Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Snygg stämsång är oemotståndligt

/

Fluru
CC-Puben, Gävle
Fredag 3/5

Annons

Snygg stämsång är oemotståndligt. Jag vill tro att det är ytterst få människor som i protest skulle resa sig och stänga av radion om till exempel Simon & Garfunkels The Dangling Conversation plötsligt avbröt Avicii-housen. Kanske har jag fel. Troligtvis. Färre människor skulle nog börja ratta efter en ny kanal om någon av Stockholmsbandet Flurus låtar stoppades in i mixen. De spelar en modernare och något rakare form av folkpop än den Simon & Garfunkel representerade. Influenserna är dock tydliga. Fluru blandar enligt dem själva Norrländskt vemod och amerikansk folkmusik. Det är en ganska bra beskrivning; i Heading Home mixar de på ett roligt sätt sina förebilders ord med deras egna i textraden I’ve got a long way to go, with my feet deep in the snow. Gitarrspelet smyckar visorna med intressanta harmonier och stämsången är på det stora taget felfri. Den större delen av konserten är ganska lugn och återhållsam. Jag har respekt för den som ställer sig på en liten scen, omgiven av hårda väggar och droppande ölkranar, med ett sådant material. En svag rundgång rör sig hotfullt genom högtalarna nästan hela kvällen, men blir aldrig speciellt störande. Om jag har någon invändning skulle det vara att det i längden blir en smula enformigt. Vi rör oss i samma klangvärld, med snarlika melodier. Det här är ju givetvis också något som tillhör genren.

Det gör även de stompigare countrylåtarna. Den typen av hetsiga rytmer som kommer fram i gitarrerna här är något jag vanligtvis är lite allergisk mot (keltisk punk är som pepparsprej för mina öron) men jag är så upptagen av den vackra sången att även detta flyter förbi utan problem. Det som imponerar mig mest med Fluru är att de är så återhållsamma för sin genre. De spelar säkert och dynamiskt, utan att brista ut i onödigt gitarrplonkande eller okontrollerat wailande. Konserten lyfter också när sångerskan Malin Edblad spelar golvpuka och tamburin; det vore spännande att höra hur det skulle låta med en trummis bandet. Min favoritlåt är nog Old Fashioned Way, som har ett vackert gitarrspel och en härlig Dolly Parton-vibb i verserna. Fluru levererar en stabil och stämningsfull konsert, som går hem hos Gävlepubliken. Även om det här inte är en musikvärld jag besöker särskilt ofta, så kan jag med säkerhet säga att de som gillar modern countrypop har något fint att vänta i Flurus kommande EP.

Sebastian Arnström

Annons
Annons
Annons