Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Taxifavorit i långa loppet

/
  • Foto: OLLE HILDINGSON Välkänd profil. Mercedes E-klass har förändrats försiktigt i sin nya generation.

Taxibranschens favoritmodell näst Volvo, Mercedes E-klass, finns nu i en ny och ännu bättre tappning än tidigare. Det här är en riktig långmilare. Man kan köra långa dagsetapper utan att bli trött i första taget. Och räkna som vanligt med att det här är en bil som står sig i det långa loppet. Det är knappast intet för intet som Mercedes vågar lova 30 års mobilitets- och rostgaranti.

Annons
Jag har kört nya E-klass med andra generationens CDI-motor på 2,2 liter och 150 hästar. Dieselmaskinen gör förstås inte den tunga och stora bilen till en raket men är ändå imponerande arbetsvillig. Den stora glädjen med motorn är annars bränslenotan. Jag nådde en medelförbrukning på 6,7 liter per 100 km. Detta i en 1600 kilo tung bil med automatlåda.
Moderna dieslar har blivit allt tystare. Det gäller nog även Mercedes. Dock låter den här maskinen en hel del. På tomgång utifrån, ja det är inte konstigt. Men litet förvånad blev jag av att dieselknack hörs väl inne i kupén, må vara på låga varv. Och för att avsluta ljudkapitlet. En hel del vägljud leds in i bilen i landsvägsfart. Det gäller speciellt i baksätet.

Bilen är, om inte en dröm, så i alla fall härlig att köra och har utmärkt balans. Bakhjulsdriften märks inte på sommaren, knappast heller i halka på grund av antispinn och elektronisk sladdparering.
Bromsarna är alldeles förträffliga med underbar precision och extremt bra bett. Men så är också bromskraften elektroniskt styrd och anpassas till varje hjul för maximal effekt oavsett underlag. Provbilen hade femväxlad automatlåda som arbetar mycket smidigt. Förare som absolut vill växla själv kan också använda lådan manuellt.
Det är gott om plats både för huvud och ben, även i baksätet. Så ska det förstås vara i en populär taxibil. Och det ryms många väskor i bagagerummet.
Det är också lätt att kliva i och ur bilen. Men en sak är oförlåtligt svår - att låsa bältet. Låsen sitter extremt lågt och det är därför ett väldigt pillande att pricka rätt och klara av låsningen.
Bilen som sådan andas elegans och precision in i minsta lilla detalj. Men varför måste en lyxbil se så trist ut invändigt. Provbilens gråa och hårda klädsel är inte inbjudande. Ädelträinlägg lyser upp interiören något, ingår i Elegancepaketet. Apropå lysa upp så glöder ovala ljusramper i taket. Första gången jag körde bilen i mörker upplevde jag ljuset som störande. Snart såg jag dock det som en behaglig finess.

Om olyckan skulle vara framme bör nya E-klass vara osedvanligt säker. Bilen har flera krocksensorer. Vid en runtslagning utlöses till exempel huvudgardinerna. Provbilen hade åtta krckkuddar, sidokuddarna bak kostar extra. Bältena är "intelligenta" på så sätt att de har bältessträckare som utlöser snabbare än tidigare. Dessutom släpper kraftbegränsaren efter olika mycket beroende på krockvåldet.
Bilen har gott om standardutrustning. Dit hör automatisk klimatkontroll, regnsensor, multifunktionsratt och värmeisolerade rutor. Det finns förstås ändå massor att köpa till.
Provbilen hade till exempel xenonljus på hel- och halvljus (10 300 kr), CD-växlare (5 500 kr) och klimatanläggning indelad i fyra zoner (7 900 kr).
De flesta av oss kommer aldrig att ha råd med en E-klass. Men chansen att vi får åka i en sådan är ändå hygglig. Nämligen när vi åker taxi.
OLLE HILDINGSON
Annons
Annons
Annons