Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Sven-Bertil briljant i Hoberts roande roadmovie

+
Läs senare
/
  • Malin Morgan och Anders Ekborg spelar huvudpersonen Georges pengahungriga barn i ”En enkel till Antibes”.
  • On the road. Georg (Sven-Bertil Taube) ger sig av söderut tillsammans med sin hemhjälp Maria (Rebecca Ferguson) på många olika sätt.

Änklingen George Olsson packar ner sin hjärtmedicin och flyr från sina giriga, känslokalla barn, som anstränger sig till det yttersta för att få in fadern på hemmet.

Planen, där den tjyvaktiga hemhjälpen Maria (Ferguson) också är involverad, är att de ska sälja huset och kamma hem dryga tre mille.

Men si, den gubben gick inte. Tvärtom startar George en resa genom det norrländska landskap vi lärt känna igen från bland annat ”Jägarna”. Han åker tåg, vespa, bil och till och med likbil (!) på färden mot sin ungdoms kärlek i södra Frankrike.

Nog är det en roadmovie allt, en lågbudgetfilm där Richard Hobert lutar sig mot rutinerade Sven-Bertil Taubes förträfflighet. Han är 73-årige George, synskadad och tre år yngre än Taube verkligen är, fast stappligare men stolt och fortfarande klar i knoppen. Han konfronteras med döden, men känner sig inte redo ännu. Först måste han till Antibes.

Med på färden får han den jämngamle kloke grannen (Wiklander) och faktiskt också den falska och tjyvaktiga hemhjälpen som till viss del tycks spegla verkligheten. Men George låter sig inte luras, han har en räv bakom örat och ruvar på några hemligheter...

Richard Hobert har åtta år efter misslyckandet (f’låt Lassgård) med ”Tre solar” säkerligen gjort sin bästa film sen ”Glädjekällan” (1993) med liknande tema, där han stöttade sig på en annan gubbe, Sven Lindberg. Kan det ha att göra med att han i ingen av nämnda filmer haft hustrun Lena Endre med i produktionen. Annars har han ju i huvudsak gjort precis som Colin Nutley hårdlanserat sin Helena Bergström.

Filmen, som både har humor och värme men också ett visst mått av sorg, ger mig till två filmassociationer:

1) ”Hundraåringen som klättrade ut genom fönstret och försvann”, Jonas Jonassons lustfyllda bok som ska filmas nästa år med Robert Gustafsson i huvudrollen.

2) ”Smultronstället”, Ingemar Bergmans mästerverk från 1957 med gamle ikonen Victor Sjöström i huvudrollen. Sjöströms sista för övrigt och jag hoppas verkligen inte att Taube gjort sin sista. Även detta en sorts movie med en åldrande man som en sista gång vill återuppleva sin ungdom. Och precis som George får denne Isac träffa människor ur sitt förflutna.

En feelgoodfilm med sorgkant vill jag sammanfatta det hela.

Stefan Andersson

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons