Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mikael Ressem målar upp ett mardrömsscenario över Gävles psykiatri i sin tredje deckare

/

Den 1 december släpper Mikael Ressem den tredje delen i sin deckartrilogi som utspelar sig i Gävle. Tidigare ämnen har varit paracetamol och självmord. Den tredje boken "Hav utan botten" handlar om tvångsvård.

Annons

Mikael Ressem tar mig med på en promenad genom Boulognerskogen i Gävle. Med två kaffemuggar vandrar vi och utbyter deckartips.

Här finns scener från hans böcker. Den andra delen i hans trilogi, som kom i april, har Milles änglar på omslaget. Den tredje pryds av "Gudinna vid hyperboreiskt hav", "Fnasket i plasket" alltså.

Vi sågs senast inför släppet av den andra boken i april. Den kom exakt ett år efter den första. Men denna gång tyckte förlaget att det räckte med ett halvår, eftersom trilogikonceptet "Gävle-deckare" redan var inarbetat och att suget fanns. Boken var i princip klar redan för ett år sedan, men texten har omarbetats sedan dess.

LÄS MER: Recension: "När det tysta tar över"

Mikael Ressem är chef inom kardiologin på Gävle sjukhus. Han har flera andra chefsuppdrag inom sjukvården bakom sig och har med andra ord stor insikt i de ämnen om sjukvård han avhandlar i sina böcker. Sedan sist vi sågs har han även haft personliga skäl att tänka över sitt eget tillstånd. Under våren har han genomgått en adhd-utredning och diagnostiserats med medelsvår adhd. Han vet hur han ska utnyttja sin diagnos. Under disciplinens rus snittar han på 2 000 ord om dagen. Någon inspiration från ovan behövs inte. Han tror att hans adhd kan vara ett smörjmedel för detta sätt att arbeta på.

– Jag får väldiga kreativa flöden, då jag sätter mig och skriver. Men det är mycket felstavningar och kräver korrektur.

Boken "Hav utan botten" handlar om lpt - en förkortning av lagen om psykiatrisk tvångsvård. I centrum står som i tidigare böcker ambulanssjuksköterskan Erik Sandström. Samma yrke som Mikael Ressem har praktiserat under många år. Boken tar sin början i att Erik Sandström tagit sig ur sitt drogberoende. Han möter åter kvinnan från förr i sitt liv: Sara. Hon har varit inlagd på psyk och tas i boken in på Gävle sjukhus psykiatriska slutenvårdsavdelning. Som antagonist i boken står en narcissistisk psykiater som styr sin klinik med järnhand.

– Lagen är godtycklig och det är det boken diskuterar.

Behöver Gävleborna vara oroliga för att det ser lika illa ut i verkligheten som i boken?

– Nej, det skulle jag inte säga att jag sett. Men med fel personer skulle det kunna utnyttjas och jag skulle kunna tänka mig att det förekommer att läkare och psykiatriker i landet kvarhåller personer som inte borde kvarhållas.

Från verkligheten hämtar han alltså endast inspiration. Boken ska inte ses som en faktisk skildring av hur psykiatrin fungerar i Gävle i dag. Mikael Ressem vill snarare varna för ett mardrömsscenario.

Medan vi promenerar genom höstlöven pratar vi om Anna Odells omtalade självmordsiscensättning, som mynnade ut i att hon skulle bli just tvångsvårdad. Idioti enligt Mikael Ressem.

– När man gör på det här sättet bevisar det ingenting förutom att personal agerat på rätt sätt utifrån vad de sett. Det man ska diskutera är om vi överutnyttjar tvångsvården. Om människor hålls i fem-sex månader fast de inte borde.

Vi återvänder mot centrala Gävle. Mikael Ressem skänker några slantar till en tiggare och berättar att han ska på Ulf Lundells konsert 27 oktober. Vi försöker komma på ett annat skönlitterärt verk som handlar om tvångsvård men går bet. Vad arbetsnamnet på boken var? Lpt.

...

LÄS MER:

Recension: "Levande död"

Intervju inför släppet av "Levande död".

Annons
Annons
Annons