Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Monk möter Marie Östblom

Annons
Marie Östblom från Strömsbrofick det första stipendiet till Lars Mattons minne som Gävlemuseivänner delade ut.

Maries specialitet är textil och för pengarna restehon till Manchester för att studera kopplingen till GefleManufactur AB.

Namn: Marie Östblom
Ålder: 36 år
Yrke: Projektledare, museiintendent, lärare,konstvetare
Född: I Gävle
Familj: Pojkvän Micke, mamma Birgitta,pappa Christer, bror Johan
Bor: Är mantalsskriven i Stockholm ochhar lägenhet där med Micke, rum i Borås och ävenlägenhet i Göteborg och Gävle.

Vad är det för speciellt med Gefle ManufacturAB?

Jag skulle faktiskt vilja börja med att ge enkänga till lärarna. Jag växte upp och gick i skolani Strömsbro som ligger alldeles nära fabriken men föross var den helt okänd. Vi upplevde den bara som ett kråkslottoch det är ju otroligt. Numera är jag även historielärareoch vet att det är ett krav att barnen ska lära siglokalhistoria. Det gamla väveriet är en historisk ochfantastisk byggnad och när man lär ut historia ska manbygga utifrån det lilla. Man ska börja utifråndet man är och sedan se kopplingarna ut i världen.

Så vad är det som är speciellt?

När jag började studera konstvetenskapså fanns Strömsbrofabriken med i grundkursen. Det kändesmärkligt för mig. Det är faktiskt den förstaindustribyggnaden i Sverige som byggdes på brittiskt maner,med inte mindre än 54 gjutjärnskolonner. Det tycktejag var så intressant att jag skrev min B-uppsats om byggnaden.

Det var på 1820-talet som bomullen kom till Sverigeoch Sjuhäradsbygden, där jag arbetar nu, blev centrumför textilindustrin. Tidigare var det bonden själv somtillverkade den textil som behövdes av ull och lin och somvar delaktig i hela processen. Nu kom bomullen helt färdigoch tillverkningen las i början ut i stugorna. Där sattman och vävde, lämnade in och fick nytt garn. Och därbörjade specialiseringen som är grunden till industrialismen.Och den i sig tror jag är en parentes i vår historia,när man tillverkade i långa serier på löpandeband. Nu återgår man till små serier och detviktiga är att man är flexibel.

Var Strömsbro en plats i världen då?

Ja, och det är fascinerande att det var såglobalt. När inbördeskriget rasade i USA på 1860-taletledde det till hungersnöd i Sverige, på grund av bomullen.

Hur mycket har du forskat?

Jag har skrivit en D-uppsats men inte gåttvidare till att doktorera. Den handlar om Sjuhäradsbygdenur ett annat perspektiv, om överföringssystem, tillexempel hur vattenkraften dels driver maskiner men även bliren del av kretsloppet. När maskinerna kom på 1800-talettogs de emot med samma förväntan som datorerna i dag.De skulle rädda världen och man såg dem ur ettromantiskt perspektiv. Vi vill väl så gärna trooch vi drivs av en vilja att det ska bli bra. Men man kan ju frågasig, för vem har det blivit bra?

Vilken är kopplingen mellan Strömsbro ochManchester?

William Fairnbairn var en av de ledande konstruktörernai England, ja i hela Europa. Han kom ursprungligen frånSkottland. Och det är han som har ritat fabriken i Strömsbroliksom fabrikerna i Manchester.

Varför just Strömsbro?

Det låg i tiden. Och för att bygga enstor fabrik krävdes kapital. Fabriken startades av grosshandlareEngelmark från Stockholm och Per Murén i Gävle.Hit kom engelska ingenjörer med maskiner och teknik. År1842 kunde man börja exportera från England. Tidigarehade det varit förbjudet. Då var det bara industrispioner,som Jonas Alströmer, som hade fått fram kunskap. Menefter 1842 exploderade det hela. England var centrum i världenpå den tiden. Fabriken i Strömsbro invigdes 1852 ochdå hade Gefle Manufactur AB bildats 1849. Det var faktisktdet första aktiebolaget i Sverige. Det tycker jag ärkul.

Så William Fairnbairn kom till Strömsbro?

Han var här någon sejour. Till byggledareutsågs William Owens, som var irländare och som bosattesig här. Och vid den här tiden byggdes också engelskabyggningen åt de engelska familjerna. De byggdes som engelskahus.

För ditt stipendium reste du till Manchester.Vad lärde du dig där?

Att jag inte kan tillräckligt med engelska facktermer.Jag besökte ett Science and industry museum. Tyvärrhade alla gamla arkiv brunnit upp. Det var en besvikelse fördär hade jag hoppats hitta mycket, bland annat om kopplingentill Gävle. Däremot fanns det en byst av William Fairnbairnpå museet. Han hade konstruerat en kokare som gav sexfaldigkraft och för det hade han blivit adlad. Jag kunde ocksåse det gamla industriområdet, ett helt kvarter med ruiner.

Hur har textilindustrin påverkat Gävleoch speciellt Strömsbro?

Jättemycket. Kronbränneriet kom ju förstoch sedan användes det också till fabrikslokal eftersomdet låg vid vattnet. Så kom flickbyggningen och arbetarnauppmuntrades även att bygga egna hem. Textilindustrin harpräglat Strömsbro och var helt enkelt utgångspunkten.

Du är bara på kort besök i Gävle.Vad passar du på att göra?

I dag har jag bara sprungit runt och kollat i arkivpå museet. Annars tycker jag om att gå ut och gå.Jag tycker att konserthuset är jättefint. Det har bliviten mötesplats och så vill jag också att museerska vara. Kulturhus som man kan göra hur breda som helst.Nu ser man verkligen att konserthuset behövdes. Den finateatern fyller också sin funktion.

Du är verksam i Borås. Vad gör du?

Jag har gjort jättemycket på tvåår. Jag är projektledare för Sjuhäradsbygden,fast det är bara fem av kommunerna som är med liksomturistorganisationen, fyra museer och hemslöjden. Jag jobbarmed att lyfta fram textilindustrin på samma sätt somGlasriket i Småland och Järnriket här i Gästrikland.Textil är ju en produkt som vi alla behöver.

Just den här bygden får 2,5 miljoner besökareom året. Hit kommer folk och handlar och här finnsföretag som Pelle Vävare och Kasthalls bland mångaandra. Det är verkligen ett textilcentrum. Men vi vill erbjudamer än att folk bara kommer och handlar. De ska köpamed sig ett innehåll och vi ska väcka intresse. Jagär också museiintendent på Textilmuseet i Boråssom utsågs till Årets museum. Där har jag gjorten utställning "Garderob 1900" som är en permanent utställning.När vi höll på med den kunde alla följa arbetetpå Internet. Vi ville berätta hur det går tillbakom kulisserna när man gör en utställning. Detinnefattar ju så mycket, med många formgivare, medljud och texter.

Det var för utställningen om Tutankhamonsgarderob som ni blev Årets museum.

Ja, och framför allt för att vi hade såbra samarbete med andra. Jag höll i samarbetet med grundskoloroch gymnasier och vi jobbade bland annat med fasaden i en tunnelunder motorvägen mot högskolan. Det är kul attkunna sprida det hela utanför museet och kunna nå lokalbefolkningen.

Var inte Birger Forsberg, som väver med barni Hedesunda, på besök där?

Jo, och det var jättelyckat. Jag var ocksåmed till Hedesunda och tittade och blev väldigt imponerad.Birger är ett verkligt original. Helt underbar. Att kunnabevara barnasjälen, som han gjort, är helt otroligt.

"Garderob 1900" är din baby!

Ja, det är det. Det har jag jobbat med frånidé till färdig utställning. Det gick påett halvår, men då jobbade jag dag och natt. Jag fickihop 300 övertidstimmar på tre månader.

Hur har den tagits emot?

Jättepositivt. Den är vacker. Jag villeslå besökarna med häpnad. När dom kommerin och jag hör att de säger "ååhh", dåblir jag lycklig. Jag ville att den skulle vara sinnlig. Den ärgjord så att man kan se dräkterna från alla hålloch man kommer nära.

Du vill ge upplevelser, inte bara fakta.

Ja, jag tror på det. Museer är en delav upplevelseindustrin. Jag har läst pedagogik och vet attman lär sig inte om man inte är intresserad. Och endasättet att göra något intressant är genomatt ge någon en upplevelse. Att man bygger för olikasinnen. Därigenom kan man väcka intresse så attbesökaren sedan återkommer och fördjupar sig ochäven läser texter. Jag hoppas det leder till att devill veta mer.

Hur tycker du om att jobba?

Jag vill jobba så att alla kompletterar varann.Inom museivärlden finns det en stark hierarki men jag tyckeratt alla kunskaper är lika viktiga, den hantverksmässigalika väl som den akademiska. I den här utställningenjobbade jag med en kvinna som jobbat med textil hela sitt liv.Hennes kompetens var viktig. Vi jobbade på bredden, allapå samma nivå och inte att man bara skulle verkställadirektiv uppifrån. På det sättet kännersig alla viktiga och delaktiga och blir engagerade och man tartill vara alla kunskaper.

Vad är det som är så roligt med textiler?

Jag utbildade mig ju till lärare bådei textil och historia. Jag älskar att väva och brodera.När jag sätter mig ner och gör saker så flygertiden utan att jag vet var den tar vägen. När jag sitteroch broderar ser jag så mycket. Jag kan reflektera överlivet och vandra i min själ. Det handlar verkligen inte omförspilld kvinnokraft. Jag är annars otroligt målinriktadmen när jag håller på med broderier ser jag inteslutet.

Det är arbetet som är målet. Jag studeradeindianska textiler i Anderna i Peru och där fick jag se vävnadersom tre generationer hade arbetat med. Målet är självagörandet. Det är fantastiskt att se hur ett broderiväxer fram, som en organisk mekanism.

Är du intresserad av mode?

Ja, men inte så att jag handlar kläder.Jag är intresserad av växlingarna i modet, av hur detpåverkar oss.

Vilket är det vackraste mode du vet?

Dior när han kom med sin new lock i slutet på40-talet. Men det innebar även korsettens återkomstoch det är jag tveksam till. 20-talet och 60-talet innebarfrigörelse så egentligen borde jag säga 20- och30-tal. Då var man fortfarande mån om sömnadskonsten.Då fanns det fina detaljer, många delikata saker.

Hur väcktes ditt intresse?

Farmor har varit väldigt betydelsefull men ävenmamma, som har sytt både till mig och hemmet, gardiner,allt! Mormor också. Och jag har alltid fått hållapå med mina tokiga idéer. Jag fick gå ut idet som jag hade sytt och det är viktigt för att manska bevara sitt intresse.

Jag hade också fröken Sohlberg i textilslöjdpå Stigslundsskolan och jag kommer ihåg att jag insisteradepå att sy en bikini i ulltyg. Då mötte jag litetmotstånd, men det är också bra. Då fårman kämpa.

Var har du pluggat?

Jag började plugga ganska sent. Och jag ärglad att jag gjorde en massa andra saker först.

Vad gjorde du?

Jag har jobbat på restaurang och delat ut postbland annat. Och rest jorden runt. Jag har jobbat i Australien,USA och England. I USA var jag skidlärare. Och jag ser allaerfarenheter som positiva. Till slut kände jag mig som enuttorkad svamp och kände att jag bara måste börjaplugga. Och då satte jag igång som en tokig och kundeläsa 40 poäng på en termin. Jag läste konstvetenskap,pedagogik, historia och textil. Jag ville blanda praktiskt ochteoretiskt och pedagogik behöver man till allting. Jag gickockså en forskarkurs på KTH i Göteborg och fickjobb i Sjuhärad innan jag var klar.

Vilket var ditt drömyrke när du var 10 år?

Jag har aldrig haft något drömyrke. Sennär jag började plugga visste jag att det var påmuseer jag ville jobba. Där får jag användningför alla mina kunskaper.

Vad skulle du göra om du fick en miljon?

Herregud! Då tror jag att jag köper engård och investerar i land. Det får bli en fast punktför mig. Jag är totalt trött på alla fonderoch pensionsval. Om jag köper en gård kan jag säljaden när jag blir pensionär. Det är ett säkraresätt att placera pengar på.

Jag är oroad över att man säljer ut allt. Snartkommer väl McDonalds att äga våra sjukhus. Domhar ju börjat med att köpa in sig redan. Sånthär kan jag elda upp mig på. Jag tycker inte att samhälletär på rätt väg.

Är du politiskt aktiv?

Jag är inte med i något parti men jagär allmänt intresserad. Politiken är en del avallt. Jag är intresserad av strömningar. Ekonomi, politik,mode, samhällsfrågor, allt hör ihop.

Vad ska du göra när du blir stor?

Jag hoppas fortsätta inom museivärlden.Jag tycker att man alltid ska ha backspegeln med sig. Det ärviktigt för den tid vi lever i.

Vad är lycka för dig?

Det finns olika lyckor. Lycka kan vara en god koppte till levande ljus när man har hela dagen på sigoch kan krypa ner i sängen med en god bok.

Lycka är också att bara sitta i solen i Grekland,på en kaféstol och bara titta på människor.Jag älskar också att titta på idrott.Min killeMicke har spelat fotboll, både i USA och Grekland och iGävle. En ishockey- eller fotbollsmatch är det ultimatagladiatorspelet. Ingen ve
Annons
Annons
Annons