Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Hoforsrocken ger eko i Gästrikland

+
Läs senare
/

Tänk om vi i Gävleborgs residensstad kunde fixa en egenarrangerad musikupplevelse av klass att vara stolta över under sommaren. Getaway räknas inte med tysk arrangörsamiral bakom rodret. Tänk om Gävle kunde ordna nåt som Bangen i Sandviken, Bluegrassfestivalen i Torsåker, eller, om vi inkluderar Gävleborgs Hälsingland, Hudikkalaset som i helgen gästades av Ulf Lundell, Agnes och Perssons Pack.

För att inte tala om Hoforsrocken.

De tre scenerna av årets upplaga var indelade på ett logiskt vis: förra årets succé, hiphop, parkerade i den fina teatern. Upptempoakter i form av metal, powerpop som Hedemoratrion Great Garb, otroligt bra, eller energikicksmusik som folkpunkigt charmiga Porrkestern höll till på den lilla scenen. Och slutligen den stora scenen, picknickpubliken i sina medhavda solstolar bjöds på musik med både bredd och djup ute i Parkens gröngräs.

Just den stora scenens väderkänslighet ställer till det under de första timmarna. Brooklyn Soul Stew charmar eftermiddagens music lovers med sin svängiga soulmusik ända tills himlen öppnar sig och en häftig regnskur får nästan alla att rusa till den torra tryggheten under den lilla scenens tak.

Sångröster med stark karaktär avlöser varandra på löpande band på Stora Scenen; Fanny Hansen, Helga Arvesten, Manno, Elin Lindfors från The Deer Tracks och andra.

Men Hoforsrockens första allsångsess dras fram av hajpade Kartellen som får fram en Rapsång På Hiphop-Skansenupplevelse inne på Teatern. Sebbe Staxx är som en pastor i en kyrka. Det är fullt framför scenen och bakom står folk på träbänkarna och sjunger med för full hals.

– Har vi några antirasister i huset? vrålar Sebbe Staxx. Publiken ropar tillbaka jakande.

– Jag hörde inte. Har vi några antirasister i huset? upprepar Staxx och det vrålande svaret från publiken får nästan taket att lyfta. Alla kan texten till "Svarta duvor, vissna liljor", "Underklassmusik" och "Mina områden". Kartellen är inget band som MUF eller SD-kids vill boka till sina läger, men frågan är om det är någon akt i Sverige av idag som håller en medmänsklig, empatisk hand över axlarna på de som fallit utanför samhällets ramar, de som är outsiders i ett system byggt av opportunistiska politiker som skiter i underklassen. Kartellen 2014 är lika viktiga som Ebba Grön 1979.

Och Hoforspubliken visade sin kärlek för de rappande samhällskritikerna.

Årets andra storbokning är Hälsinglands svarta får, den avlägsna kusinen till Traste, Packet och de andra vi omfamnat: The Kristet Utseende från Gnarp. De har alltid gått sin okrattade väg med sin bisarra humor förankrad i en komisk balans mellan satanism och religion.

– Vilken stor församling! utbrister översteprästen Jörgen Fahlberg och fortsätter: Ikväll ska vi slicka varandras armhålor och dyrka satan!

Publiken skrattar gott åt både mellansnack och låtar som "Pang på pungen i Portugal" och "Kairos fjollor". Det är lika mycket performance som musik och även här är det en hel del allsång.

The Kristet Utseende och Kartellen kanske platsar på Skansen nästa sommar?

Många är kvar (runt 700 har varit här idag) när lokalhjältarna Tykoz Bravader gör en lysande avslutning på Hoforsrocken 2014. Att de är runt femtioårsstrecket märks inte när upptempopunk som "Oliktänkande", "Rastlös" eller den låt som avslutar allt; "Söker efter Marlon Brando", hamras fram. Dessutom är introt, ett ljudkollage med samplingar från Ovako Steel klockrent. Att publiken ropar "Eliasson, Eliasson" efter en trummis som inte setts i Hofors på 20 år värmde också i natten.

Japp, småorterna runt residensstaden vet hur man arrangerar sån't här. Se och lär, Gävle.

Erik Süss

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons