Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hjärtevärmande och storslagen hyllning till David Bowie med bröderna Rongedal och Gävle Symfoniorkester

För tre år sedan gjorde bröderna Rongedal succé med världens första Bowietolkningar i arrangemang för symfoniorkester, då med Sandvikens symfoniorkester. Jag hörde inte de konserterna, men vågar ändå påstå att mottagandet blev minst lika varmt i Gävle konserthus.

Annons

Jag kan känna mig lite misstänksam mot en del av det numera så populära tribute-konceptet, men kring Bowie finns nog ingenting som går att exploatera på ett förljuget sätt, dessutom var han själv en så stor mästare på det teatraliska att han redan övertrumfat det mesta, gissar jag. Alltså återstår låtarna som är så makalöst bra. Flera av dem kommer verkligen till sin rätt i Staffan Sjösvärds arrangemang, bara någon gång sackar det och bitarna faller isär.

Konserten börjar dock med en riktig klassiker i klantgenren, då ingen tänkt på att slå på sångmikarna och ”Space Oddity” inleddes med mim. Efter en del viftande från publiken fick de börja om igen. Lite snopet, eftersom avsikten var att göra en stämningsfull övergång från ”Please mr Gravedigger” med den store himself, som inledde kvällen. Lite snopet, men det tog sig snart och en maffig ljudvägg byggdes upp, med pukor och stråkar. I en del låtar var sången nästan skrämmande porträttlik, med väl inövad accent. Tur att bröderna inte ser ut som Bowie också.

Så följde som ett pärlband, med smakfullt lite mellansnack, ett femtontal av Bowies allra bästa låtar. ”Starman” och ”Changes” förstås. I storslagna ”Life On Mars” blev det tydligt hur smart det är med två sångare, som kan simulera stämsången på skivorna. En bit in i konserten fick orkester, kör och dirigent vila lite, och bröderna körde några låtar med bara rockbandet, med lite råare sound i ”Ziggy Stardust” och ”Hang On To Yourself”, samt den ömsinta och fint svängande ”Kooks”, som Bowie skrev efter sin sons födelse 1971. Sväng av ett fetare slag bjöds när orkestern kommit in igen och klanger av harpa, klangspel samt snygga körinslag gjorde ”Ashes to Ashes” och ”Young Americans” till ett par av kvällens bästa nummer, i mina öron. Den senare landades rakt in i samtiden, eftersom som jag på morgonen läst en artikel av den amerikanska författarinnan Jamaica Kincaid, där hon påpekade det orättvisa i att Bowie dog i år, medan jämnårige Trump fick bli president. Men nu kan Bowie ändå aldrig dö, och långt efter elaka presidenters död kommer människor att rysa till ”Heroes” och följa uppmaningen ”Let's Dance”, lika hängivet som publik och artister gjorde denna hjärtevärmande novemberkväll.

Gävle Symfoniorkester

Henrik & Magnus Rongedal med band

Dirigent: Ulf Wadenbrandt

Forsbacka Kammarkör

Franz Bengtsson, keyboard, Mikael Ajax, trummor, Per Dückhow, bas, Lennart Westberg, gitarr

Arrangemang: Staffan Sjösvärd

Betyg: 4 av 5

Annons
Annons
Annons