Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Briljanta tolkningar från Louis Armstrongs värld med Duke Heitger på Lyran

+
Läs senare
/
  • Duke Heitiger.
  • Duke Heitger och The Classic Jazz Quartet med Jens
  • Duke Heitger och The Classic Jazz Quartet med Jens
  • Duke Heitger och The Classic Jazz Quartet med Jens

Lyssnare av en äldre jazzstil fick sitt lystmäte stillat när Jazzkyrkan i Storvik slog upp sina portar för en konsert med rötter i New Orleans. Scenen hade intagits av den amerikanske trumpetaren Duke Heitger som hade länkats till gruppen The Classic Jazz Quartet från Stockholm.

Det var ett lyckat val där medlemmarna visade respekt och känsla för den äldre musiktraditionen.

Duke är född i Toledo, Ohio men flyttade till New Orleans 1991. Han är en av dagens stora musiker som ger stilen en tilltalande fräschör. Inspirerad blev han också av de svenska stilisterna. Där hördes Klas Lindqvists altsax och klarinett. Grovkornig trombonist, frejdig sångare och avspänd presentatör var Jesse Lindgren. Holger Gross växlade mellan banjo och gitarr. Autentiska basgångar kom från Göran Lind. Bra samspel!

Naturligtvis fick publiken höra melodiska melodier som förknippas med Mississippideltat och speciellt trumpetaren Louis Armstrong. Allt fick ett känsligt närmande där Dukes pregnanta spel hörbarligen mottogs av en stor publik. Sällan får man på vår breddgrad uppleva en sådan genuin trumpetare. Vilken läcker tonbehandling han visade! Harmonisinnet var utsökt och bildade en botten till lyriska vackra melodislingor. Duke är ett fullblodsproffs och en lysande profet för den i dag lite åsidosatta jazzens grundbult.

Men alla bandmedlemmarna ska ha en eloge för sina personligt färgade insatser. Kul att höra musiker som kan uttrycka sig stilenligt och ärligt. Tyvärr är det inte så alla gånger när musiker botaniserar i jazzens gamla testamente, förlåt jazzbibel. Klas Lindqvist var som förväntats en attraktion med lyskraft och dignitet i sammanhanget oavsett om det var klarinetten eller altsaxen som brukades. Få svenska rörblåsare har som Klas en sådan musikalisk bredd och anpassningsförmåga som garneras med pondusfylld stilkänsla. Klarinetten var outstanding och altsaxen förföriskt självlysande i Hoagy Carmichaels mästarbrev "Stardust".

Det omfångsrika melodivalet pendlade mellan en äldre Armstrongrepertoar som "Mahogany Stomp" fram till den avslutande "What A Wonderful World". Där skall också den festliga tolkningen av Eartha Kitts paradnummer "C’est Ci Bon" lyftas fram. Ett överraskande inslag blev Irving Berlins "Blue Skies". Saknade gjorde jag "West End Blues" och "Strutting With Some Barbaque". Men det ryms många delikatesser i Armstrongs skattkista som pockar på en plats i dagsljuset.

Sammanfattning, en eftermiddag där publiken fick uppleva en trumpetare av högsta rang tillsammans med killarna i The Classic Jazz Quartet.

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons