Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Känn ingen sorg för Gävleborg

+
Läs senare
/
  • Orsak till extas. Håkan Hellström fortsätter att trollbinda sin publik. Inte minst i Gävle.

Gävle konserthus, fredag

Orsak till extas: Håkan Hellström. Till tonerna av ”Edelweiss” tågade han in på scenen och efteråt kunde han antagligen utbrista framför spegeln i sin loge: Känn ingen sorg för Gävle, Håkan!

Nej, just det. Maken till hysteri var det länge sen vi upplevde i konserthuset. Vete fan om det inte var som på det gamla glada 60-talet på diverse andra ställen. Ett tag trodde jag till och med att publiken på balkongerna skulle kasta sig huvudstupa ner i publikhavet i salongen nedanför som vore de tungt drogade.

Fansen (må tro att de flesta var flickor, men även pojkar och män i mognare åldrar) reste sig upp från stolarna och sjöng med i texterna, ordagrant. Någonting magiskt vilade över salongen.

Gävle älskar Håkan Hellström och kärleken är besvarad, det noterade jag redan på Goya för x antal år sen och lite senare på Heartbreak. Men hur skulle det funka i kultur- och nöjesborgens striktare miljö? Jodå, hur bra som helst, tack vare att delar av publiken flyttade sig fram till scenkanten och bildade en intimare och mera inspirerande front framför bandet på scenen. Själv sa Håkan att han kände sig överrumplad.

Och med bandet menar jag verkligen inte bara Håkan Hellström själv utan även det mäktiga kompet Lars-Erik ”Labbe” Grimelund (trummor), Finn Björnulfsson (slagverk), Oscar Wallblom (bas), John Engelbert (gitarr), Björn Almgren (saxofon), Simon Ljungman (gitarr) och Stefan Sporsén (blås, klaviatur). Äras dem som äras bör.

Håkan Hellström är givetvis ett fenomen som snart i tio års tid hållit greppet om sina beundrare. När han nu blandade något äldre material som ”Känn ingen sorg...” och ”Brännö serenad” med de senaste alstren från ”För sent från Edelweiss” framkallade han rysningar även hos en något avvaktande iakttagare. En textrad som ”jag älskar dig så mycket att jag hatar mig” säger det mesta om Håkans låtar och själv hävdar han att det mesta för att inte säga allt handlar om kvinnan i hans hjärta.

”Minnena av april” påminner om Ted Gärdestads ”För kärlekens skull” och frågan är om inte Håkan Hellström tagit över dennes roll som hjälte i popgenren.

Alla torde ha lämnat konserthuset med ett lyckligt leende på läpparna.

”Maken till hysteri var det länge sen vi upplevde i konserthuset. Vete fan om det inte var som på det gamla glada 60-talet på diverse andra ställen”

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons