Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Så skönt att bli motbevisad

+
Läs senare
/

Jag skäms lite för att säga att Elin Ruth Sigvardsson för mig har varit en artist i periferin, en lite identitetslös singer/songwriter utan särskilt djup eller betydelse. Sällan har det känts så skönt att bli motbevisad.
Lite stapplande känns det allt i början av konserten men ett par låtar in i showen sitter jag som fastnaglad vid Elins countrydoftande berättelser och mellansnacket känns inspirerande lågmält.
Det är ett vackert och innerligt ljudlandskap som Elin Ruth Sigvardsson och hennes kompanjon Carl Ekerstam målar upp den här kvällen på Spegeln. Det är en tvåmansshow men tillsammans tar de på sig ansvaret för en hel åttamannaorkester. Det spelas på munspel, gitarrer, orglar, dragspel och bakom allt detta presenteras musiken med bilder signerade Elins vänner som får representera varsin låt med ett konstverk. Häftigt och vackert.
Rätt ofta spelar Elin och Calle på mer än ett instrument åt gången och samspelet dem emellan är klockrent – speciellt ”Saviour” blir ett stycke där allt klaffar den här lördagkvällen och får mig att kippa efter andan. Även under intima ”Rainy Heart” och extranumret ”Save Me From Myself” har Elin musikgudarna på sin sida, men även de äldre numren presenteras i nya och intressanta tappningar.
Musik är, och ska vara, eskapism och ta med en till andra världar. Det lyckas verkligen denna duo med. Tack vare alla effekter på instrument och sång – men också tack vare Elin och Calles enorma inlevelse – har jag många gånger svårt att förstå att jag befinner mig i Gävle och inte i till exempel Nashville.
Konserten blir, precis som det utlovats i förväg, avskalad och annorlunda. Men Elin och Calle låter utan tvekan som en hel orkester. Ibland som två.

Vad känner du efter att ha läst denna artikel?
Älska
0
Haha
0
Wow
0
Ledsen
0
Arg
0
Annons
Annons
Annons