Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fräck Honda siktar högt

/
  • Foto: OLLE HILDINGSON Fräckare. Nya generationen av Honda CR-V har vuxit litet på alla ledder och fått fräckare framtoning.

Hondas kompakta stadsjeep CR-V har i sin andra generation växt till sig storleksmässigt. Och även vad gäller innehåll. CR-V lanserades för sex år sedan och var länge marknadsledande flexbil i sin storleksklass i Sverige.

Annons
Klassen "mindre stadsjeepar" har blivit allt populärare. Förra året passerades CR-V av två färskare konkurrenter, Toyota RAV och Hyundai Santa Fe. Ska bli intressant att se om Honda tar tillbaka förstaplatsen med en nyare, vassare och bättre CR-V. Svårt att sia om men jag är tveksam.
Till och med september registrerades 798 Honda CR-V, låt vara att merparten var av första versionen. Mot det kan jämföras marknadsledaren Hyundai Santa Fe med 1858 registreringar och Toyota RAV 4 med 1494.
Nya modellen har litet fräckare utseende än föregångaren men i grunden är det ändå samma bil. Till exempel har även nya CR-V sidohängd bakdörr och reservhjulet på bakluckan. Urbota dumt. Vinsten är att man därmed får ett extra utrymme i baljan under golvet.

En finess jämfört med förra modellen är att bakrutan är öppningsbar med fjärrfunktion via nyckeln. Den vägen kan man stoppa in prylar utan att behöva öppna den tunga dörren. Å andra sidan är lasthöjden så hög att en normalväxt knappast når att ta ut saker den vägen, i alla fall inte till höger där hjulet sitter hindrande. Dörren har en hyudraulkolv som gör att dörren stannar i den vinkel den öppnas även om bilen lutar.
Honda har ett eget system för fyrhjulsdrift. CR-V är normalt framhjulsdriven. När något av drivhjulen börjar tappa fästet startar två pumpar och för över kraft även t ill bakhjulen. Det var ingen halka under provveckan men jag provade att köra uppför en brant grusbacke. Och det gick alldeles utmärkt. Bilen har ingen lågväxel. Den normala växellådan är utmärkt att hantera.
Bilen är lättkörd och har mer personbilskomfort än sin föregångare. Fjädringen må vara litet mjuk men bilen känns trygg även när det går undan på kurvig väg. CR-V saknar elektronisk sladdparering. Det är gott om höjd i kupén och utrymmet bak räcker väl till. Ryggstödet går att luta och soffan kan flyttas framåt om man vill öka på det redan rymliga bagagerummet.

Tyvärr är vägljudet högt när asfalten är litet grov. Jag upplevde bilen bullrigare fram än bak. Det brukar vara tvärt om.
Stolarna är bekväma och rejält skålade. För den som gillar armstöd finns sådana att fälla ner. Man sitter högt och har utmärkt runtomsikt. Ytterspeglarna är väl tilltagna och elvärmda, tack för det. Förarmiljön är helt OK. Ratten är bara vippbar. Det som avviker från standard är handbromsspaken, en upprättstående krycka vid mittkonsolen med samma utseende som "terränghandtaget" på passagerarsidan. Kul, mja.
Mellan sätena finns ett litet nedfällbart bord. När jag fällde det for en sprint ur. Den lyckades jag aldrig få på plats igen. Därför förblev det fällt. Ett normalt förvaringsfack mellan stolarna vore vettigare. Apropå krångel så behagade tanklocket gå i baklås andra gången jag skulle tanka. Inte kul. Och trepunktsbältet för mittplatsen bak med bandet i taket trendskades. Det får mig att undra över hur Honda det med detaljkvaliten.

CR-V har ett modernt självbärande chassi. Motorn på två liter har utmärkt vridmoment, förstås utrustad med Hondas VTC-teknologi med variabla ventiltider. Tyvärr är bilen törstig. Mitt snitt blev dryga 1,1 liter. Höga SUV-bilar med fyrhjulsdrift drar ofrånkomligen mer än vanliga personbilar.

OLLE HILDINGSON
Annons
Annons
Annons