Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Musen är söt men storyn är förvirrad

+
Läs senare
/

Att inflationen i dataanimationsfabriken fortsätter är ”Sagan om Despereaux” ännu ett exempel på. Visserligen tillhör denna historia inte bottenskrapet, men den kan knappast räknas till höjdarna heller.

Söta gnagare är förvisso alltid ett säkert kort i sådana här sammanhang, men här räcker inte gullighetsfaktorn hela vägen. Särskilt inte när de mänskliga individerna ter sig så stela och uttryckslösa.

Despereaux är den väldigt lilla musen som lever i muslandet under slottet. Livet ter sig lugnt och harmoniskt, men det räcker inte. Desperaux har nämligen inte vett att vara rädd för det okända som alla andra musar, så både de fina mänskliga salongerna och råttboet längre ner i slottsregionerna lockar, om än på olika sätt.

Vad handlingen utöver det här går ut på ska dock låtas vara osagt. För om sanningen ska fram är det här en tämligen förvirrad och rörig historia. Alldeles för många karaktärer är involverade och alla röda trådar som slängs ut känns långt ifrån nödvändiga.

Ändå är det förstås inte lögn att hävda att Despereaux både räddar prinsessan från fängelsehålan och hela kungariket från deppigt mörker innan eftertexterna börjar rulla. Vilket naturligtvis är trevligt.

Frågan är bara varför en överflödig berättarröst måste berätta för tittarna om både moralen och allt vi ändå ser i bild stup i kvarten. Något kunde väl den unga målgruppen ha fått räkna ut själv.

Summa summarum, en smått överflödig skapelse alltså.

Fast lite roligt är det allt att handlingen förlagts till ett klassiskt sagoland där popreferenser och ironi är tabu.

Det ger om inte annat ”Sagan om Despereaux” en viss gammaldags sagokänsla.

Peter Eliasson

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons