Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Detta är en annons
Annons

Sommardröm med himmelstak

/
  • Foto: OLLE HILDINGSON Sommarens skönhet. Nya generationen av Mercedes CLK cabriolet är så läcker att det vattnas i gommen när man ser den glida förbi med himlen som tak.

Som den ljuvaste sommarnattsdröm. Mercedes nya CLK cabriolet är en sällsynt läcker skapelse. Och väldig dyr.
Detta är en bil för läckergommar med riktigt rymliga plånböcker. Sådana finns det gott om. Annars skulle bilvärlden inte innehålla så många asdyra och egentligen totalt obehövliga bilmodeller.

Ta bara förra CLK cabriolet. Den kom 1998, erövrade nästan en tredjedel av den europeiska cab-marknaden och såldes i 115 000 exemplar.
Nya CLK cabriolet är faktiskt inte så uttalad sommarbil som man kanske tror. Suffletten är ovanligt väl isolerad samtidigt som sidorutorna är ovanligt stora (och takstolparna ovanligt smala för en cabriolet). Även med taket uppe är det ljust inne i bilen och runtomsikten riktigt anständig. Bagageutrymmet brukar vara ynkligt på cabrioleter eftersom lådan för suffletten stjäl mycket plats. Det gäller också CLK cab men den rymmer faktiskt ändå en hel del bagage. Så har också måtten ökat åt alla håll jämfört med föregångaren. Enligt Mercedes själva är volymen störst bland cabrioleter.
Bakrutan är förstås av glas och har eltrådar. Som kvitto på att det går utmärkt att använda bilen även på vintern finns skidsäck i den digra listan för tillval...
Taket är en glädje att hantera. På 20 sekunder fäller eller stänger man det med en knapptryckning. Enklare kan det inte bli.
Suffletten, som finns i tre olika färger (provbilens var blått) är uppbyggt av sex lager fleece, som isolerar mot värme, kyla och ljud. Ljudnivån inne i bilen är fortfarande lågt när man kör undan i svensk motorvägsfart. Med tygtak brukar varje passage under en viadukt ge en rejäl ljudbang inne i bilen. I nya CLK mest anar man en viaduktljudet.
Det här är en bil som faktiskt rymmer fyra vuxna utan större problem. Som passagerare bak sitter man i det närmaste formgjuten fåtölj. Även långbenta får plats men då gäller det att sitta med benen så att knäna passar in i uttag i framstolarnas ryggstöd. Framstolarna är osedvanligt bekväma och förstås eldrivna, gäller även höjning och sänkning av huvudskyddet. Förarstolen har tre minnen. Kontrollerna sitter ovanligt nog på dörrsidorna. Också ratten ställs elektriskt.
Dörrarna är väldigt stora och tunga, det gäller att passa sig noga när man öppnar dem på trånga parkeringsplatser. Bältesfästet i väggen i baksätet sitter svåråtkomligt. Men det har Mercedes löst elegant. En bältesbetjänt skjuter fram bältet någon decimeter när man stängt dörren. Skulle man inte anta erbjudandet så ljuder strax bältesvarnaren.
Tro bara inte att framsträckt bälte är en innovation. Det är många herrarnas år sedan jag första gången stötte på en bältesbetjänt. Minns jag inte alldeles fel så var det också i en Mercedescabriolet.
Det är ett nöje att sätta sig i förarstolen och dra iväg. Förarmiljön är bra nära perfektion. Jag kommer egentligen inte på något jag skulle vilja ha annorlunda. Det skulle möjligen vara att det finns väldigt mycket knappar att hålla reda på. Grundutrustningen är riklig och provbilen hade därtill en massa extra utrustning som förstås ökar på mängden reglage.
Det här är en bil som man helst glider fram i. Automatlådan gör sitt jobb i det närmaste omärkligt och styrningen är distinkt. Bilen är ovanligt stabil för att sakna det för styvheten så viktiga plåttaket. Inga olägenheter märks/hörs ens på knaggliga vägar. Det krävs oförsiktig passage av en brutal busskudde för att man ska känna att karossen faktiskt vrider sig en aning.
CLK finns med en rad motorer. Provbilen hade den "klenaste" av två V8-varianter. Ljudet är urskönt, vridmomentet är enormt men något man bara utnyttjar när man vill testa vad motorn faktiskt går för. Det räcker och blir över om man så säger.
Trots nära fem liters cylindervolym går motorn att köra jämförelsevis billigt. Låt vara att den kräver runt en och en halv liter i stan. Men på landsväg stannar förbrukningen på i runt 1,1 liter.
Ska bara nämna ytterligare en av många finesser - farthållaren med inbyggd radar. Den anpassar farten till framförvarande bil. Om avståndet blir för kort bromsas bilen som av en jättes hand utan att jag som förare rör någon pedal. Och om jag styr litet åt vänster för att satsa på omkörning så ökas farten till den förinställda. Det tog ett antal E4-mil för mig att våga lita på systemet. Men det funkar.
Frågan är bara - när är det någon som styr åt mig?

OLLE HILDINGSON
Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons