Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Personligt på Joe Hill-gården

+
Läs senare
/

Det är vackert på Joe Hill-gården, det vet vi väl alla. Men dess utomhusmiljö gör den även bräcklig och satt under vädrets makter. Med hagel farligt nära i backspegeln och några stänk regn klarade sig dock kvällens goda väder med blotta förskräckelsen. Innan det var dags för Anna Frank att spela stod Marcus och spelade ett gäng låtar som för det mesta var på svenska.

Musiken och texterna illustrerade ett sökande och en kamp mellan hopp och förtvivlan på ett skört och utsökt sätt.

Anna Frank har vunnit priser, spelat in saker, åkt runt en del och hela den här spela live-grejen verkar sitta i benmärgen. Alexandra Isberg lägger allt ifrån vågbrus till pumpande basslingor med sin synt över Annas sparsmakade kompositioner. Publiken får ta del av spelglädjen, även herr recensent får spela lite ägg faktiskt. Bäst blir Anna när hon är personlig, visst kan hon berätta fina berättelser också men det är i låtar som Orchids och Kites som det verkligen glänser till. Anna ser små saker i livet som symbolbärande på ett sätt som öppnar upp en värld av tankar – känslan av att flyga drake som barn eller tanken på orkidéernas speciella plats i solen. Det är sällsamt och ger efterklang. Om man ändå ska klaga lite så var kvällens set lite väl kort, men det får väll lov att tillåtas vara det om det som bjuds är så bra.

Ludvig Blix

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons