Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En tråd mellan Södern och norra Sverige

/

Annons

År 2009 såg ett gäng Piteåbor bröderna Cohens film ”O Brother, Where art thou?” och föll för den fantastiska musiken i filmen.

Ni som har sett den smått underbara filmen vet att musiken som spelas är bluegrass, en sorts uramerikansk folkmusik, som en primitivare version av country.

Det Piteåbaserade prisbelönta (ja de blev faktiskt svenska mästare i Old Time Bluegrass häromåret) bluegrassbandet John Henry tog en sväng förbi CC-puben på sin väg ut till Torsåkers Bluegrassfestival.

Vi var inte många på CC-puben denna fredag och ni som satt på uteservering och sörplade rosé missade verkligen något, i alla fall om ni är intresserad av genuint bra musik.

Musiken kan ibland vara lättsamt insmickrande och nästan söt medan texterna alltid är berättande historier som ofta handlar om ond bråd död, men alltid om de tre livets mödor, arbete, kärlek och döden.

Dessutom framförs det på traditionella instrument som ståbas, banjo, munspel och akustiska gitarrer.

John Henry blandar gamla traditionella bluegrass låtar med helt eget nyskrivet material, och vilka låtar som är vilka är svårt att lista ut.

Förmodligen spelar det ingen roll även om man som surmulen kan säga att det är pastisch varning eller så kan man som musikälskare säga attans vad bra det låter.

Med två album i bagaget, 2010 kom debuten Rank Strangers, och 2012 Rural Dwellers, så har bandet en gedigen repertoar, alla fyra sjunger fina stämmor och även om det måste stämmas om väldigt ofta så håller Ulrika Heinz låda på ett bra sätt mellan låtarna.

Hennes närvaro och charm gjorde att alla vi få kände oss väldigt välkomna denna kväll.

Små små saker, små små finesser gör att det aldrig blir trist utan i stället lättsamt i den blå ton som finns hela tiden.

Kanske är det som de själva säger att de är bandet som sammanför två olika världar, binder en röd tråd mellan den amerikanska Södern och norra Sverige.

Det är kanske inte så stor skillnad, en bra historia berättas överallt och med trevlig musik till så smakar det riktigt bra.

Peter Alzén

Annons
Annons
Annons