Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Laddad kväll med September

/
  • Det var lika fullt i salongen som på scenen när Petra Marklund uppträdde tillsammans med Gävles symfoniorkester.

Hur mycket häftigare blir inte en konsert när artisten har en hel symfoniorkester i ryggen, förstärkt av en kompgrupp, med fullt ös i slagverken och en kör? Dessutom hade Petra September Marklund en skicklig körtjej till hjälp, Ingela Olson.

Annons

Det var lika fullt på scenen som i salongen. Knökfullt överallt och det bäddade naturligtvis för en kväll laddad till max.

Petra Marklund är faktiskt uppvuxen med klassisk musik, med en pappa som ständigt spelade Bach på piano. Men under den här konserten var de klassiska inslagen få. De verk som orkestern spelade själva var mer moderna i tongångarna, någonstans mittemellan klassiskt och pop, som Boom Box av Matthew Hindson och Gazeboo Dances av Corogliani. Svängigt jazzig var Tahiti Trot som är Shostakovich orkestrering av Tea for Two. Den arrangerade den ryske kompositören på 35 minuter, berättade dirigenten Hans Ek.

Men kvällen var Petras.

Hon inledde med sex låtar från sitt senaste album Love CPR och fick genast publiken med på noterna. Vi klappade och tjoade efter de tre första låtarna, med ös i kompet, Mikrofonkåt, Hands Up och Party In My Head.

På skivan har hon även en tribut till Gävles egen Di Leva, Vem ska jag tro på. Den fick vi höra förstås och i publiken satt, jo ingen annan än Thomas själv. Och visst sjöng hon där med en tonklang som påminde om Thomas egen.

Hennes älsklingslåt från barna- åren, den hade hon på kassettband, är Lasse Berghagens härliga Teddybjörnen Fredriksson. Petra träffade Lasse när de spelade in TV4-programmet Så mycket bättre som blev Petras genombrott hos den svenska publiken. Lasse trodde att Petra var städerskan när de träffades och det triggade Petra än mer att spela in favoriten från barndomen. Det blev en ljuvlig ballad som hon sjöng med stor innerlighet. När det var dags för Kärlekens tunga kom Forsbacka kammarkör in med härlig stämsång i bakgrunden. Tät och fin klang.

Ännu starkare intryck gjorde kören efter paus när det bara var Petra, kören och Robert Elovsson på flygel som sjöng Joni Mitchells vackra River och Lisa Nilssons Säg det igen. Det var så vackert att man kunde smälta.

Petra Marklund är en artist som får direktkontakt med sin publik. Hon är rak, vänlig, berättar intressant om sitt liv och sina resor. Och om hur hon för ett år sedan drabbades av tinnitus och trodde att hennes karriär som sångerska var över. Men det gäller att inte ge upp!

Extranummer blev det förstås, med orkestern som spelade ett häftigt arrangemang av Satisfaction som ledde över till Petras stora hit Satellites.

Att få sjunga till en så fantastisk orkester som Gävle Symfoniorkester är rena rama drömmen, berättade Petra.

Att så många av popvärldens artister nu får chansen att jobba med symfoniorkestrar kan vi nog tacka kvällens dirigent, Hans Ek. Han har skrivit de flesta arren. Nästa säsong kommer bland andra Thomas Di Leva själv som solist med orkestern.

Och det är bara att konstatera, kombinationen pop och symfoniorkester funkar! Det var kul att se en så blandad publik vid en konsert. Och alla tyckte vi att kvällen var helt fantastisk.

KERSTIN MONK

Annons
Annons
Annons