Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hetast just nu

/
  • Foto: OLLE HILDINGSON Mjuktuff. Volvo XC90 har betydligt mjukare former än flertalet konkurrenter. Storleken och höjden till trots är den snällare än andra stadsjeepar vid krock med en vanlig personbil. Under stötfångaren sitter nämligen en balk som aktiverar krocksystem i personbilshöjd.

En mycket komfortabel långresebil, tystlåten och med fin fjädringskomfort. Och alla av samma sort som möter oss vinkar stolt. Det blir närmare tio stycken på en 35-milaresa till fjälls.

Annons
Samhörigheten är tydlig bland dem som kommit över Sveriges hetaste bil just nu - Volvo XC 90.
Under resan hem ser jag också förare och passagerare i åtminstone ett par XC 70 som kastar trånande (?) blickar mot "vår" bil.
Volvo var sent ute på den fortfarande växande marknaden för stadsjeepar. Men när företaget väl kom till skott blev det succé på direkten. Så är också väntetiderna för en XC90 mer än ett år för närvarande. För en bil som kostar runt halvmiljonen! Visserligen är ingångspriset 383 800 kronor, lägre än BMW X5 och Mercedes ML men dyrt ändå. Hittills väljer de flesta köparna mer eller mindre fullutrustade bilar.

Provbilen hade det mesta, men inte allt, och kostar som den står 470 000 kronor. Motorn är turbofemman på 210 hästar/320 newtonmeter. Den kraften räcker mer än väl för, hävdar jag, alla rimliga förhållanden. Och så är den inte riktigt lika törstig som värstingen med sex cylindrar och 272 hk/380 Nm..
När jag körde en hel del i stan var medelförbrukningen uppe i 13 liter per 100 kilometer. Efter fjällresan hade siffran sjunkit till 11,7 liter. Drygt men får väl anses som anständigt för en så stor och tung bil med 235 millimeter breda dubbdäck. Deklarationen för den här XC90-varianten är 12,5 liter. Den större motorn drar enligt samma norm 13,8.
Volvon vill vara en limousin med terrängegenskaper. Och det är den på sätt och vis men bilar som den här blir en kompromiss i flera avseende. En "finbil" borde man väl kunna kliva i och ur utan att smutsa ner sina kläder. Det är hart när omöjligt i XC90. Man tvingas klättra högt samtidigt som dörrarna, speciellt till baksätet, är ganska trånga. Minsta smuts i tröskelnivå drar sig som en magnet till byxbenen.
Åkande fram sitter, som alltid i Volvo, alldeles utmärkt i näst intill perfekta stolar. Stolarna i baksätet är i versionen med sju sittplatser ställbara i längsled. Den smalare mittstolen är perfekt barnstol eftersom den också är höjbar. Ett barn kan sitta med benen mellan framsätet nära föraren med perfekt utsikt framåt. De två extrastolarna bak är lämpliga för upp till halvstora barn.

Det är lätt att fälla alla stolar, sätena för extrasätena bak skjuts bakåt/under lastrumsgolvet. Man får då ett helt slätt lastgolv och imponerande lastvolym. Jag fick plats med två av Ikeas två meter höga Billyhyllor i monterat skick. Visserligen med framstolarna ganska långt fram, men ändå. Bakdörren är delad. Den undre delen fälls ut och kan ses som både ett hinder och en finess. Hinder när man ska sträcka sig för att nå något långt fram i lastrummet. Finess eftersom den kan användas som sittplats vid fika liksom när man ska försöka nå upp till skidboxen.
XC90 är mycket välisolerad och ljudnivån inne i bilen är behagligt låg, något att uppskatta inte minst vid långresor.
Automatlådan jobbar smidigt. Den kan användas manuellt (bra vid behov av motorbroms)
Styrningen är kanske i lättaste laget men helt OK för att finnas på en så hög bil. Stadsjeepar är kända för att välta lätt. Det gäller knappast XC90. Förutom att den har antisladdsystem som standard är bilen också utrustad med en gyro som känner av om lutningsvinkeln ökar farligt snabbt. Jag körde bilen i ett "älgprov" vid premiären förra sommaren. Det var totalt odramatiskt, jag styrde och tekniken gjorde resten.
Bilen är normalt i det närmaste framhjulsdriven, bara fem procent av kraften går till bakhjulen. Haldexkopplingen reagerar inom ett sjundedels hjulvarv om något av framhjulen börjar tappa greppet och ökar kraften till bakhjulen. Systemet då verkar fungera alldeles utmärkt. Terrängfinesser som lågväxel och mellandifferential saknas.

En sak man helst inte vill uppleva men som ändå är en finess jämfört med andra stadsjeepar. Trots att Volvon är väldigt hög mosar den inte vanliga bilar vid en krock. Den har förutom självbärande kaross en balk under stötfångaren. Balken har samma nivå som stötfångaren på en vanlig bil. Balken aktiverar därför säkerhetssystemet i en vanlig bil om olyckan skulle vara framme.

Olle Hildingson
026-15 96 38
olle.hildingson_gd.se
Annons
Annons
Annons