Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

KRÖNIKA: Süss om Local Heroes-galan

+
Läs senare

Nya tider, nya tankebanor. För första gången var AB:s nöjesredaktör inte galageneral på Local Heroesgalan, stafettpinnen skickades vidare till Frida Calderon, nöjesskribent på Arbetarbladet.

Viktor Zeidner och Rolf Carl Werner var de som i år hade designat Konserthusfoajén och kvällens ljussättning var blå på ett behagligt sätt. Den stora snackisen, förutom vilka som skulle vinna priser, var valet av ny konferencier. Gävlerikskändisen från tv, Rickard Olsson, var för allra första gången inte galakonferencier. Istället föll lotten på Ann-Sofi Lundin, även känd som artisten Min Stora Sorg. Ur feministisk synvinkel, ett bra val, men...

Det kan inte vara meningen att en konferencier under hela kvällen ska sätta sig själv i första rummet, hela tiden göra reklam för sig själv och säga vad otroligt bra och snygg hon är. Det var kul i tio minuter, jobbigt efter tjugo och outhärdligt efter trettio.

Men det var första gången i livet någonsin som Lundin var konferencier, så det är ändå förståeligt.

Årets gala bjöd på en fantastisk musikalisk bredd med allt från Rocka Rollas bejublade metal till [Krig] med sin suggestiva klubbmusik via akustiska prisvinnaren Clara Mae och indieakter som No Coda.

En del politiska uttalanden om rasismens och SD:s frammarsch kom i mellansnack från Manno, från pristagarna i Simian Ghost och prisutdelaren Claes Olsson som höll ett maniskt, eldigt tal och gjorde det med en sådan fysisk inlevelse att han såg ut som en skäreldsosande predikant i amerikanska Södern som käkar flingor med speed till frukost.

Det nyinstiftade priset Årets Local Hero gick till Systrarnaprojektet. En del blev väldigt förvånade över att detta pris inte gick till Anders Sundin och Peter Alzén för jobbet med Vi Lever!, boken om Gävlepunken som uppmärksammats i flera av landets stora tidningar. Att Systrarna fick priset ger förhoppningsvis projektet med nya kvinnliga musikanter en skjuts framåt, projektet har varit relativt osynligt för gemene man i Gävle.

Efter liveframträdanden och prisutdelningar steg Alarmas DJ:s in i båset och gjorde foajén till klubbdansgolv.

Nya tider, nya tankebanor.

Många förbättringar, en del snedsteg.

Erik Süss

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons