Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Älskad och hatad - men alltid i fokus

/
  • En av filmens styrkor är de privata bilder som kommer från familjen Palme. Här syns Olof och Lisbeth Palme med barnen utanför villan i Vällingby.

Mannen, myten, legenden...visst är det så.

Annons

Skildringen av denne komplexa person i en dokumentär, som presenteras som en biolångfilm i stället för det vanliga sättet, en tv-serie, är faktiskt briljant. Framöver kommer det en betydligt längre fylligare tv-version också och den tänker jag definitivt inte missa.

Maud Nycander och Kristina Lindström har gjort en ambitiös, storartad sammanställning i kronologisk ordning och det finns av allt att döma så oerhört mycket mera att berätta om Sven Olof Joachim Palme, född 30 januari 1927 i Stockholm och död 28 februari 1986 i samma stad.

Själv var jag på hemväg i bilen efter ett kvällspass på sportredaktionen när Melodiradion bröts för det extra meddelandet. Höll på att köra av vägen, men vände tillbaka till tidningshuset och var med om en pulserande nyhetsnatt à la stoppa pressarna som jag aldrig kommer att glömma.

Den chockerande händelsen på Sveavägen både inleder och avslutar filmen. Däremellan en oerhört intressant berättelse om överklasspojken som efter en tre månaders roadtrip runt om i USA svängde över på de utsatta människors sida.

”Helst skulle han nog ha velat vara statsminister i en borgerlig regering”, påstår en av hans gamla bekanta i en intervju. Och vissa elaka tungor tror att Palme konverterade till socialdemokratin för att detta var en genväg till makten och den det gällde att ta rygg på hette Tage Erlander. Denne blev som en pappa för unge Olof, som miste sin riktige far då han var endast sju år.

Folkkäre Erlander lotsade fram sin ovanligt intelligente, kaxige medarbetare och närmaste man till att bli sin efterträdare, vald av kongressen 1969. Med både humor och allvar skildras Palmes tid som statsminister i med- och motgång. Skandalerna tas upp, om än inte alla, och med intervjuer, tv-filmer och privata super 8-klipp ges en övergripande bild av Olof Palme. Mycket visste vi äldre tidigare, men här får vi sammanhanget förtydligat.

Växlingarna mellan storinternationella och nationella utspel i kontrast till familjeidylliska sekvenser är fascinerande på sitt sätt.

Precis som så många andra har jag känt mig ambivalent inför personen, politikern och statsmannen. Jag tyckte inte om hans överlägsna flin i alla sammanhang när det fanns kameror i närheten, samtidigt som jag imponerades av hans starka sätt att uttrycka sig.

Älskad och hatad var han, ungefär som en annan superstar med dominerande näsa, Zlatan. Inga jämförelser i övrigt.

Däremot är livsödet, mordet och dess efterspel, kusligt likt John F Kennedys- Två starka. orädda personligheter som vågade gå emot de onda strömningarna och fick plikta med sina liv.

Stefan Andersson

Annons
Annons
Annons