Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Här är bilen man prenumererar på

+
Läs senare
/
  • Det är i stan Toyota Aygo främst hör hemma. Med sina nätta mått är bilen idealiskt på trånga gator och dito p-rutor. Foto: Olle Hildingson

En bil som inte kan köpas. Bara prenumereras. Galet För unga människor i storstad, om Gävle är storstad lämnar jag öppet, kan minibilen Toyota Aygo mycket väl vara ett prisvärt alternativ. Förlåt, hyrvärt ska det vara.


Unga personer som bor i större städer avkrävs mycket högra försäkringspremier och bör lätt kunna räkna hem den prenumeration Toyota lanserar.
Aygo är mer än en bil, den är en trilling. Toyota Aygo, Peugeot 107 och Citroen C1 är nämligen stöpta i samma form. Tro inte därför att bilen/bilarna är strikt japanska eller franska. Nej, trion tillverkas i Tjeckien. Dock ligger Toyotas tekniker bakom konstruktionen i stort. Formerna är utmejslade i Frankrike.
Toyotas modellnamn är en lek med ord. Aygo kan också tydas som I go, jag går/rullar. Och visst rullar 3,4 meter korta Aygo på. Inte bara i stan även om det här i första hand är en stadsbil.

Jag körde den två på Stockholmsresor och led inte det minsta. Visserligen bullrar det en del i motorvägsfart men i övrigt har jag inget direkt att klaga på komfortmässigt. Man sitter anständigt som förare eller passagerare fram. Dock är stolarna smala med kort sittdyna och saknar justeringsmöjlighet i höjd. Ändå, sittkomforten är helt OK. Det är inga problem att få plats med vänsterbenet. I småbilar är annars ofta hjulhuset i vägen.

Körmässigt är bilen inte alls tokig. Den är lätt att styra och går dit man vill. I stan ger den snäva vänddiametern och ringa längden klara fördelar. Så länge bilen är ren är runtomsikten utmärkt. Aygo är dock en riktig lortgris. Bakdelen gror igen så fort vägen är det minsta våt. Rutan har visserligen torkare men den sveper på så liten yta att sikthjälpen inte är mycket att hurra för.

Aygo finns både med tre och fem dörrar. Bakdörrarna i provbilen slutar ungefär där karossen tar slut. Det är visst besvär att krångla sig in i baksätet men väl inpackad ryms man hyggligt. Långbenta lär dock få problem att klara någon längre sträcka.
Bagagerummet är förstås inget för den som letar en storlastare. Två kabinväskor går att tränga in genom bakfönstret som också är bagagelucka. Inte mer.
Specialgjorda väskor finns att köpa. Och ryggstödet går att fälla när bagagebehovet är större.

Interiören är väldigt plastig och plåtig men faktiskt också riktigt kul. Den stora hastighetsrundeln ovanpå rattstången följer med när ratten justeras i höjdled. Varvräknaren sitter ungefär som på Smart, eller i en Cortina GT från 1970-talet, fritt monterad på instrumentpanelen. I mittkonsolen lyser ett mjölkvitt bakgrundsbelyst plastsjok upp miljön.
I grundutförande saknar Aygo luftkonditionering. Provbilen hade både kyla, elrutor och fjärrnyckel. Dock får ytterspeglarna ställas för hand.

Den trecylindriga Toyotamotorn har ett speciellt sound. Litet av Alfaljud faktiskt. Och den är varvvillig. Det går faktiskt att dra upp bilen i hundra knyck på tvåan. Aygo har inga som helst problem att hänga med i stadstempo.
Den lilla och lätta bilen utlovas vara extremt bränslesnål. Deklarationen är klart under halvlitern per mil. Snittet under provveckan blev dock 0,6 liter milen, en "överförbrukning" på 25 procent. Visserligen vinter med kallstarter och småkörningar, men ändå.

Olle Hildingson


Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons