Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Kris för stjärnorna

+
Läs senare

När jag skriver detta är det långfredag. Jag sitter på altanen – med laptopen i knät, en kopp kaffe på trappsteget bredvid mig och kvällssolen i ögonen.

Vi kom nyss hem från Vårvik där sonen påminde mig om hur kul det är att kasta sten i havet. Särskilt när man som jag – till Emanuels stora glädje – får till mackkast med uppemot åtta-nio studsar.

En underbar lång fredag som detta, då vi fått en försmak av sommaren och folk damsuger sina bilar i grannhusen, blir man lätt lite filosofisk och jag kommer att tänka på Judas Iskariot.

Stackars sate.

Obehaglig tanke, om ens namn i evighet skulle vara synonymt med ordet förrädare. Detta förräderi var ju dessutom iscensatt av offret självt – av Jesus.

Judas har alltså inget val utan måste, på grund av att ”Messias” ju knappast kan dö som en vanlig människa, utan prompt måste göra en show av det på Golgata, bli historiens förrädare nummer ett.

Jag blir avbruten i mina funderingar, lika bra kanske för även om jag bara ville resonera lite kring att Judas borde anses vara helt oskyldig och att han bara var en bricka Guds stora PR-jippo, hade det väl slutat med att jag retade upp någon kristen läsare. Och så kan man ju inte hålla på …

Men jag avbryts alltså. Avbryts av att sonen helt plötsligt säger att han vill bli ”pilotförare” när han blir stor. Han har smugit ut bredvid mig och säger liksom rätt ut i luften och ganska högt att han vill köra en militärgrön helikopter när han blir vuxen.

Jag stänger locket på datorn och tittar upp på honom. Camilla har badat honom och han har satt på sig pyjamas redan. ”Eller”, säger han då, ”så vill jag bli arbetslös. För då har man massa pengar och har påsklov hela tiden.”

Exakt var han har fått denna skeva uppfattning om arbete och pengar från vet jag inte, men jag rättar honom inte. Jag berättar inte hur det egentligen är med ekonomin för arbetslösa, jag säger bara: ”Jasså?” Sen springer han in igen, lika plötsligt som han sprang ut. Jag har kommit av mig i krönikan och surfar runt lite för att få inspiration och ser i någon tidning att finanskrisen nått även Hollywoodstjärnorna. Det ska nog krönikan handla om den här gången tänker jag – att Nicolas Cage inte har råd att ha kvar sitt tyska 1500-talsslott med 28 rum och 165 hektar skog!

Stackars sate.

Nåja, det börjar bli lite kallt här ute nu. Den nedgående solen sänder några sista strålar av blekt ljus över den döende långfredagen. Det är dags att gå in.

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons