispelar mycket gospelmusik här.

Är du själv religiös?

Min mamma var troende. Dom var pingstvänneroch jag har gått mycket i Filadelfiakyrkan som barn. Detvar lätt för mig att anamma. Det är klart att manhar präglats som barn.

Hur blev det så här, med juldekorationer åretrunt och jordnötsskal på golvet?

Jag har fått hjälp från början av enkille som heter Staffan. Jordnötsskalen ska föreställaspån på golvet. Sen är det också avspändhetenoch enkelheten, med jordnötsskal som inte skadar någonmen som binder damm och som man sopar upp när det behövs.Det handlar om att få göra som man vill, litet nonchalans.

Det slog väl ut i Gävle. Har du haft fullthela tiden?

I stort sett. Vid någon tidpunkt varje kvällhar det varit fullt. Det är snart sju år sedan vi börjadeså det har slagit väl ut.

Hur känns det?

Förlåt, men nu börjar jag gråta.Det känns stort på något sätt. Jag förstårinte varför jag blir så rörd. Det var det härjag var rädd för att det skulle hända, att jagskulle börja gråta.

När jag var liten söp min pappa väldigt mycket.Och slogs mycket. Han gick ut med hunden på kvällarna.Han gick till ölsjapp. Han var inte nykter när han gickoch inte när han kom hem. Men trots det har vi haft någonslags gemenskap. Jag kände att människor har behov avgemenskap. Men jag ser till att dom i alla fall inte är fullanär dom går härifrån. Vi tar det ansvaret,att det ska vara trevligt och någon slags balans i det hela.

Du har skapat ett ställe där din pappa skulleha trivts?

Ja, jag tror det. Jag har försökt förmedladet här också. Vi pratar jättemycket om det härmed personalen. Det här med att skapa en saloon, det handlarinte bara om att hänga upp grejer i taket. Jag tror inteatt det räcker. Det är något annat, men jag vetinte hur jag ska formulera det. Jag tror det handlar om kärlektill människor. Jag vill i alla fall tro det.

Jag tror inte att man kan bygga upp en sådan härverksamhet om man inte velat det. Jag tror inte att det bara handlarom att försörja sig.

Det finns dom som säger att man lyckas först närman gör något av kärlek.

Jag hoppas att det är så. Jag började funderaför några år sedan hur jag skulle kunna åldrasi den här verksamheten. Herre Gud, sa många. Du kanju lalla runt och ta det lugnt. Vem vill lalla runt i tio år?Inte jag i alla fall. Då var det vår revisor som saatt det här borde vi kunna kopiera. Det är såtydligt, vårt koncept. Då tog vi kontakt med franschisekollegiet.

Finns det ett sådant?

Ja, i Stockholm. Som bara jobbar med att ta framfranchisekoncept. Det är en man som heter Tom Brun. Förstvar dom inte intresserade. Dom sa att man ska ha något attsälja också. Då kände jag mig stöttoch tänkte, du har aldrig varit här. Så ringdejag igen efter ett halvår och då hade han kollat uppvilka vi var. Han sa att de jobbar bara med företag som detror kan bli något. Och då var dom beredda att hjälpaoss. Vi har jobbat med dom ett år drygt nu och tagit framavtal och handbok som beskriver verksamheten i minsta detalj,till och med färgsammansättning så att man skakunna få fram samma nyans i Thailand som här.

Och nu har vi fått tag i en lokal i Örnsköldsvik.

Varför Örnsköldsvik?

Nu kommer vi in på religion igen. Vi tittadeförst i Umeå men där fanns ingen riktig stadskärna.Vi ville norr om Gävle. Då sa en leverantör tilloss att det finns en restaurang i Örnsköldsvik som ärtill salu. Jag har en moster och morbror som flyttade dit förhan blev pingstpastor där. Och därför har jag varitmycket där som barn. Det känns som en kvalitetsstad,tycker jag. Det är väldigt vackert där. Och kommunensatsar på näringsliv. Det finns Gnosjöanda där.Starka små företag. Lokalen ligger i en gammal magasinsbyggnad,alldeles vid hamnen.

Det här öppnar ni i egen regi. Inte somfranchise?

Vi ska träffa en kille på onsdag som vitror vill driva det som franschise. Men det har en prislapp också.Det kostar en slant att gå in. Men vi kommer att backa upphonom ordentligt, ge honom stöd och hjälp.

Det här stället i Gävle har blivit allt mersjälvgående. Personalen har blivit väldigt professionell.Jag har försökt dra mig undan och backa och låtadom ta allt mer ansvar. Och det fungerar jättebra. Vi kramaslitet när jag kommer hem och tycker att det är kul attses.

Var din dotter Pia med från början?

Ja, hon är hälftenägare.

Hur kommer det sig?

Jo, när vi skulle köpa gamla Gefle Wapenså var både min son Peter och Pia med. Men Peter fickett erbjudande från Kina och valde att flytta dit och dåköpte Pia hans aktier. Hon är en otroligt duktig arbetsmänniskaoch har ansvar för hela köket, alla inköp. Jagjobbar mer med utveckling.

Hur är era roller? Är det mamma - dotter?

Nej, inte på jobbet. Hon kallar mig förMarianne på jobbet. Och vill hon något privat sägerhon, jag har en mammafråga. Vi klarar det ganska bra. Vihar varit väldigt osams ett par gånger, men vi hartagit oss igenom det.

Vad blir ni osams om?

Vad det var då, det kommer jag sjutton inteihåg. Vi är väldigt olika, Pia och jag. Jag ärvisionären och hon är i verkligheten på någotsätt. Vi undviker att bråka men vi pratar jätte-jättemycket med varann. Och ibland kan folk tro att vi är osams.Det är som när jag jobbade i landstinget. Det var högti tak och vi pratade mycket.

Så hur konkreta är franchiseplanerna?

Det är femton företag som är planeradeunder de närmaste fem åren. Jag har diskuterat dethär med min man, att vara kvinna och i restaurangbranschen,det är inte alls så enkelt. Det är två storaminus. Om man är kvinna, då ska man vara förbaskatduktig. Och jobbar man i restaurangbranschen ska man vara ännubättre. Det är en illa ansedd bransch i banker och så.

Mycket svart?

Ja, jag vet inte. Dom säger att det ären oseriös bransch. Du är inte oseriös, sägerdom. Det ser vi. Men branschen.

Många säger att det är svårtatt få en helt vit krog att klara sig.

Ja, och det är vi förbaskat stolta överatt vi klarar. Att kunna redovisa plusresultat och veta att mangör rätt för sig. Det känns skönt.

Du har visst planer på Amsterdam också?

Min man och jag har tågluffat ganska mycket.Det finns en plats som heter Zanfort am Zee utanför Amsterdam.Det är en otroligt fin liten plats där jag skulle viljaåldras. Centralt i Europa. Man har sina små drömmaribland.

Så krogen i Holland, den skulle du ta hand omsjälv?

Ja, om jag kan.

Vad har du för tidsperspektiv på det?

Det är tänkt inom fem år. Fåse om jag kan få med sonen på det. Han är vanatt jobba med andra kulturer, men han jobbar i Stockholm nu.

Varför kom du till Gävle 1978?

Jag träffade min man i Gävle 1976. Hanflyttade till Stockholm 1977 och så flyttade vi tillbaka1978.

Vad gjorde du i Gävle då?

Jag gick förskollärarutbildning påseminariet. Jag blev förskollärare men tyvärr enväldigt kort tid. Det var ont om jobb då. Det var därförjag blev företagare. Det var en liten kiosk i Valbo som blevtill salu. Det var så det började. Det här var1983. Sen blev det Riggans som ligger bredvid systembolaget. Dåvar det både kiosken och den.

Egentligen drömde jag om gatukök. Men de kostadeen miljon. Det var jättedyrt då.

Sen blev det Bakgården?

Ja, jag fick tips om att den var till salu. Vi tittadepå den innan annonsen kom ut och gick igenom papper. Konkursförvaltaren,Ronny Henning, och jag blev osams. Vi hade väldigt olikauppfattning i någon fråga. På den tiden varjag politiker, då är man väldigt, ja, ståpå sig. På kvällen sa min man till mig, man sägerinte så till en advokat. Herregud, sa jag. Han hade fel.Man säger i alla fall inte så till en advokat, sa han.Så jag fick ringa upp advokaten och be om ursäkt. Dåskrattade han och sa, du, jag kan glädja dig med att jagbara är jurist. Sen har vi fortsatt att vara kompisar.

Du har skinn på näsan?

Ja. Fast jag har många funderingar efteråtom man gjort rätt eller fel. Om man har hamnat i en konfliktsituation,hur hade jag kunnat göra för att det här inte skullekunna ske? Hade jag kunnat hantera situationen på någotannat sätt? Det är inte att man bara kör sitt egetrace och inte tänker, det tror jag inte. Många troratt jag har skinn på näsan.

Jag hade nyckel runt halsen när jag var liten och harfått klara mig själv. Jag var enda barnet och var ensamjämt. Och hade bara mig själv att fråga till råds.Då får man ta hand om sig, det är ju bara så.

Vad drömde du om som liten flicka?

Jag ville bli sångerska eller torgkärring.Mamma och pappa hade torghandel i Klarahallen när jag varliten. Jag tycker fortfarande om att sjunga. Jag tycker om musik.

Du engagerade dig politiskt. Varför då?

I början var det kärnkraftsfrågansom engagerade mig. Sen, när jag flyttade till Gävlefick jag förfrågan om centerpartiet och kvinnoförbundet.Det hade jag inte tänkt på tidigare. Mamma fick mycketstryk och på något sätt kändes det viktigtatt ta hand om kvinnorna.

Skildes dina föräldrar?

Nej. Pappa dog för ett år sedan. Dom levdeihop hela livet, 50-60 år eller vad det kan bli. Det varså.

Pappa fick se att du klarade dig bra.

Han var väldigt stolt över mig. Jag varalltid pappas prinsessa. Jag tror att pappor bygger starka döttrar.Dom flyttade till Gävle för tolv år sedan.

Dricker du själv alkohol?
Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons