Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Tvåsitsigt dragplåster

+
Läs senare
/
  • Formblandning. BMW:s nya roadster liknar ingen annan tidigare bil från den tyska lyxbilstillverkaren. Ersättaren till Z3 har en osalig blandning av mjuka och sköna linjer blandade med tvära veck och konkava ytor.

Jag har precis testat en av många nya häftiga bilar som möter besökarna på Stockholms bilsalong. BMW Z4 är en tvåsitsig roadster som görs taklös med en knapptryckning på under tio sekunder när vädret känns rätt.

14 grader i luften innebar en trevlig tur där vårens lukter blandades med oljudet från medtrafikanternas dubbrassel mot asfalten. Och det helt underbara avgasljudet från Z4-an...
Formspråket är mycket fräckare än vad BMW brukar bjuda på. Runda och svepande linjer blandas friskt med konkava ytor och tvära pressveck. Den nya roadstern, efterträdare till Z3, är i mina ögon definitivt inte vacker. Men väldigt häftig. En ovanligt kompetent potensförlängare med sin enorma huv som hur lätt som helst sväljer den välkända trelitersmotorn på 231 hästar.
Större delen av motorn ligger bakom framaxeln. Lägg därtill att batteriet på vanligt BMW-manér placerats bak och du har en bil med idealisk viktfördelning.

Z4 bjuder oförfalskad körglädje. Det här är ingen bil att glida fram komfortabelt och mjukt i, det är den alldeles för hård och tuff för. Och när man kör i motorvägsfart går det inte ett föra ett samtal med passageraren i normal samtalston. De grovmönstrade jättebreda däcken, 225 millimeter, släpper in en hel del buller i kupén. Men det mesta kommer genom tygtaket, även om isoleringen den vägen har förbättrats jämfört med Z3.
Eventuella tveksamheter kring bilens utseende förbleknar snabbt när man väl sitter på förarplats, släpper kopplingen och låter motorn dra iväg. Vilket härligt drag och vilket ljud från de dubbla piporna! Till bilens goda sidor hör oväntad smidighet i stan genom suverän vändradie.

Instrumenteringen är inget märkvärdigt med ganska små mätartavlor. Men prydligt är det. Däremot är detaljkänslan inte den man brukar förknippa med BMW. Kan det möjligen hänga ihop med att Z4 tillverkas i USA?
Den här bilen slingrar man sig in i. Stolarna i läder, standard i trelitersbilen, är behagliga men faktiskt känns de veka. Det slår mig med förvåning när jag första gången drar bilen ordentligt genom ett par tvära böjar. Bilen går helt underbart men sidostödet i stolen ger med sig. Greppet kring ratten, ställbar i alla ledder, hårdnar.
Man sitter förstås väldigt lågt. Framför rutan anar man den enorma huven, snett åt sidorna a är sikten dålig när tygtaket finns på plats. Bilen är förberedd för plasttopp. Dessutom har den i svenskt utförande el-värmda stolar, el-bakruta och strålkastarrengöring. Bilen är alltså användbar året om även i vårt klimat. Men jag tror inte många kommer att lämna garaget under vintern.
Bilen har faktiskt ett näst intill anständigt bagagerum. Den saknar reservhjul. I gengäld är däcken punkteringssäkra. Mellan sätena finns ett förvaringsfack som rymmer åtta liter.
Trelitersversionen kan göras ännu tuffare genom ett tryck på knappen "sport". I läge sport blir fjädringen ännu hårdare samtidigt som motorn ges ytterligare litet spets.
Trots den kompetenta motorn blir bränslekontot inte alltför betungande. Medelförbrukningen under provveckan stannade vid 9,1 liter per 100 km.
Prislappen är desto häftigare. Med all extrautrustning i provbilen hamnar prislappen inte speciellt långt under halvmiljonen.

Olle Hildingson
026-15 96 48
olle.hildingson@gd.se
Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons