Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Detta är en annons
Annons

Monk möter Sven Nordqvist

Sedan Pettson och Findus kom som film påbiograferna har den legat på topplistan. Alla tycks älskaden egensinnige gubben och den prilliga katten.

Namn: Sven Nordqvist

Ålder: 53 år

Yrke: Tecknare

Född: I Helsingborg

Familj: Hustru Eva och sönerna Jesper,17 och Petter, 14

Bor: I vitrappat hus i byn Göksby, Uppland

Aktuell: Pettson och Findus har blivit populärfilm

Hur uppstod Findus och Pettson?

Det var när jag gjorde den första egnaboken som karaktärerna uppstod, i "Agaton Öman och alfabetet".Den andra boken var "Pannkakstårtan" och det var den förstaPettson och Findus-boken.

Hur kom du på namnen?

Ja, varifrån får man allt?

Jag tycker om namnet Petter, en av mina söner heter så.Och säger man Petterson snabbt låter det som Pettson.Många katter heter Felix och då tyckte jag att detvar rättvist om en katt också fick heta Findus.

Hur många böcker har det blivit nu?

Jag har gjort 14 böcker varav åtta handlarom Pettson och Findus.

Någon ny på gång?

Nej. Men jag har inte bestämt mig för attinte göra någon mer.

Vilken del har du själv haft i filmen?

Jag var med från början och diskuteradehur den skulle läggas upp. Att den skulle bygga påhistorierna i mina böcker men att manusförfattaren ficklägga till egna berättelser som jag godkände efterhand. Regissören och jag gick också igenom upplägget.Det som blev problem var att rita figurerna. Då blev detbakläxa och tillslut fick jag rita mallar, både förPettson och Findus. Sen blev det riktigt bra. Gubben ser äldreut och det kom vi fram till eftersom Pettson ser olika ut i böckerna.Det hade jag inte märkt själv. Filmen ritades i Ungernoch där hade de problem med att få en svensk bakgrund.Så jag fick skicka fax med hur olika verktyg ser ut ochtill och med en rödmålad planka. Jag fick godkännaalla detaljer.

Hur blev resultatet, tycker du?

Jag blev nöjd. Jag har funderat på omjag hade haft så mycket tålamod om jag gjort den själv.Vissa scener hade jag inte kunnat göra bättre själv.Det är bara bakgrunden som ibland inte känns som riktigtsvensk. Sen är det heller inte så mycket detaljer somi böckerna, men på film hinner man ju inte titta såmycket. Småkrypen tycker ju folk är roliga i bild.Nu har man zoomat in dem ibland.

Hur är skapelseprocessen för dig, fråntanke till färdig bok?

När jag bestämmer mig för att göraen bok tänker jag länge på vad den ska handlaom. Det är den längsta processen. Det blir allt merdetaljer i huvudet och jag är i stort sett klar närjag börjar skriva. Då får det inte rum mer ihuvudet.

Att skriva ner hela berättelsen tar en till tvåveckor. Därefter börjar jag skissa på bilderna.Jag gör en översikt först och planerar sidorna.Helst ska det hända något nytt i varje bild. Iblandfår jag disponera om. Det tar omkring tre veckor att ritabilderna. Det tar ungefär en dag för varje bild.

Vad är roligast?

Det är inte så att jag skrattar närjag håller på men det som är behagligt ärdet första stadiet. Det tycker jag om. Att skriva och formulerakan vara svårt.

Allra mest behagligt är när jag får färgläggadet hela. Att måla bilder är som en terapi som mankan sjunka ner i.

Vad har du och Pettson gemensamt?

Rätt mycket. Jag har ju inte hittat pånågon ny figur. Det enklaste är att låta honompåminna om mig, hur jag tänker och resonerar. Jespervar liten, mellan sex och åtta-nio när jag höllpå som mest.

Liksom Pettson tycker jag om att vara ensam, eller snarare,att få vara i fred. Han gillar också att bygga sakeroch är intresserad av tekniska saker, hur maskiner fungerar.Han är tålmodig och lågmäld.

Vilket är ditt förhållande till djur?

Katter tycker jag om och vi hade också kattmen min fru är allergisk så tyvärr kan vi inteha katt längre. Jag har en viss förståelse föratt folk gillar hundar men jag tycker dom är jobbiga. Jagavskyr när de skäller och tittar vädjande påen. Dessutom måste man gå ut och gå med demvarje dag. Annars blir jag glad när jag ser en räv ellerigelkott.

Och till barn?

Barn tycker jag om. Allt jag sysslar med handlarom barn, både böcker och saker jag bygger. Jag harsysslat en del med konstnärliga utsmyckningar på sjukhusoch i skolor.

Varför ville du bli tecknare?

Jag har alltid tyckt om att rita och ansetts somduktig och fått uppmuntran. Mamma såg gärna attjag ritade och jag bestämde mig för att bli tecknarenär jag var tolv år. Då tog jag en teckningskursoch övade mycket. När jag var 18 år tog jag enamerikansk teckningskurs som var väldigt omfattande. Därlärde jag mig mycket.

Men du blev arkitekt!

Ja, mamma var osäker på tecknaryrket ochtyckte att jag skulle ha något annat i grunden. Jag söktemen kom inte in på konstskolor. Däremot på arkitektutbildning.

Är inte det svårare att komma in på?

Jo, det kan man tycka. Jag var lärare påarkitekthögskolan i Lund ett tag också. Men jag tecknadehela tiden. Till slut la jag av och började frilansa.

Du trivdes inte med att vara arkitekt?

Det var roligt i skolan att fantisera och görastadsbebyggelse. Men i verkligheten handlade det om ansvar, ekonomioch lagar. Dessutom hade jag en chef över mig och fick gissavad han tyckte om. Det passade inte mig. Jag ville vara fri ochjag ville jobba när jag själv ville.

Varifrån får du inspiration?

Det handlar inte så mycket om att fåinspiration utan att bestämma mig. Men när jag tittarpå vad andra skickliga tecknare gör så fårjag lust att försöka själv, att bli lika duktigsom dom.

Det fungerar negativt också, om jag ser någonpå en utställning så kan jag tycka att om den,som är så dålig, får hänga påen utställning, då skulle jag också kunna göradet.

Har du gjort saker som ingen fått se än?

Inte så mycket. Men jag provar ibland andratekniker, speciellt när jag illustrerar andras böcker.Men barn brukar känna igen mig i alla fall. Jag kommer ihågnär jag gjorde regalskeppet Wasa och använde en heltannan teknik. Då var det en liten unge som sa Pettson direkt.Ungar brukar vara rätt säkra.

Hur mycket har du påverkats av att läsaserier?

Från den tidiga tonåren läste jagjättemycket serier, även några vuxenserier somGalago, till exempel. Det är ett intressant medium men ocksåotacksamt. Svårt att rita något som folk bara tittarpå någon sekund.

Hur hamnade du i byn Göksby?

Vi bodde i Stockholm och letade efter någotsommarställe. Sen ville vi pröva på att bo åretrunt på landet och det var svårt att hitta någottill ett vettigt pris närmare Stockholm. Men Eva längtartillbaka till Stockholm. Hon tycker att 14-15 år fårräcka. Det är konstigt att tänka att det härär barnens barndomshem medan det för oss är vilkethus som helst.

När ska ni flytta?

Snart. Vi har börjat prata om det och nu närjag har gett mitt medgivande har Eva börjat leta lägenhet.Men det är svårt att hitta något som vi har rådmed. Det kommer att kosta alla våra besparingar.

Hur blir det att flytta från landet till enlägenhet i Stockholm?

Jag tycker om Stockholm, det är en vacker ochmysig stad och där finns museer och utställningar. Dessutomhar jag en arbetsstuga i skärgården och där kanjag sitta hela sommarhalvåret. Det går ingen nödpå oss.

Men du har trivts här?

Det är så enkelt att bo på landet.Det är så lätt att bara ta bilen. Dessutom kommerposten ända fram till huset. Och det tar lika långtid för barnen att åka buss till skolan här somdet gör att gå till skolan i Stockholm. Tiden blirden samma.

Kommer du att sakna snickarboden?

Ja, då får jag sluta med den typen avjobb.

Du är engagerad i Barnens bruk i Lövstabruk.Vad är det?

Jag och Leif Högström har byggt en anläggningi en gammal kvarn på uppdrag av bruket och kommunen somska locka barnfamiljer. Det är inrett i tre plan därbarn kan leka. Där finns till exempel en modelljärnvägoch även en mekanisk skapelse som fungerar ibland, med kugghjuloch hävstänger. Vi håller fortfarande påatt verkställa vissa idéer. Bruket öppnar tillsommaren, i början av juni.

Leif och jag fungerar på lika sätt. Vi gillar attbygga och hitta på. Vi gjorde Bilderboksbyn tillsammans,en stor utställning på Millesgården förnågra år sedan. Den har sen stått på Skansenoch även gått som utställning i en mindre versiontill massor av bibliotek. Nu står den i Österbybruk.

Hittar man Pettson och Findus i Barnens bruk?

Nej, men folk tror det och det blir litet tjatigt.Det är ju bruksmiljön det ska handla om.

Den värld man finner i dina böcker ärtrygg, harmonisk och full av humor. Vad tror du det betyder förbarnen som läser dina böcker?

Jag ville ge trygghet när barnen är småoch bespara dem från världens elände. Det ärviktigt med lyckliga slut, tycker jag. Humor och fantasi ärviktigt. Att inte begränsa dem till att tänka påett visst sätt eller att påstå att vuxna vetallt. Det som barn skrattar åt är överdrifter.Tids nog får de veta hur det ska vara, genom skolan. Dentar kål på de flesta.

Hur mycket kontakt har du med dina läsare?

Inte så mycket. Jag får brev ibland,någon gång i månaden. Och om frågornainte är för svåra brukar jag svara. Ibland fårjag brev från någon som håller på medexamensarbete i skolan.

Du håller också på med andra medier,med cd-rom!

Ja, jag tycker att datorspel är kul. Därförhar jag gått med på att man fått användaPettson och Findus som datorspel. Jag tycker det är roligtatt hitta på spel också och har gjort ett tärningsspeloch ett annat är på gång.

Vad gör du när du inte ritar?

Jag spelar datorspel. Strategispel som Civilisationdär man bygger upp världar och kungadömen. Jagtycker inte om spel där man skjuter. Jag blev skjuten omedelbartoch det var inte kul.

Vad är viktigt i livet för dig?

Barnen är viktiga. Sen rent personligt, tankenpå vad som är meningen med livet. Och det måstevara att må bra. Det kan man sträva efter påmånga sätt. För att må bra krävs detinte så mycket materiellt.

Om du hade gudomlig makt, vad skulle du göradå?

Då skulle jag göra så att människorslapp lida. Helt enkelt avsluta alla krig och skapa någotslags rättvisa.

Vilka är dina framtidsplaner?

Jag har tänkt ta ledigt ett år. Jag tänkerinte ta några fler uppdrag och jag tänker inte lovanågot, vilket jag tycker är stressande. I ställetska jag försöka skriva längre saker än bilderböcker.Bara låta fantasin flöda och se vart det bär.

Jag har också tänkt försöka bli bättrepå att måla. Kanske inte genom att gå påkurs. Jag gick en oljemålningskurs en sommar och det gavinte så mycket. Jag lyckas nog bättre genom att sittaför mig själv.

Annars har jag inte tänkt göra något annorlundaän det jag gör. Jag ska jobba utifrån mig självoch jag skulle vilja komma ifrån förväntningarnapå mig, både från andra och mig själv.

Jag kan sakna tiden i början med böckerna näringen visste vem jag var. Det gav en slags frihet. Nu tycker jagatt jag mest upprepar samma saker. Jag vill komma vidare innandet är dags att lägga av.
Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons