Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Helt och hållet Glenns magiska kväll

+
Läs senare

Fredagens konsert bjuder på ett spretigt program som drar fyrtio minuter över utsatt tid.

Behållningen blir Glenn Larsson i uruppförandet av Daniel Hjorts slagverkskonsert som öppnar fantastiska rytmiska rum, där fantasieggande slagverkspartier växlar med melodiska orkesteravsnitt.

Alla rytmer har sin grund i skriven text, där stavelser och bokstäver översatts till rytm, ett slags konkret talmagi. Slagverken är grupperade längst fram på scenen och i fonden svävar molnprojektioner. Ett slag på gongen öppnar porten till en sällsam grotta välvd av orkesterns drone, där Glenn Larssons spel på träblock flödar och porlar som en underjordisk ström.

En accelererande tuttivirvel slungar oss ut i rymden där orkesterns elektronikliknande, finstilta inande genomkorsas av klangspelets meteoriter. Erik Larssons långsamt tänjande, vackert melodiska klarinettsolo följs av de andra blåsarna och gravitationen ökar. Slagverkssolot lyfter slagverkens många klanger av trä, metall och trumskinn och det växer till ett stort och mycket magiskt maskineri som lockar fram spontana applåder. Ett vemodigt cellosolo avlöses av tunga rytmer med rörklockor i bakgrunden.

De totalt fyra slagverkarna och orkestern bygger en köttigt smaskig rytm som svänger allt vildare, rullar och gungar fram mot en rent storartad frihetstriumf. Det är virtuost på ett fullödigt och närvarande sätt, ett konstnärligt givande och tagande mellan orkester och solist som får tiden att upphöra och publiken att resa sig och applådera vilt efteråt.

I övrigt hör vi en uvertyr av Mozart, pampig och ljus, inte utan dramatik. Efter paus överraskas vi med ett par satser ur Dvoraks Slaviska danser, utanför programmet. Orkestern deltar i ett mentorsprogram vid Ålands musikaliska institut och sex elever därifrån spelar med i denna romantiska underhållningsmusik. Sist Tjajkovskijs etta som inte imponerar, trots fina soloinsatser av enskilda blåsare. Det blir alltför osammanhängande, instabilt och kraftlöst, en nervsammanbrottsmusik som fladdrar än hit, än dit, på några ställen vanskligt dissonant och haltande. Nej, detta var helt och hållet Glenn Larssons kväll.

Camilla Dal

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons