Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Detta är en annons
Annons

Monk möter Unni Franck

Gävle har fått sin första kvinnligakyrkoherde.

Unni Franck, studentpräst från Uppsala, har tillträttsom ledare för Bomhus församling.

Namn: Unni Franck
Ålder: 48 år
Yrke: Präst, kyrkoherde
Född: I Falun
Familj: Maken Anders och barnen Hanna, 13år och Jacob, 12 år. Mor och dotter har samma födelsedagi december
Bor: I kedjehus i Uppsala

Du är Gävles första kvinnliga kyrkoherde.Hur känns det?

Det känns bra. Inte speciellt för att jag ärkvinna utan för att jag har blivit väl mottagen påalla sätt.

Du tycker inte det är speciellt att du ärkvinnlig kyrkoherde?

Jag har arbetat som präst i 22 år och det ärdet jag gör som präst som räknas. Det som ärnytt är att jag kommit till en så pass stor församling.

Vad tror du det beror på att det finns såfå kvinnliga kyrkoherdar när det finns så mångakvinnliga präster?

Att vi kvinnor inte väljer ledarskap. Dels är detmycket administration i den här tjänsten. Jag tror ocksåatt det ställs ganska stora krav och kvinnor dubbelarbetarför det mesta, både med det egna arbetet och med familjoch barn. Det kan finnas olika anledningar till att man inte tarpå sig ansvaret. Vi är olika. En del vill inte varachefer. Andra, som jag, växer av att prova.

Du tror inte att det är svårare förkvinnor att få kyrkoherdetjänster?

Jo, det tror jag också. Men det gäller hela samhälletöver lag att det är få kvinnor i ledande positioner.

Men du ville bli chef?

Ja, och som präst har jag varit ledare på mångaolika sätt, för mindre och större grupper. Ochdet har jag tyckt varit spännande, en utmaning. Jag ären sån människa som tycker om att kasta mig ut i olikasammanhang. Det gör att jag utvecklas och växer, jagstimuleras och blir inspirerad av det. Jag tycker om att göranågot nytt.

Kan du ge exempel?

Ja, som studentpräst möter man människor frånhela landet. Bara det gör att man växer. Man förnära samtal med människor i en kreativ miljö somär både intellektuellt och psykiskt krävande.Man får sätta sig in i andra människors situationoch ibland bli ett stöd.

Jag har också haft förmånen att fåträffa studentpräster från hela Europa. Vi haren stor konferens en gång om året och där träffasvi från olika kyrkor och pratar om våra erfarenheterfrån olika universitet. Vi talar om vilken roll kyrkan spelari den miljön. Jag har haft ansvaret för de gemensammagudstjänsterna och har också suttit i kommitténsom ordnat konferensen. Det var en stor utmaning som har lärtmig mycket, både på ett yttre och inre plan.

Du kommer till Gävle i ett skede när samtligaförsamlingar befinner sig i ekonomisk kris och måsteavskeda folk. Hur känns det?

Jag visste att det var så. Och det är svårt.Man känner sig frustrerad och nedslagen. Men än sålänge är jag så ny på tjänsten. Jaginser att man måste göra nedskärningar och jagska ta mitt ansvar. Men jag känner också att häri Bomhus finns det både positiv energi och god vilja ochjag känner att jag kan leda arbetet in i framtiden. Det finnsmöjligheter att bygga. Det känns att vi kan gåvidare och vända det dystra till något positivt.

Varför ville du bli kyrkoherde i Bomhus församling?

Det var inget lätt beslut. Och det föregicks aven process. För mig är det viktigt att både detyttre och inre ska stämma för mig. Det är jag nogamed. Det ska vara rätt person och rätt plats. Att jagsjälv som människa, med min bakgrund och erfarenhet,ska passa in i bilden.

Får jag visa dig något?

Den här stenen hittade jag i somras. Jag har mina rötteri Nordnorge, norr om Narvik och där tillbringar vi alltidsomrarna. Och varje gång jag är där händerdet någonting. Jag hade sökt tjänsten och funderadepå hur jag skulle göra. Jag visste inte riktigt. Ärdet det här jag vill göra, utifrån mitt hjärta?

Jag satt i solskenet med min familj. Det var oerhörtvackert med snö på fjälltopparna. Jag reste migupp och gick bara några steg. Jag tittade efter vackra stenar,det gör jag alltid. Och så såg jag den härstenen lysa mot mig. Den var så speciell, så oerhörtovanlig. Vad ser du? Den är formad som ett hjärta ochjag ser bilden av Kristus. För mig blev det ett tilltal.Tid och rum försvann. Det var ett speciellt och oerhörtstarkt ögonblick som gjorde mig berörd. Det var fridsamt,inget farligt. Jag tog med mig stenen och hela sommaren har denlegat bredvid min säng.

Du kände Guds vilja?

Ja, någonstans såg jag det som en vägvisning.

Du har ju tidigare sökt andra tjänster ochmåste ha varit beredd på att lämna kyrkan?

Inte lämna kyrkan men prova på något annat.Kanske prova min ledarförmåga i andra sammanhang. Imitt hjärta kan jag aldrig lämna kyrkan även omjag tycker att ett och annat kan förändras.

Varför valde du prästyrket?

Det var en lång process som ledde fram till det. Bådamina föräldrar upplevde kriget. Mamma var bara barn.Men det fanns i mammas familj alltid diskussioner och tankar iteologiska frågor. Livsfrågorna var alltid närvarande.Det gjorde intryck på mig. Men det var inte helt självklartatt jag skulle bli präst. Ett tag ville jag bli församlingsassistentoch arbeta med ungdom. Den som fick mig att ta beslutet var AllanKarlsson, som var chef för Stiftsbyrån där jagarbetade. Jag gick och drog och hade sista tentan kvar. Jag gicki valet och kvalet men han fick mig att inse att jag nog skullevälja prästyrket.

Var det ett kall?

Jag tycker det, även om jag var väldigt trögpå att förstå det. Jag vill ha tid på migoch förde en inre dialog.

Har du varit studentpräst hela tiden?

Nej, jag arbetade i församlingar i tolv år, försti Morkarla i Uppland och därefter i Bälinge, därvi bor. Att jag blev studentpräst beror på att jaghade dragning till ungdom. Jag ville tillbaks till Uppsala. Jagtycker om den miljön och har lärt mig oerhört mycketdär.

Din man Anders är chef för Mellansvenskahandelskammaren i Gävle och har jobbar här länge.

Ja, i 15 år.

Det är kanske dags att flytta till Gävle?

Ja, vi har tänkt flytta till sommaren om allt gårsom det ska.

Skönt att slippa pendla?

Ja, det blir bra att samla ihop familjen. Det är tungtatt pendla. Men nu kan vi ofta samåka och det innebäratt vi får en timme tillsammans både morgon och kväll.Anders har också sin släkt i Gävle.

När flyttade din familj till Sverige?

Efter kriget. Då var det många som emigrerade,många till Australien vilket far ville. Men han fick inteför militären. Han hade kört höga militärerunder kriget som inkallad och de ville ha honom på närmarehåll. Då blev han frustrerad, slog upp kartboken påSverige, blundade och satte ner pekfingret som hamnade i Falun.Så skrev han till arbetsförmedlingen och frågadeom det fanns jobb. Inom en vecka fick han svar att det fanns bådejobb och bostad och att han kunde börja på måndag.Så helgen efter flyttade han. Mamma gick på utbildningi Danmark och kom efter dit.

Och du själv, känner du dig som norsk ellersvensk?

Som båda. Jag är svensk men jag känner migockså som norsk. Och jag talar min mors dialekt, det ärmitt modersmål.

Det hörs inte att du kommer från Dalarna?

Nej, jag var 19 år när jag flyttade och efter 30år i Uppsala har det mesta slipats bort.

Hur ser du på kyrkans roll i dagens samhälle?

Vår uppgift nu som alltid är att göra Kristuskänd. Jag ser att kyrkan har en uppgift i dag att vara enplats dit människor kan komma, för stillhet och ro.

Det finns ett stort andligt intresse i dagens samhällemen det är få som söker sig till kyrkans gudstjänster.Hur ska man lösa det?

Om jag det visste!

Många söker sig till new age.

Ja, det är andligheten man söker. Och den finnsi kyrkan. Det handlar om att lära sig att hitta vägentill god andlighet i svenska kyrkan.

Vilka är dina egna tankar om new age?

Jag ser sökande människor. Ibland vilsna människor.Många söker seriöst, andra är ute efter enkick. Men det finns också många som lämnar detvildvuxna stadiet i new age och återvänder till kyrkan.

Vad betyder mystik för dig?

Det är ett bra ord som man egentligen inte ska förklara.Det handlar om meditation, om andlighet, om livets Gudsmöten,Kristusmöten. Det handlar om hemligheten som inte kan ellerska förklaras.

Har våra gudstjänster kanske blivit försakliga?

Det är för mycket prat. Människor är ordtrötta.De behöver stillheten. Och det tar tid att komma fråndet hektiska livet till stillhet. Det tar tid att gå neri varv. Då kan man se och upptäcka varann och varamottaglig.

Hur kan kyrkan hjälpa människor i vårhektiska tid?

Jag tror att kyrkan kan vara inspiratör till det godasamtalet. Att kunna bidra med att skapa och öppna mötesplatsermellan människor. Där finns en dubbelhet. Dels en platsi kyrkorummet där vi inbjuder till stillhet, meditation ochvila, en helig plats. Men det goda samtalet kan även ägarum på andra mötesplatser, på arbetsplatsen,bland vänner, där man befinner sig.

Och vilken är prästens roll?

Att delta med sin specifika kunskap. Att använda redskapen,bland annat i liturgin, som har med rit att göra. Vi svenskartycker mycket om traditioner och vill bevara dem. Här harkyrkan stora skatter, redskap som vi kan använda, vid tillexempel dop och gudstjänster. Vi kan trösta och visaförståelse, till exempel genom att lägga handenpå en axel och säga, Gud välsigne dig. Vi ärhomo religiosa, inte bara homo sapiens.

Men det ska vara rätt sak på rätt ställeför att det ska bli rätt. Det goda samtalet kan varabåde läkande och helande. Om man är öppenoch berättar, delar med sig av livet som det ser ut i vardagen,i familjen, i arbetet, med allt vad det innebär. Det trorjag.

Var det rätt att skilja kyrkan från staten?

Jag har inte tänkt i de termerna, rätt eller fel.Men jag tror att det kommer gott ut av det här också.

Kan du tänka dig att viga homosexuella i kyrkan?

Vi har ingen vigselritual för homosexuella.

Borde ni ha det?

Nej, jag tror inte det. Jag tror att man då skulle kommai konflikt. Äktenskapen är instiftat mellan man ochkvinna. Någonstans är det det som är det "normala".Jag har svårt att viga ett homosexuellt par ocksåutifrån att vi är skapade till man och kvinna.

Ändå finns det kärlek i homosexuellaförhållanden!

Ja, jag tycker inte att det är fel med kärlek mellansamma kön och att man kan leva tillsammans. Men jag tyckerdet är en svår fråga. Jag tror att steget ärlångt från förbön till vigsel ävenom det möjligen går åt det håller. Jagär otydlig men jag är inte färdig med de härfrågorna. Helt klart ser jag att Gud är kärlekoch jag kan förstå intellektuellt. Men inte äni känslan. Kanske kan man tänka sig en vigselakt förheterosexuella och en annan rit för homosexuella som villdela sitt liv med varann.

Vad betyder musik för dig?

Avkoppling.

Jag frågar eftersom du sökte tjänstensom chef för Symfoniorkestern. Och även för Furuviksparken.Vad hade du tänkt göra som chef där?

Det vet jag inte om jag vågar säga, nu närdet finns en ny chef. Det är ju en liten park som befinnersig i en svår konkurrenssituation och som kostar oerhörtmycket pengar. Jag hade nog tänkt att man skulle vändasig mer till ungdomar, med öppet på kvällstid.Jag tänkte att man kunde samarbeta med andra inom musikenoch konsten. Att återvända till den kultur man hadenär Jussi Björling till exempel gav sina konserter där.Men det är överspelat vid det här laget. Kanskekan det vara ett tips till den nya chefen?

Vad drömde du om som barn?

Jag tror att det mest handlade om att släkten och familjenskulle samlas, att det skulle finnas gemenskap. Jag har ju släkti Nordnorge och varje sommarlov reste vi dit och där fannsen stor gemenskap.

Några drömmar om att flytta till Norge?

Nej. Jag inser att det kan jag aldrig göra.

Vilken är drivkraften i ditt liv?

Hoppet, tror jag. Jag har en positiv inställning ochtror att saker och ting ordnar sig. Att det går bra ävenom man måste fatta svåra beslut. Det är viktigtatt leta fram det positiva, se det, tro på det och gåpå det.
Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons