Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Svindyr, onödig - och helt underbar

+
Läs senare
/
  • Foto: OLLE HILDINGSON Snabb skönhet. Maranello 550 är en slank och vacker skapelse som är Ferraris fram till nu mest häftiga men samtidigt mest lättkörda modell.

En sanslös och totalt onödig bil. Och helt underbar. Ferrari 550 Maranello med en prislapp på 1,9 miljoner är den dyraste och mest uppseendeväckande maskin på fyra hjul jag någonsin kört.

Maranello har hittills varit den snabbaste Ferrarin men också den mest lättkörda enligt kännare av det italienska kultmärket.
En sak vet jag nu i alla fall. Vilken hygglig bilförare som helst kan köra det här monstret utan några speciella förkunskaper. Bilen är nämligen också oerhört snäll. Vilket humör den visar beror helt på förarens gaspedalfot.
Maranello glider iväg smidigt från noll och uppför sig som vilken familjebil som helst så länge man är försiktig med gasen. Vad som möjligen är litet kinkigare än i en vardagsbil är det faktum att kopplingen är ordentligt hårdtryckt och att det krävs en fast hand för att manövrera den sexstegade lådan genom den något krångliga men ack så häftiga växlingskulissen.

Dålig sikt
Fickparkering och backningsmanövrar i övrigt kräver dock sin man eller kvinna eftersom bakåtsikten är riktigt usel. Plus att det är orimligt att ens tänka tanken att stöta emot något med den här bilen.
Sex växlar är egentligen väldigt onödigt. I vardagstrafik skulle det gott räcka med tvåan och sexan. Med tvåan drar man förbi tillåten 110-gräns utan att varvtalsbegränsaren slår till, det gör den först en bit över 7 000 varv. Sexan är användbar från tomgångsvarv. Då smyger bilen fram i 40 knyck och ökar farten snällt utan minsta lilla knorr vid gaspådrag.
Vi kör vidare med den fantastiska maskinen med dess enorma ljud.
Mullret från V12:an kommer jag att minnas länge, länge. Tänk att en motor kan låta så underbart. Men bilen genererar också mindre njutningsfyllda ljud. Det bullrar nämligen en hel del i kupén. Men så finns det också mycket däck som leder in vägljud. Bakdäcken är 295 millimeter breda och har 35-profil.

Två liter milen
Något jag gärna skulle glömma är hur hur törstig en tolvcylindrig maskin på fem och en halv liter kan vara. Deklarationen är 16,2 liter per hundra kilometer. "Men du kommer lätt upp i två liter milen", sa försäljaren i Stockholm som körde ut bilen på trottoaren innan han överlämnade nycklarna. Det var precis vad den gjorde för mig. 63 mils körning krävde 127 liter bränsle. Undra på att tanken rymmer 114 liter.
Det här är en strikt tvåsitsig kärra. Bagageutrymmet är inte speciellt mycket att hurra för. När bilen levereras innehåller lastrummet en röd Ferraribag med kapell till bilen. Skyddet väljer nog de flesta ägarna att sätta på när bilen inte ska användas på ett tag. Ett par inte alltför stora väskor får plats tillsammans med bagen. Bakom nackskydden finns dessutom en hylla med spännband. Där kan ytterligare någon väska placeras och säkras. Försäljaren sa att golfbagen ryms utan vidare. Det gör den nog. Men då förutsätter det att man är ensam så att den kan placeras på passagerarplatsen.

Inga prylar
Ferrari 550 Maranello är ingen prylfylld bil priset till trots. Inte utöver motor och ett chassi som tillsammans ger enorm körkänsla. Elektroniskt antisladdsystem finns inte. Men förstås antispinn med tanke på det enorma vridmoment som motorn kan locka fram, 568 Newtonmeter. Toppeffekten går heller inte av för hackor - 475 hästkrafter.
Reglagen är simpla, skulle lika gärna kunna sitta i en Fiat. Det finns en belyst spegel, men bara på passagerarplatsen. Förarens solskydd är spegellöst. Färddator och sådant tjafs kan man glömma.
Men de kroppsomslutande stolarna, inte helt bekväma för min smak, har läderklädsel. Det har för övrigt även instrumentpanelen liksom mittkonsol och dörrsidor.
Det var med viss lättnad jag lämnade ifrån mig Ferrarin oskadd. Och vad jag vet hade den heller inte varit orsak till att andra bilar eller trafikanter kommit till skada. Men många vred nästan halsen ur led när de upptäckte Ferrarin. En förare glömde totalt att han befann sig i trafiken när han körde om mig och upptäckte att han förmodligen just passerat sin drömbil.
OLLE HILDINGSON
Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons