Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Inte alla tv-serier håller som biofilm

+
Läs senare
/
  • Buster Isitt, Peter Engman och grisen Pyret i ”Hotell Gyllene Knorren”, filmuppföljaren till SVT:s julkalender.

Pyret grisar ner i grönsakslandet, Ingo funderar över det faktum att det borde bo gäster på ett hotell, pappa Roger bär sig mestadels konstigt och klantigt åt som vore han en förfärlig mix av Kramer i ”Seinfeld”, mr Fawlty i ”Pang i bygget” och Papphammar. Överspelet är fulländat av denne Peter Engman. Inte ens barnen i salongen skrattar ju. Fast innerst inne har han trots allt ett gott hjärta och är klädd i regnbågens alla färger.

”Julkalendern” i hundraprocentig sommarmiljö på bioduken är knappast någon komisk höjdare, ens om man anstränger sig att se det med barnaögon. Trots igenkänningen med Hotell Gyllene (Kn)Orren där Roger har all tid i världen att bygga ett växthus, som han köpt på kredit, åt sig och familjen Rantanen där mamma Ritva är sammanhållande kraft. Åtminstone försöka med sina tummar mitt i handen. Några larviga fågelskådare kommer till hans räddning.

Annars handlar det mest om hur grisen Pyret ska knorra sig fram på hinderbanan som en outsider på en Agility-tävling. Hela familjens ekonomi hänger på hennes resultat, samtidigt som konkurrerande lyxhotellägarna, elaka makarna Grossman tvår sina händer inför hotet att döpas om till Grisman.

Visst är det tokroligt och befriande rent på moralkakor men jag tillåter mig att tvivla på att denna lättviktsbuskis håller för bio. Som tv-serie var det nog tillräckligt.

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons