Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Monk möter Svante Stockselius

Annons
På lördag är det dags. Eurovisionsong contest kommer att fylla Globen i Stockholm och locka tv-tittareöver hela Europa. Svante, en basketfan från Ockelbo,är den som har ansvaret för hela galan.

Namn: Svante Stockselius

Ålder: 44 år

Yrke: Underhållningschef på SVT

Född: I Hudiksvall, kom till Ockelbosom fyraåring

Familj: Sambo med Kajsa Glansén

Bor: I villa i Bromma

Hur kommer du att känna dig på lördagvid niotiden?

Nervös. Det är så mycket som kangå fel. En direktsändning är ett maximalt risktagandeoch vi kommer att ha mer än 100 miljoner tittare. Men jagtror att vi har tänkt på det mesta. Det värstasom kan hända är att det blir svart i rutan, men vihar två reservaggregat. Skulle hela Stockholm bli svartkommer vi ändå att ha ström.

Hur länge har förberedelsearbetet pågått?

Vi firade i en vecka efter att Charlotte Nilssonhade vunnit. Sedan började gradvis planeringsarbetet. Förrasommaren träffade vi företrädare för Globenoch Stockholm stad och la upp konceptet och sedan har det helaaccelererat.

Vad tänkte du när Charlotte Nilsson vannförra året?

Bara kul. Jag var på plats i Jerusalem ochdet var en enorm glädje. Tanke nummer två var, oj då!Det här är ju det mest fantastiska man kan fågöra, det är EM i tv-produktion.

Jag kommer ihåg att för inte så längesedan ansågs den här tävlingen som en dyr belastningför de vinnande länderna. Man ville helst undvika attvinna. Hur resonerar man i dag?

Min inställning var att det här inte skabelasta licensbetalarna. Vi ska inte behöva dra ner påandra nöjesproduktioner på grund av Eurovision songcontest. Den ska bära sig själv.

Hur?

Länderna som är med får betala försin medverkan. Det motsvarar hälften av budgeten. Restenkommer från sponsorer och genom att vi sålt programmetbland annat till Australien och Japan.

Hur har du tänkt när du har planerat programmet?

Arbetsgruppen har vänt ut och in på dethär. Vilken attityd ska vi ha? Ska vi ta tävlingen påallvareller ironisera? De här diskussionerna ledde fram tillett antal ledord. Det är en tävling som är värdatt tas på allvar. Vi ska inte vara storvulet nationalistiskaoch bara visa klassiska turistbilder av Sverige. Det blir varkenknätofs eller dalahästar. I stället vill vi visavilken mångkulturell storstad Stockholm är. Vi villvisa pulsen i Stockholm och kanske överraska. Men det skaockså vara gala, fest med glitter.

Hur mycket kostar kalaset?

Vi har en budget på över 50 miljoner.

Hur mycket vågar man ändra i ett programsom blivit en institution?

Det är så mycket som är fasta ramar.Programmet tar tre timmar, 24 länder ska presentera sinalåtar på tre minuter. Vykorten före tar en halvminut för varje land. Det ska vara en mellanakt och sedanomröstning. Det man kan variera är scenografin, arenan,programledarna bland annat.

Blir det levande musik?

Nej, och det är andra året utan orkester.Det har vållat viss debatt. Vi avstår, dels föratt spara pengar men också för att många ländervill ha inspelad musik.

Vilket förhållande har du till den härtävlingen?

Det är en stor lidelse. Jag har sett de flestaprogrammen. Suttit hemma i Ockelbo och fyllt i tabeller, röstatoch slukat allt som funnits att läsa.

Hur har din inställning förändratsgenom åren?

Jag har bara blivit mer intresserad. Det ären dröm att få arbeta med programmet. Det var ett tagnär det höll på att försvinna. Men nu hardet vänt och intresset ökar igen.

Det har blivit rumsrent?

Ja, det verkar så.

Vad tycker du om den här sortens musik?

En del av låtarna är jättebra. Detär bra, bred popmusik. Helt OK, tycker jag.

Vilken är din favoritmusik?

Prince. Jag tror inte att han skulle ställaupp.

Vilka chanser tror du att Roger Pontare har?

Jag tror inte att han vinner men han kommer påden övre halvan.

Vem vinner?

Svårt att säga och det kanske inte jagska spekulera i. Det finns fyra-fem starka kandidater, däriblandHolland, Lettland och Estland.

Du är nöjeschef på Sveriges television.Vad innebär det? Vad gör du egentligen?

Det pågår just en omorganisation sådet vete fan vad det blir till slut. Men de två senasteåren har jag haft ansvaret för nöjesredaktioneni Stockholm. Vi har 60 fast anställda och ungefär likamånga frilansare.

Jag har ansvar för personal, budget och programverksamheten.I den nya organisationen kommer jag att bli programansvarig förall underhållning som produceras i hela landet

Är det du som kläcker idéer tillprogrammen?

Det ingår, liksom att utveckla vad underhållningär. Jag vill bredda begreppet mer och ta in andra aspekter.De program Anna Mannheimer gör är också underhållning,inte bara spel och lekar. Det är viktigt att ständigtutveckla nya områden.

Många av dagens underhållningsprogramär internationella koncept.

Ja och det är inte så konstigt. Vi i Sverigehar bara haft fri tv i tio år då hela branschen exploderade,jämfört med England som länge haft ett helt annatutbud. Och det är klart att det då kommer fler programidéeri England. Det är bra. Sen beror det på hur vi anpassarprogrammen i Sverige. "Så ska det låta" till exempelär en irländsk idé som var helt annorlunda. Detvar en halvtimme långt och man hade inte två flyglar.Det är bara grundidén som är den samma.

Du fanns med som tänkbar kandidat till att blichef för hela bolaget. Blev du tillfrågad?

Ja, och jag blev oerhört smickrad. Men jag kändeatt det jobbet låg för långt ifrån detjag gillar att jobba med, själva produktionen, på golvet,nära verksamheten.

Vad tycker du om Lars Weiss?

Bra. Oerhört bra. Jag känner Micke Olssonbra också och tror att det blir bra. Men jag beklagar attdet inte blev Lars. Han hade många spännande idéersom hade varit bra för oss.

En gång i tiden fanns du också med somtänkbar ersättare till Christina Jutterström, somchefredaktör för Expressen. Vad hände där?

Det skrivs så mycket skit. Jag vet inte vardet kommer ifrån. Jag fick ingen sådan fråga.

Du är kvällstidningsjournalist frånbörjan. Varför blev du journalist?

Jag har alltid haft en längtan till journalistikoch tyckt att det verkar spännande och kul. Jag har alltidgillat att skriva. När jag var tio år gjorde jag enegen tidning som för det mesta bestod av urklipp ur GefleDagblad.

Vilka var dina drömmar när du gick påBorgis i Gävle?

Ett tag drömde jag om att bli reklamnisse. Detverkade också kul.

Du är uppvuxen i Ockelbo. Hur har det präglatdig?

Jag tror att man blir trygg och lugn om man växerupp i ett tryggt och lugnt samhälle. Det har gett mig enfolklig förankring som jag har nytta av, både häroch på Expressen. Jag vet att Sverige inte är Stockholm.Det är viktigare vad folk pratar om på torget i Ockelboän på Stureplan. Har man stått på torgeti Ockelbo och i kön till Fribergs korvkiosk vet man vad somgår hem i stugorna.

Har du någon kontakt med andra berömdamän från Ockelbo, som Anders Ferm och Pelle Edin?

Inte Anders Ferm men Pelle ser jag ibland. Det blirså när man flyttar, man tappar kontakten. Jag har minaföräldrar kvar i Ockelbo men det är inte såofta som jag hinner åka hem. Men när jag gör detkänner jag mig alltid hemma. Ockelbo ligger nära mitthjärta. Jag brukar på in på GD:s hemsida ochkolla lokalnyheter och sportresultat.

Basket har åtminstone varit en stor del av dittliv. Hur kom du in på det?

Det var tack vare min gymnastiklärare, ZoltanHorvath som var lidelsefullt intresserad av basket. Det fannsinte så mycket annat att göra och basket var kul ochannorlunda. Sen fick vi unga också ta ansvar för klubbenoch administration och dra igång utvecklingen. Vi lyckadeskomma upp i elitserien. Det hade folk inte kunnat tro. Därförvar det viktigt att visa att just vi kunde göra det här,att vi också kunde satsa. Jag fick till exempel idénatt vi skulle ta hit en amerikansk spelare. Folk trodde inte atten amerikan skulle vilja bo i Ockelbo. men han kom och blev jättepopulär.Och vi dubblerade antalet unga spelare i klubben.

Du lärde dig mycket under den tiden?

Ja, och de amerikanska spelarna blev mina personligavänner.

Du har både spelat och dömt basket. Hardu något engagemang kvar i dag?

Ja, jag dömde elitserien och spelar fortfarandei en klubb som ligger i division fyra. Men det blir inte såofta som jag hinner träna.

Vad är det för speciellt med basket?

Jag vet inte. Det hade nog lika gärna kunnatbli volleyboll, curling eller bowling. Det var kul, roligt, kändesmodernt. En tuff sport från USA och mycket häftigareän ishockey och fotboll.

Hur var dina 16 år på Expressen?

Jag trivdes oerhört väl där. Jobbetpassade mig bra. Tidningen vågade göra saker, man söktenya vägar. Det var lärorikt. Man jobbade med texter.Det var inte bara att dra på. Man vågade men hadesamtidigt en fast förankring. Jag lärde mig enormt mycket,inte minst av chefredaktören Bo Strömstedt som med sinenergi och inspiration ständigt ifrågasatte mycket.Sedan tog tyvärr amatörer över. Han hade ingenkronprins.

Jag jobbade på alla avdelningar, nyjetsredaktionen,nattredaktionen, som kriminalreporter, på nöje ochsporten. Sedan gjorde jag ett varv till som chef.

Vilka är dina tankar om ledarskap?

Det är viktigt att man har kul. Att chefen ären inspiratör. Att vi har kul tillsammans men att ingen behövertveka på ledarskapet. Jag vill ge trygghet och glädje,att sprida en god stämning. Jag är inte formalistisk.Det viktiga är att nå resultat. Det jag har svårtför är att delegera och låta bli att peta i detmesta.

Har du några förebilder?

När det gäller chefskap tycker jag attBirgitta Karlström, min första chef på SVT, stårför ett intressant ledarskap. Hon vågar delegera. Manblir stimulerad av att jobba med henne och man får utvecklassjälv. Och Bo Strömstedt, förstås.

Har du fallit i chefsfällan och jobbar ständigt?

Ja, det har jag. Speciellt nu inför tävlingen.

Varför ville du bli chef?

Jag vet inte om det var någon medveten vilja.Mitt första chefsjobb var som sportchef på Expressen.Den förre chefen slutade och jag blev tillfrågad. Jagtyckte att det kunde vara kul men nackdelen var att jag inte fickskriva längre. Så jag gick med på att prova underett halvår. Då upptäckte jag att det var kulatt leda och bestämma, att få se idéer omsatta.

TV eller kvällstidningar - vad är roligastatt jobba med?

Svårt att svara på. De påminnerom varann. Skillnaden är bara tiden. I Expressen kan manse resultatet dagen efter eller till och med samma dag. Påtv kan det ta ett år.

Hur ser ditt privatliv ut?

Det är mycket jobb. Dessutom bor jag med entv-producent så det blir mycket tv-snack hemma också.Jag ser oerhört mycket på all slags tv. Sen har vien trädgård som behöver skötas. Det tyckerjag är skittråkigt men Kajsa tycker att det ärroligt.

Vad är meningen med livet?

Jag tror att man ska försöka ha såkul som möjligt. Det här livet tar snart slut och detgäller att passa på varje dag och göra någotroligt.

Tror du på Gud?

Jag tror på någon allsmäktig maktsom värnar om oss. Det här livet är för fantastisktför att ha tillkommit av en slump. Någon måsteha gett oss hjälp, det tror jag.

Vad är lycka för dig?

Oerhört mycket. I yrkeslivet när man fåren lös idé i duschen och sedan får igenom den.Man får ett frö att gro. Det är lycka att se detväxa till ett färdigt resultat, som till exempel programmen"Anna på nya äventyr" och "Reuter och Skoog" som varmina idéer från början.

På det privata planet, kärleken till förstås.Men lycka kan också vara att sätta en trepoängarei basket.
Annons
Annons
Annons