Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Den sanna ­levnadsbeskrivningen

+
Läs senare

Sommaren i Gävle har varit helt fantastisk. HELT fantastisk. Men jag hade aldrig kunnat ana att jag i denna skrivande stund skulle behöva sitta med såväl långkalsonger och raggsockor som yllekofta och mössa. Inomhus. Det är kallt, mörkt, fuktigt. Höst med andra ord. En övergång som alla andra år.

Men som sagt, sommaren har varit underbar. Och det trots att jag är väldigt skeptisk till sommarens storhet, det är liksom inte så charmigt att tränga på sig mikroskopiska badkläder, smälta fast med ryggen i någon skinnklädd bilinteriör och bli uppsvälld och röd efter en pisskvart i solen. Nä. Då gillar jag faktiskt hösten bättre med dess mysfaktor och daglig anledning till att stanna hemma i värmen. Dock är ju förändring på gång i och med att hösten tågar in och varje år är det samma visa – vänner flyttar, blir sambos, börjar plugga eller gud vet vad de sysslar med. Tydligen har jag undermedvetet hakat på denna fixa idé så nu ska jag alltså också ta ett avstamp.

Steg ett för en sund utveckling av mitt liv – söka nytt jobb. Det är på tiden om man säger så. När man jobbat dag ut och dag in med samma fåtal människor växer man väldigt snabbt ihop och blir som en familj. Inget fel med att vara som en familj, men stress och doften av pengar är verkligen inga bra ingredienser om man vill leva i symbios på en arbetsplats. Ett glas som ilsket kastats in i väggen bredvid en eller skällsord som får ett white trash på Jerry Springer Show att rodna är vardagligheter. Hetta och passionerat hat som snabbt går över till moderlig kärlek – familjärt, men alldeles för långt gått för min del.

Så, för att kunna söka ett nytt jobb behöver man ett CV, ja så var det ju. Curriculum Vitae, den fruktade levnadsbeskrivningen. Då var det dags att summera alla aktiviteter som antingen gett pengar eller betyg. Jaha, vad har jag egentligen sysslat med hela livet? Vad är mina goda egenskaper? Erfarenheter? Språkvana? Körkort? Kan man stryka allt och bara skriva sitt namn? Förmodligen inte, nej. Vad vill de veta då? Och det är just då, mitt i infernot av frågor och svar till sig själv och tillbakablickar på livet, som man börjar undra. Hur mycket får man ljuga?

Det här med att ljuga för fördelar har aldrig stått mig nära hjärtat. Som med alla andra lögner tror jag att de förr eller senare kollapsar och då står man där, ganska utpekad och skamsen. Förmodligen misstrodd för all framtid också. Men vissa av mina vänner tycker att man på sitt CV bör vräka på tills samvetet spricker, att imponera är viktigare än att tala sanning. En bekant till en vän ljög till och med om att de bestigit självaste Kebnekaise på sitt CV, men vad det har för relevans när denne sökte till restaurangbranschen kan jag bara spekulera i. En annan lade stor vikt på att han vunnit en korvätar-tävling och jag kan inte tänka mig att det ligger till hans fördel såvida han inte sökte till en polsk cirkus. Och nu har ju jag varken bestigit berg eller vill stoltsera med att jag plundrat en korvvagn, men framför allt vill jag faktiskt inte ljuga.

Två veckor, mycket slit och många korrigeringar har det tagit, men nu är jag klar. Och jag har inte ljugit ett dyft. Det skulle ju kännas så mycket bättre då, om man får ett jobb tack vare något man faktiskt erfarit. Jag håller tummarna för en ny, spännande arbetsplats och för att jag aldrig mer ska behöva kasta glas eller svära på en arbetskamrat på äkta Jerry Springer-manér.

Justine Östergren

Krönikör på GD Nöje

justine.ostergren@hotmail.com

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons