Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Alla har vi våra egna otursdagar

FREDAG (den 13:e!)

Annons

I dag är det fredagen den 13:e, den internationella otursdagen.

Dagen då alla har något att skylla på om något går åt helvete. Tänk att det går så långt tillbaka som även innan tiden för kristendomen; i antika trolldomsböcker och formler skrevs det glatt att 13 minsann, det är ett bra tal om man vill syssla med förbannelser och underjordiska krafter.

Jag kan köpa att det ockulta och mystiska med fredagen den 13:e var högst fascinerande då. Men inte nu. Att vi ens tänker tanken på att just detta datum kan medföra otur och käppar i våra hjul är helt absurt och jag skrattar så att överläppen täcker pannan när någon ryggar för att leva sin vardag på vanliga manér just på grund av en fredag som denna.

Däremot tror jag stenhårt på att otur existerar på samma sätt som tur gör. Lycka kontra olycka är ett annat exempel. Det har vi ju alla faktiskt erfarenhet av. Och att en olycka aldrig kommer ensam är något vi hört några gånger. Men jag har under det senaste året blivit mer och mer övertygad om det mina japanska släktingar många gånger påpekat – att olycka alltid kommer i tre – faktiskt stämmer.

Så om vi nu ponerar att den japanska teorin kan funka i verkligheten och att alla skulle ha tre upplagor olycka som puttrar in i livet under samma dag, innebär det då inte att alla har en personlig otursdag? Enligt mig, jo. För min inträffade den 30:e juli i år.

Det var en hektisk kväll i baren där jag jobbar. Törstiga människor trängdes och vrålade ikapp vid bardisken, det var så varmt att Sahara kunde liknas med en fjärt i universum och paniken stiger åt huvudet när jag inser att ölglasen är slut. Sånt får liksom inte hända. Det blir en hetsdiskning utan dess like och kokheta glas i en back ställs ner i baren. Greppar ett glas för att ställa ut den på sin rätta plats och med ett öronbedövande pang så exploderar den, rakt i handen på mig. Glassplitter överallt. Handen, högerarmen, bröstkorgen och till och med ansiktet. I chock lämnar jag baren till ödet och spenderar kommande 20 minuter med att plocka skärvor från kroppen. Kom lindrigt undan med ett uppskuret lillfinger.

Inpacketerad i plåster återgår jag till jobbet. Nu ska jag hålla mig undan från glas. Lägger energin på att röja undan på uteserveringen. Är precis klar och ska bara stänga utgången när vinden greppar tag i dörren och smäller igen den på mitt pekfinger. Jag grät till och med en skvätt, så förbannat ont gjorde det. Nu väntar jag med fasa på att nageln på pekfingret ska tröttna, skrumpna och ramla av.

Med en kropp som värker och tårstrimmor utefter kinderna klättrar jag allt lägre ner på ansträngningsstegen och tänker inte jobba hårdare än att fylla på kylarna med ölflaskor. Sagt och gjort. Böjer mig ner för att lasta av backen med Lapin på golvet och där och då händer det. Planeterna står helt rätt enligt astrologin, jag står i den exakta vinkeln enligt matematiken och backen väger precis som den ska enligt fysiken – och grenen på jeansen spricker upp i ett brak. Och ingen liten reva heller. Resten av kvällen mötte jag gästerna som en stelopererad sjöjungfru och jag måste ha sett omåttligt rolig ut där jag kämpade med att förhindra tyget att fladdra vid skrevet.

Så det här med att jorden och alla dess krafter skulle jävlas för fullt med oss på just fredagen den 13:e är för mig lika trovärdigt som att den ohyggligt dubbade killen i Cillit Bang-reklamen faktiskt heter Tomas Nilsson. Skulle liksom inte tro det, va. Däremot kan olycka i flera upplagor inträffa när som helst och var som helst.

Jag önskar er lycka till när er otursdag kommer.

Justine Östergren

Krönikör på GD Nöje

justine.ostergren@hotmail.com

Annons
Annons
Annons